onsdag 28 december 2011

Arnemorsan

Min andra mens sedan den kom tillbaka, kom i dag. Prick i tid. Jag hade hoppats att jag skulle slippa, då Fred velat amma väldigt mycket. Men den verkar vara tillbaka för att stanna.

Ja jag ammar en del fortfarande och jag vet att det finns väldigt mycket åsikter om det, är det inte en av svärmödrarna som tycker att jag ska sluta med det, så är det den andra svärmoderns mor, eller väninnan som tror att det är det jag blir trött av. Jag har aldrig brytt mig särskilt mycket om vad folk tycker. För tycker gör folk alltid så jävla mycket.

Däremot börjar jag känna att, det vore skönt att sluta. Men jag vill att Fred ska tappa intresset själv, så som han höll på att göra för ett par månader sedan, innan han blev sådär tokförkyld.

Det är väldigt mycket mamma och tutte nu. När han inte får som han vill tillräckligt fort stångar han in med huvudet i min barm.

Och jag är fortsatt trött, Freddan började även att amma på nätterna då när han var sjuk, så inget sova blir det. Vi får börja om. För jag är fortfarande lika trött som förut, om inte tröttare. Och definitivt surare.

Men finaste skatten har jag. Freddan, finaste ongen på jorden. Det är jag medveten om.

söndag 25 december 2011

julehälsningar från Arne

Dagen innan dopparedagen låg jag med huvudet i toaletten och kräktes. På julaftons förmiddag blev Trygg sjuk och kunde inte närvara på en enda aktivitet. Sedan var det Tryggs brors tur och... ja, där är vi nu. Han har precis piggat på sig.

Det var ju inte riktigt meningen, att jag skulle smitta ner alla med kräksjuka. Men jag tycker ändå att det är väldigt fint att få ha familjen Glenn här. Jag är färdig för hemmet, men eftersom att sonen inte kan sova själv, ska jag lägga mig med honom och spela på mitt fina nintendo DS som jag fick av Trygg i julklapp. Så är jag förhoppningsvis en piggare, gladare och snällare fru, svägerska, faster och mamma i morgon.

Förhoppningsvis.

God fortsättning!

torsdag 15 december 2011

Jag och barnet

Barnet sover i sin säng. Han har inte kunnat sova ensam på flera veckor. Han vill somna i min famn och lägger handen mellan mina bröst. Om nätterna ligger han också intill mig och kramar ett av de där brösten. Han vill sitta ihop med sin mamma. Det är mysigt men ibland lite jobbigt också. Jag tillåter mig knappt att känna så. Glädjen över att ha en fin son som behöver en är liksom så mycket större än det jobbiga. Jag menar... jag har en son som behöver mig!

Men i alla fall. Ibland önskar jag att jag fick bajsa i fred. Att jag fick vika tvätten, eller äta utan att ha en bäbbe i knät, men långa armar och fingrar som krafsar i allt. På allt. Jag älskar de där små händerna som undersöker allt. Vrida och vända. Och krafsa.

I går var barnet och jag på julfest, på en väninnas arbete. Det var trevligt nästan hela tiden, men en gång välte barnet en stor högtalare som for i golvet med ett brak och jag höll på att dö skämmasdöden. Pappan kom och hämtade oss efter jobbet, runt 20:30, då barnet var trött. Somna i bilen och vakna sedan när mamma lyfter honom till sängen. Somnade sedan inte förrän 23-tiden och mamman först 03-tiden. Sömnlös av de glasen med vin jag drack.

Och ni vet. Kommer tankarna, så kommer de inte en och en, utan de vällde in och tog aldrig slut. Aldrig slut. Eller jag somnade ju till slut och frimärkessov till 09:30. Älskar att sova bort morgnarna.

Jag har köpt en stjärnformad plastform från coolstuff.se, i den gjuter jag islyktor. Tänker att några av dem ska ställas på graven. Min favoritdekoration är för tillfället murgröna. Ja det blir fina lyktor av de där.

Å den strålande julen närmar sig. Jag ser fram emot att ha familj från väst här. Dricka glögg? Spela spel och äta chokladpraliner. Vi vuxna ska leka julklappsleken och jag är klar med mina klappar och så oerhört nöjd med dem.

Nej kanske äta nu, medan barnet fortfarande sover.

söndag 11 december 2011

post till fadderbarn

Det är dyrt att skicka paket till Haiti. 200 kronor som brev och 500 kronor som paket. Typiskt.

torsdag 8 december 2011

Svårt att vara smart

Hej!

Det var Arne här igen. Å jag är så himla ambivalent jag vet. Jag fortsätter här tillsvidare... man kan väl få vara på dåligt humör ibland utan att det ska vara hela världen? Det är ju bara just där och då, det går över sedan. Jag har mycket att göra. Jag har tillexempel inte fått iväg våra tackkort från vårt bröllop i somras. Vilket ju känns sådär.

Jag ska skriva till socialstyrelsen om våra åsikter om uppgifterna som chefsläkaren på förlossningen har lämnat i samband med vår anmälan om att ett fel begicks när Vilhelmina dog.

Jag ska handla de sista julklapparna och skicka iväg en till Josefine på Haiti. Vårt fadderbarn. Sjukt svårt att veta vad man ska skicka... jag tänkte skicka block och pennor den här gången. Ett tag tänkte jag vattenfärger, men undrade sedan hur det var med vattentillgången på Haiti. Är det verkligen helt smart att skicka vattenfärger då? Antagligen inte. Svårt att vara smart.

Jag hjälper min mama, med hennes hemsida och jag har ju mitt ständiga projekt. Också.

Också ska jag dekorera och klistra ihop mina pepparkaksgubbar till en pepparkakslykta. Inspirerad av ett utskick från Ikea, men min blir så klart snyggare. Om den blir det vill säga.

Barnet mår mest bra, trots att han föll ur barnvagnen i går, eller snarare gled ur. Hela åkpåsen liksom for ur och jag undrade vad det var som ramlade ner, men det var ju Fred som låg där på marken med ledsenmun, men det blev aldrig värre än så. Han mår bra trots att han tuggar på allt och springer i soffan. Alltså jag fattar inte hur han kan springa i soffan för han kan ju varken gå eller springa, men han gör det ändå i soffan. Barnet mår bra, han mår som han ska.

söndag 4 december 2011

Tävlar om en fin Ugglalala


Jag tävlar om en Ugglalala. Klart pojken ska ha en Ugglalala tänker jag som älskar de fina Ugglalalarna. Tävla du också vet jag!


lördag 3 december 2011

Jahaja här får ni, happy happy.

Ja, jag vet inte vad jag ska göra med Arnes... han kanske är på väg mot att byta skepnad, mot att dö rentav. Arne skapade jag för att dölja min riktiga identitet, för att kunna uttrycka mig trots att man läste allt på mitt arbete. Sedan dog Vilhelmina och självklart blev det en kanal för att uttrycka sorg. Något som många vill eller känner att de vill läsa om. Sedan kom Fred och i min glädje skriver jag inte lika bra om som jag skriver om min sorg, så alltså är inte inläggen skitroliga.

Men nu har jag blivit en annan. Jag har sorg och glädje i bagaget. Jag är lycklig och ibland är jag ledsen. Jag har vänner som gått och vänner som består, några nya vänner. Vissa nygamla. Jag har blivit fru.

I dag fyller jag år och vi har bränt vissa av de där pengarna som är så svåra att få att räcka till under den här nya perioden, då vi lär känna Fred och han lär sig om livet. I dag sa han sitt första ord för första gången och TVÅ gånger. Vilken födelsedagspresent!!? Han sa "titta".

Vi har varit i Wien. Hos en vän som betyder mycket för mig. När jag väl hade landat där och klev in påminde hon mig om att vi aldrig spenderat nätter hos varandra tidigare, att vi aldrig knappt spenderat mer än någon timme hos varandra. Väldigt sant kom jag på då. Men Fred och jag har haft det väldigt bra, vi har känt oss bortskämda och fått se staden och ätit gott. Jag känner... att alla de brev vi bytt genom åren, byggt en stadig och trygg grund för vår vänskap. Vi vet om det mesta hos varandra som gör oss rädda, glada och eller sorgsna. Ja vi har haft det så himla bra.

Sedan var det skönt att komma hem. Trygg på Arlanda och en glad son. Och en förbannat glad hustru. Ja jävlar. Det ska ni veta om jag varit otydlig. Att vi är väldigt lyckliga och glada i den här familjen och vi knullar varje dag. Nej men herregud jag fyller år och har druckit. Förlåt. Vi knullar inte varje dag, men vi är förbannat lyckliga ändå, vi är nygifta och gillar varandra väldigt mycket. Vi är som kära kan man säga. I dag har vi ätit på Villa Talliden med goda vänner. Måste älska våra goda vänner by the way. Sedan var det fint på något vis att göra saker tillsammans, trots att pengarna faktiskt inte räcker till och det är förbannat tråkigt, för jag ville ju vara här för Freud till han var riktigt beredd att tackla fröknarna med sin egensinnighet.

Tjo!

söndag 27 november 2011

vad var det?

Här höll jag på att skriva ett helt annat inlägg om vänskap och om Wien dit jag och Fred ska i morgon.
Men så betalade vi räkningarna och blev typ osams om hur många föräldradagar som ska tas ut och ekonomin... som ju är obefintlig för tillfället. Och då försvann all inspiration och glädje med att skriva så jag skiter i det. Och som jag just sa, jag kan ju lägga ner den här skiten för jag får ju ändå aldrig ur mig något vettigt eftersom att jag alltid blir störd.

onsdag 23 november 2011

Om att ha en skatt

Barnet skriker och vrider sig i mammans famn och nu i pappans som just kommit hem. Mamman är jag och hon är trött. Fred är dyngförkyld och får svårt att andas när han ligger ner, därför har natten varit lång med korta sovpauser. Ögonen svider. Jag har haft besök av en vän. Vi drack Champagne och åt en delikatesstallrik som jag gjort själv. Delikatesser på en bädd av ruccola, jag är mycket för den där ruccolan.

Jag läser Josefines inlägg om att göra allting för första gången med någon som gjort det förut. Jag känner igen det från mitt första förhållande som kraschade. Jag borde låtit det krascha långt tidigare än det gjorde. Hur som helst, så läser jag också raderna om rikedomen med att skaffa barn. Om att höra hjärtat som slår. Också det känner jag igen. Glädjen och rikedomen. Första gången. Så naiv och vilken käftsmäll sedan när marken rammade och hon dog där i magen. Glädjen och rikedomen andra gången. Räddare, men hoppfull. Och vilken skatt som sedan landade här.

Jag köpte Alvedon till Fred i dag. I glasflaska, den tog han och dängde i klinkergolvet så den sprack i miljarder bitar och Alvedonet flöt ut i en kladdig pöl. Senare tog han mitt glas med vin och välte så att glasbitarna flög över parketten vid matplatsen. Första gången kände jag som att det var hela världen, jag ville börja grina men så kom sanningen ikapp mig. En flaska smärtstillande är knappast hela världen. Och andra gången fick det bli en axelryckning, för jag har världens finaste skatt här.

Jag dammsög upp glaset med den jobbigaste dammsugaren i världen.

tisdag 22 november 2011

Om hur det är...

Jag är på väg till stan för ett möte, skyarna ligger tunga, jag kan känna mitt hjärta slå. Min nytvättade jacka är smutsig av små barnafingrar. Det gör som inget.

Tänk att tiden går. Det som gör så ont mildras med tiden, det som är så glatt glöms ibland bort.

Fred har seperationsångest och är verkligt mammig. Åk bara sa Trygg som inte fick mata utan att liten skulle ha koll på var jag var. Så åkte jag med värk i hjärtat. Ska det vara så här?

måndag 21 november 2011

Om en vän

Alltså, jag är fortfarande inte frisk. Helt galet långdragen grej det här, men jag är i alla fall på benen. Alltid något.

Jag fick ett sms i somras från en gammal vän, en som jag inte hört något ifrån på många år. Plötsligt var det som om tiden stått still. Sedan kom en vänförfrågan på facebook, men sedan fortsatt tystnad. Det är så mycket jag vill säga, så mycket jag vill fråga men samtidigt känner jag att det inte finns någon öppning till det. Nu drömmer jag, nästan varje natt om nya möten, som liknar de som var. Nya samtal och det där med atmosfären som ligger som en dimma. Jag var 16 år och så naiv, sedan blev jag förstås äldre, men mitt sätt att visa vem jag var, var fortfarande omoget. Jag lärde mig att dricka rödvin och blandade till det ruccolasallader. Samtidigt tog vänskapen slut –nu är jag vuxen, nu har jag så mycket jag vill säga dig.

Allt till en bakgrund där havet runnit in och bildat en pöl med bräckt vatten, där vattnet blir varmt och om jag går i från bryggan kliver jag på sand. Bergen stiger upp där havet rinner in och solen värmer mitt kylda skinn när jag kommer upp ur vattnet.

Vår vänskap stod inte för någonting tänker jag, det kanske inte ens är värt att tänka på. Vänskapen tog slut när det blev svårt, utan ett ord. Vad hade vi då om inte vänskap och varför tänker jag så mycket på glädjen och skratten i natten?

onsdag 16 november 2011

Vi gör saker

Jag sövde Fred i soffan i dag, tycker det är bra om han sover lite, så att han inte är så trött i kväll som han var hos mormor som fyllde år i går. Vi ska på födelsedagskalas hos en väninna till mig och Fred får följa med. Men vad är det som låter undrar jag och tittar på telefonen. Nej inte den, inte datorn och inte högtalaren, men Ester, katten. Hon snarkar i fårskinnsfotöljen. Underbart att ha en Ester, och så skönt att hon är hemma igen.

Jag är hängigare i dag än vad jag var i går, jag har ställt in en massa saker som jag hade tänkt att göra, möten med människor jag tänkt att träffa. För jag orkar inte, men middag i kväll tänkte jag försöka orka. Mr Trygg jobbar ju ändå, och jag blir sittande ensam om jag inte tar mig för.

I natt sov Fred i sin egna säng hela natten... jag var uppe flera gånger för att kolla att han andades. Jag är rädd för historien ska upprepa sig. Upp en snabbis vid 07 för att äta och sedan sova till 08:30. Jag älskar när vi sover så där länge. Gärna till 09:30.

Nu ska jag göra mig i ordning för att ta oss till pendeltåget...

tisdag 15 november 2011

Om Freds sovrutiner

I natt hade vi ett litet bakslag, Fred vaknade 03:30 och ville inte låta sig tröstas av vaggande. Till slut fick han amma en stund, men inte det heller hjälpte... så jag vet inte. Till slut fick jag honom att sova, jag brukar ibland lägga en kudde ovanpå mina fotanklar, lägga kråkan där med fötterna mot mig och sedan ett täcke på, så att jag kan vagga honom i sidled. Jag fick hålla på länge – och sjunga samtidigt med min skrovliga stämma. Jag tror det kan vara en slags reaktion mot att han inte fått amma, för att jag tagit den där cocilanehostmedicinen.

Men en sak ska den här halsflussen ha. Jag har nästan gått ner de där kilona jag plötsligt la på mig. Alltid något tänker jag.

måndag 14 november 2011

lite om sjuklingen

I går tog jag mig samman.

Vi åkte en sväng till Ikea, jag köpte doftljusen som doftar äpple, jag älskar dem, jag älskar den lätta doften som blir av dem. Sedan åkte vi till graven, jag satte vita rosor och vi tände var sitt ljus som vi brukar. Det är verkligen en vacker plats. Sedan fick jag träffa min älskade sorgegrupp. Jag kan avslöja att det finns hopp för samtliga medlemmar. Inget kan få våra barn tillbaka, men det kan komma andra glädjeämnen i livet.

På kvällen var jag helt slut, Trygg menade att han kunde se att jag var svullen i ansiktet. Alltså den här virusinfektionen i halsen är inte på skämt. Jag föder hellre barn än att jag går igenom den här värken igen. Jag hoppas att det är på väg att bli bättre. Jag har ingen feber längre.

Freds långa nätter med sammanhängande sömn håller i sig, tvi tvi! Det är jag mycket tacksam över. Min mamma är här nu och har lyckats söva honom där i soffan. Hon ska åka hem tror jag, hon hade gärna fått stanna om jag hade fått bestämma.

lördag 12 november 2011

smart

Virus. Halsfluss med virus. Jag vet inte vad jag hade föredragit men på det här sättet vet jag att jag inte behöver fundera på penicillin vilket ju är skönt. Fred badar med sin pappa i badkaret... jag sitter nere och låtsas att jag inte är orolig för att Fred ska drunkna. Pappa Trygg får ta mycket ansvar nu när jag är sjuk. Det är bra.

Smart inlägg.

Fortsatt sjuk

Ameh! Jag trodde jag var frisk, men jag är sjuk. Jag har hostat hela natten och haft värk i halsen som strålar ut i kindbenen.

Jag sitter i ett kalt, kallt väntrum på Södertälje närakut. Så deprimerande att man vill be om avlivningssprutan.

Jag drabbas av hostattacker till de övriga patienternas förtret. Jag får andnöd och vet inte var jag ska ta vägen, flyr ut i den stora entrén där jag kippar efter luft och hostar så att jag tror att lungorna ska flyga ur kroppen.

Här kan jag visst bli sittande meddelar de mig... En familj som stinker parfym sätter sig bredvid mig nu... -och hostar. Nej tack jag vill inte ha ännu fler bacillusker, så jag flyttar mig...

Jag har fått ställa in så roliga saker den här veckan... Vill inte missa sorgegruppens middag i morgon..:(

torsdag 10 november 2011

Jag ger er:

Freds sittdans!

Sjuk

Hallå. Jag är sjuk, det susar i öronen, är det blodet som pumpas fram genom ådrorna? Mitt huvud spränger och kroppen värker. Fick ringa hem brandmannen, men han måste återvända till jobbet kl 13. Det vill jag helst inte tänka på just nu, det är svårt att ta hand om barn och vara dyngförkyld samtidigt.

Barnet förresten är så fint, han har börjat sittdansa, jag ska lägga ut en film på det sedan... När jag orkar, om ni vill?

Nu ska jag försöka sova innan jag måste vara mamma på heltid igen, fast inte lätt med rethosta. Hatar rethosta.

tisdag 8 november 2011

natt 5

Plötsligt hände det. Fred gnydde men nöjde sig med klapp på blöjstjärten. Han har sovit hela natten till 06:47 och sedan var han vaken en kort stund för blöjbyte och frukost. Somnade sedan om bredvid sin arma moder och vaknade igen vid 9-rycket.

Med fläbbet går det inget vidare...
jag menar jag lider... jag äter mindre, jag är hungrig och sugen. Jag tränar och utsätter fläbbet för förbränning och träningsvärk, men i morse hade jag inte gått ner ett gram och de två kilona som plötsligt dök upp ligger stadigt kvar.

söndag 6 november 2011

Alla helgona, min V

Jag var vid graven i går, så klart. Vi var där ett par dagar innan det också och ljusen vi satte då hade slocknat. Jag träffade Vilhelminas och Freds farmor och farfar J där vid graven. Så det blev massor av ljus hosVilhelmina. Och de sista blommorna från trädgården. Pappa Trygg stannade hemma med Fred, båda sov.

Även om det känns lättare att leva nu. Även om jag kan andas igen så har jag fortfarande sorg. Jag tänker på V på samma sätt som jag tänker på F hela tiden. Hon finns där i mitt hjärta, varje sekund och i varje andetag. Så som jag önskar att det finns något mer. Att hon väntar på mig när jag dör, att hon tar mig i handen och visar mig hur man gör, där man hamnar när man dör.


tredje natten

Exakt samma procedur fast Freddan lite ledsnare än tidigare kvällar. Kan bero på att jag inte var hemma så mycket i går kanske? Jag åkte in till stan där jag fick öl och drinkar av världens finaste och bästa storebror. Jag blev lite full och ville åka hem senare, men sedan satt jag där och hörde inte vad det var någon sa. Bla bla bla bäbissnack i ena örat och ut ur det andra. Så då åkte jag hem i alla fall. Med min bästa mammakompis som hade slutat sitt skift på krogen för kvällen.

Jag kände mig snygg och inte sådär tjock som jag nog egentligen är. Hade en snygg grå kavaj från HM och jeans och ett snyggt linne från dackefejden som döljer den där magen så bra. Och högklackat som jag gick flera mil i. Jag var rolig och de skrattade med mig och... vad är det där med att man känner sig så omhändertagen av sin storebrors vänner? För det är väl en grej eller? Älskar att hänga med honom och dem.

Och så fick jag prata av mig på vägen hem med braiga mammakompisen. Allt väl. Broren är på väg hit till oss i skogen nu. Så fint att få ha en storebror.

lördag 5 november 2011

andra natten

Fred är svår att söva på kvällarna. Hur enkel som helst på dagarna. Tror på någon slags seperationsångest, eller tandframbrytningsångest. I natt vaknade han exakt samma tider som i går. Alltså 02:30 och 05:00. Behövde inte buffa alls lika mycket i natt, men klockan 05:00 var han pruttig i magen och hade svårt att komma till ro.

Vad vi gör är alltså att vi lyfter upp Fred ur hans spjälsäng när han vaknar, pappa får vagga och då somnar Fred på ca 30 sekunder. Sedan lägger vi honom i vår säng och jag buffar eller klappar på rumpan om han verkar orolig.

I går hade vi grannar på middag. Väldigt roligt, kul också att kunna umgås med andra generationer tycker jag. Men när de gjorde kväll, relativt tidigt runt 22:30 var jag ändå slut som artist. Plockade undan och gick sedan för att sova stensömnen till 02:30.

Nu ska jag hasta till graven som ligger på andra sidan stan, för ej Stockholmsboende så innebär det här åtminstone en timma i bilen. :P Sedan ska jag fixa en väninnas balfrisyr. För alla vet ju att jag nästan är som en frisör. :P Inte. Jag vet inte varför hon tror att jag skulle göra det bra, men hon får välja själv faktiskt. Och vi har gjort en provuppsättning, så det fanns gott om tid att dra sig ur. Fast hennes sambo sa att det såg ut som hon hade ett så kallat knullrufs. Jahaja. Då kanske hon lika gärna bara skulle kunna knulla lite så var saken biff.

Okej, innan det spårar ur mer... ha en fin Alla helgona kära ni. Jag ska ut i kväll – igen! Min bror är i stan och en sådan kväll vill jag inte gärna missa.

fredag 4 november 2011

mer om nätterna

Förstår att intresset om mina nätter med sömn eller icke är måttligt intressanta. Men jag tror att jag måste skriva om det för att komma vidare sedan. Mitt liv hamnar om sömn just nu.

Så. I natt vaknade kråkan 02:30, 02:45 sov han igen och med hjälp av mitt buffande och klappande sov han till 05:00. Pappa Trygg vaggade honom till sömns igen på två minuter och så sov han till 06:00 då han äntligen fick amma. Så sov vi en stund tillsammans och gick sedan upp för frukost vid 07:00. Det tar sig?

Jag vaknade av en hemsk mardröm som jag var tvungen att skrika på mamma i för att vakna. Ibland undrar jag om någon hemsöker mig, eller om det bara är så sjuka drömmarna är. Kort – när jag tittade mig i spegeln var det en annan kvinna som mötte min blick. EEk eek eeek.

I dag städar vi. Grannar kommer på middag. Tack då.


torsdag 3 november 2011

Nu är det natt

Då kör vi! Slut på nattmatning, klockan har passerat 22:00 och jag har precis lagt Fred för fjärde gången i kväll, men nu verkar han sova på riktigt.

Trygg snarkade vansinnigt högt i soffan och jag, lite tröttsamt:
-Kan du inte bara gå och lägga dig!?
han:
-Ingen tycker om mig...

Klockan 06:00 är det slut på natt vilket innebär att Fred får äta frukost, eller amma om han vill...

Jag fastnade visst lite här. Stackars Hugo, jag har inte hunnit få ett fullkomligt grepp om vad det är Hugo behöver, men jag ska skaffa mig det. Hjälp verkar han i alla fall behöva... och att sprida hans mammas blogg är en del av hjälpen.


dagens matdagbok

frukost: Alldeles för många skivor av ett mörkt valnötsbröd med aprikos i. Hade smör på. Mycket gott och chaite till.

lunch: En liten bit lasagne, ruccola, rödlök och en liten bit ost liknande feta.

middag: 3-4 ärtskidor, 6 fiskpinnar och en näve potatismos. Hemmagjord remouladsås.

Gårdagens middag, samma som dagens lunch. Inga mellanmål i dag, eftersom att vi varit på språng hela dagen.

jag minns min hemkunskap

Körde box i går. Störande jobbigt.
Bakar bröd nu, med träningsvärk i höfterna och låren.

Minns hemkunskapen och hur jag fick en trea i betyg och min bästa vän en fyra. Jag som skrivit bättre än hon på proven. På lektionerna bidrog vi med exakt lika mycket. När jag ifrågasatte betyget och hänvisade till mina resultat på proven fick jag till svar att "det inte bara är proven som räknas utan det man gör på lektionerna också". Jag var den som stod för kreativiteten, men det var bara så. Jag var inte lärarnas favorit. Det ryktades om att läraren som hette Elisabeth, hade hetat Inga, men att hon hade bytt namn för att hon mobbades av eleverna för Inga bröst.

En gång skulle vi baka kaffebröd till lärarnas konferens. Kom igen. Jag hade i ungefär 5 dl salt i bullarna, men det var det ingen som märkte, de smakade lika gott ändå. Något värre vågade jag mig inte på. Men som lärare hade jag nog haft problem med att äta något som eleverna gjort. Nu var min klass väldigt ambitiös och pretentiös så där var det nog ingen som bakade in snorbusar eller annat skit. Men i alla fall... är det verkligen helt rätt att utnyttja elevernas hemkunskaptimmar för att baka kaffebröd till lärarnas konferens?

onsdag 2 november 2011

fettpiskan

Åh jag är så himla hungrig. Jag har bestämt mig för att gå ner 5 kg till jul. Ingen match ju. Tränade två hållkäftenpass förra veckan, typ ett för lite jag vet, men så går jag ju en massa, massa, massa promenader. Ställde mig på vågen i går och hade GÅTT UPP 2 kg? VAFAN NURÅ!? tänker jag. Jag tänkte faktiskt på vad jag åt i veckan också, men det hjälpte ju föga. Så nu ska jag börja skriva matdagbok här. Tänkte jag.

I dag:

frukost: 2 knäckebrödmackor med smör och västerbottenost på.

i affären: Kanske en halv banan, vet inte så noga eftersom att jag delade med Fred.

lunch: Pastaspiraler med quornfärssås.

mellanmål: 1 avokado och några ärtskidor.

Till middag får vi se, där i mellan ska jag träna ett boxpass med svägerskan, vi får se om jag klarar det utan att boxa henne i ansiktet och sparka hennes arm blå vilket skedde förra veckan. Eller bör man äta middag innan om träningen är klockan 19?

tisdag 1 november 2011

Gör om, gör rätt!

Men åh. Det här med blogg-uppshejpandet gjorde jag inte så bra... man kan verkligen läsa mellan raderna att jag är trött. Men det är lite bättre i dag. Mitt projekt har "jullov", jag har bara en middagsbjudning den här veckan och jag sov på förmiddagen.

Fred sover, vi har varit på möte på distriktstandvården. De bara:
"Borsta tänderna, ge inte saft eller jos i nappflaskan" Man bara:
"Ok".

Ingen raketforskning där alltså. I dag har det tittat fram två tänder i överkäken, men inte de två längst fram i mitten som man hade kunnat misstänka utan två hörntänder. Jaja... de andra kommer väl när de förmår sig.

I torsdags var jag på Marie Laveau med två vänner. Å vad gott jag åt och vad roligt jag hade! Mamma hade Fred och sedan gick jag hem dit och sov, kände mig full av energi på fredagen, då jag hade tjejmiddag för mina papiljottbrudar. Vi höll på till 04:30-snåret. Men jösses, det var hundra år sedan jag festade till arla timme. Men trevligt var det och liksom tankad på egentid blev jag.

måndag 31 oktober 2011

Fred och jag...

Vecka 48 ska jag och Fred åka till en kär vän som flyttat till Wien. Det blir Freds andra utlandsresa, i somras var vi med min bror till Danmark. Tills dess måste vi skaffa pass, både jag och Fred. Jag har blivit fru P och Fred måste få sitt första. Det ska bli fantastisk kul att få umgås med min väninna men också att resa med Fred och få julshoppa i Wien.


På torsdag kör vi matavvänjning nattetid, då är Trygg ledig till på onsdag i nästa vecka, så att vi kan turas om att trösta och vagga liten kråka.


Snart ska Fred och jag åka till badhuset och bada, det är det bästa han vet.

söndag 30 oktober 2011

hemmafix

Mannen har somnat i soffan (!), jag har sövt barnet som sover i sin spjälsäng som vi i dag har sänkt och ställt på egen plats i sovrummet i stället för intill min säng. Liten blir större, jag fångade Fred i dag när han var på vippen att välta över sängkanten efter att ha sovit efter lunch. Så ja, det var dags för spjälsängen att göra skäl för sitt namn.

Nu får vi se hur länge han sover där, när han vaknar i natt kommer jag att lyfta över honom och låta honom sova i mellan oss. På torsdag är det planerat för avvänjning av nattmatning.

Gästrummet ska bli barnrum och barnrummet ska bli gästrum och den hemska orangea färgen ska målas över och ersättas med jag vet inte vad... garderober ska flyttas in i gästrummet och därmed lämna plats för arbetsyta, och arbetsytan får lämna plats till en minneshylla där Vilhelmina äntligen ska få en egen plats. Där jag kan tända ljus för henne. Jag ska se om jag kan få en bild på henne att inte se så... makaber ut, om jag lyckas får där finnas en bild också. Tidigare har jag inte ens förmått mig att försöka... nu ska jag se om jag kan göra det.

slow acitivity

Jaha, här är det ju ingen vidare aktivitet. Det måste den här frun ändra på, jag är bara så trött och tröttare lär jag bli i veckan, på torsdag ska jag sluta nattamma. Tror jag, ska bara googla lite på det först. Jag vill vara säker på att det är en bra grej att göra för både mig och Fred. Att jag inte traumatiserar honom genom att ta bort trygghet och närhet.

För jag håller på att gå sönder av sömnbrist... och min man, brandmannen, Mr Trygg han flyr ut i garaget där han satt igång ett isoleringsprojekt. Så nästan all hans lediga tid går till garaget. Här sitter jag och känner mitt hår gråna.

Samtidigt försöker jag få igång träning, jag försöker ta hand om mina vänner, anordnar middagar och luncher och vinprovningar och bjuder in satans moster på fika. Jag tvättar och diskar och jobbar med mitt projekt, jag binder vinterkransar och vad fan håller jag på med? Det liksom... går inte i det här tempot mer utan sömn. Måste sova.

Fred är som man kan förvänta sig mest, han kryper, han är finast i världen, han skrattar mycket och har en period där han är mycket svårsövd och ledsen när han håller på att somna. Så mycket kärlek till honom att jag tror att jag snart spricker.

torsdag 27 oktober 2011

Jag har det så trevligt

På krogen där jag är!!! Var är ni?

tisdag 25 oktober 2011

GNAHF

Nu skulle jag skriva ett inlägg om hur lustigt det är med gemenskapen på gym och hur jag inte gillar den. Men så kom Mr Trygg hem och han fattar verkligen ingenting. Hur kan det vara så? Så jag tappade liksom lusten att skriva och vill egentligen bara skriva svordomar och könsord. Men jag spar på det och nöjer mig med att gå och duscha slut varmvattnet som hämnd.

onsdag 19 oktober 2011

sluta nattamma

I dag tog jag fel på den återkommande lunchen med grannarna och stod ensam utanför. Så kan det gå. Freddan är förkyld, snoret bildar långa strängar som rinner ned, jag torkar och torkar, men det verkar inte finnas något slut på snoret. Det är oändligt som universum. Universum och snor, hand i hand.

Ska försöka bestämma några dagar där vi försöker vänja av Fred med att äta på natten. Han blir alldeles hysterisk när han inte får amma. I natt gjorde han inte annat än amma, jag var så tom och fylld med vakum att det till slut inte gick längre. Jag fick ställa mig upp vagga Freddan, som somnade till slut. Det är väl så vi får göra tänker jag, och så får vi ta några dagar där Trygg är ledig så att vi kan hjälpas åt och sova ut på morgonen.

Nu är Freddan sur och uttråkad över något – jag vet inte vad det är, men det är bäst att jag går till honom och ger honom den trygghet han förtjänar.

lördag 15 oktober 2011

Vi tre är ofta bara vi två

Trygg är ledig för första gången den här veckan, lördagsmorgon och vi har gett oss själva ledigt i 15 minuter för att sedan fortsätta städningen som jag påbörjade i går... Jag vet inte riktigt hur vi ska lägga Tryggs arbetstider, som det är nu jobbar han 07-20 och blir på det sättet ledig två dagar i veckan varannan vecka, eller något i den stilen... det är bara det att det blir så otroligt tungt för mig de dagar han jobbar...

Jag lever liksom som ensamstående då... Fred sover när pappa Trygg cyklar till jobbet och han sover när pappa kommer hem. Jag får aldrig avlastning och Fred är väldigt mammig... så klart, det är bara jag hela dagarna. Det går bra så länge vi hittar på något, umgås med bästisen Noel, eller badar i badhuset med Thor och Noel... Men så fort vi är ensamma och jag behöver... städa, så vill Fred klänga på mig... Han gråter när dammsugaren är på, den är oerhört läskig. Jag bär med honom till tvättstugan där han får sitta medan jag lastar i och ur tvätt, för ser han mig inte, så finns jag inte. Oerhört traumatiskt om jag lämnar rummet.

Det blir tungt för mig och för Trygg tror jag, dessutom ses vi knappt i veckorna... Han har önskeschema. Något ljushuvud som kan räkna ut hur han ska lägga sina timmar för att det ska bli optimalt för oss?

onsdag 12 oktober 2011

Jag tillåter mig vara lite i det förflutna

Jag såg Sanning & konsekvens om barn som dör i magen och kan egentligen bara konstatera att jag inte är ensam. Att V antagligen hade levat om jag inte gått och trott att fosterrörelser minskar i slutet av graviditeten. Om min oro hade tagits på allvar, om om inte fanns.

Jag har ju anmält händelsen då jag var på förlossningen en vecka innan jag blev inlagd. Då jag skickades hem. Jag har anmält sjukhuset till Socialstyrelsen för att de inte gjort en Lex Maria... Jag vet inte vad jag tror ska hända med den där anmälan, jag har faktiskt ingen uppfattning om hur utlåtandet kommer bli. Men jag är så arg och förtvivlad över att min oro inte togs på allvar.

Jag har dessutom anmält händelsen till en myndighet som inte har lust att informera Sveriges gravida om att fosterrörelserna inte bör minska i slutet av graviditeten. Så som sagt, jag vet inte vad jag tror ska hända med den där anmälan.

Men... jag är så glad över att V har fått ett småsyskon, att F är här och att han är så fantastisk. Lille hjärtat, jag kan inte sluta förundras över hur fin han är... här om dagen såg jag att de är lika, F och V... Overkligt.

tisdag 11 oktober 2011

vardagskul

Lilla familjen P, vi alltså, besökte IKEA i dag... vi har på sistone blivit varse om att ett bord ser väldigt felplacerat ut och ville ersätta det med en hylla... det gjorde vi och jag hann bli fullkomligt vansinnig på en morsa som tydligen stod i två köer samtidigt, för när det var vår tur trängde hon sig i mellan från den andra kön.

Det är inte värt att ställa till med en scen tänkte jag men svor ändå högt. En scen ställde annat folk till med när de försökte sno en gul pirra... En väktare sa till honom och han bara:
– Håll käft din jävla väktarfi**a, lägg dig inte i det här!

Man bara.. Ehhh.

måndag 10 oktober 2011

det där med anden

Kommer ni ihåg Hannas inlägg om anden i glaset?

Jag körde anden i glaset både ensam och med vänner när jag var tonåring. En gång började det låta märkligt i rummet, jag letade men hittade inte varifrån det kom. Det lät som om någon hade svårt att andas in, så att det i varje inandning tog emot.

Det här berättade jag i helgen för min morbror, jag såg att han rös när jag berättade det. Så sa han:
– Det var ett märkligt sammanträffande för det var precis så morsan lät natten innan hon dog. Jag hörde det hela natten och sedan var det ilfart till Umeås lasarett där hon dog.

Jag kan meddela att jag också rös ordentligt när jag fick höra det, och en liten tår kröp fram av kalla kårar. Vad tror ni? Ett sammanträffande?

lördag 8 oktober 2011

Om en natt för ca 100 år sedan

Minns ni hur jag festade med sjömännen? Här kommer ytterligare en anekdot från nätterna då det inte fanns någon morgondag.

Jag var nybliven singel och tydligen så bra på att festa att mitt nya gäng sjöng mitt namn medan jag dansade gatan ned mot temafesten. Jag läste på KTH och hade ramlat in i quarnevalen. Det var SM i fest och jag vann pris för bästa utklädnad, eller om det var inlevelse i rollen.

Ett helrör, precis vad jag kunde behöva en kväll som den här, där fötterna redan var upp och huvudet ned. En hink med ett helrör och drinktillbehör. Och is.

Snart var det bara is kvar i hinken och jag var full, glad och singel.

Isen kastade jag sedan mot lämpliga mål, eller la den helt enkelt innanför skjortan på de som kunde behöva det. Det passade liksom temat på festen.

Ett par händer runt min hals, någon skriker att jag "FAN INTE SKA KASTA IS PÅ MIN KILLE" och så slår hon mig över kinden med knyten näve och drar mig nog lite i håret.

Jag var full och glad och skrattet liksom bara kom, lilla vän säger jag som är en liten vän själv. Jag vet inte vem din kille är, och kan inte din kille snacka själv? är det där allt du kan?

"JAHA, MEN KASTA FAN INTE IS PÅ MIN KILLE DIN JÄVLA HORA"

Jag ser var hon återvänder och jag är full och hon gör det så enkelt för mig att vara en liten vän. För där flyger visst isen genom luften och landar. Innanför hennes killes skjorta.

Jag får en käftsmäll och ett vrål i ansiktet. Vakterna släpar ut henne och hennes kille vet jag inte var det blev av.

Men jag var full och glad. Och jag hade tidigare på kvällen vunnit pris för bästa hora. Charmigt tema och pris, men så rätt hon hade just där och då.

torsdag 6 oktober 2011

sådant där man hinner fundera över

Vad fint det är att sitta i soffan och höra regnet rasa utanför. Var precis och tittade till Freud som sover i vår säng på övervåningen. Jag väntar på hans farmor som ska komma hit i kväll. Freud och jag hann med en svamppromenad i morse innan regnet kom. Det finns så galet mycket svamp i skogarna...

Jag har inte haft chansen att äta någon lunch, så till slut fick jag i mig några hårda mackor med ägg på. Det är härligt att bli mätt när man är hungrig.

Jag funderar lite på det här med jobb... det närmar ju sig den dagen då jag ska arbeta och Trygg ska vara hemma med Freud. Nu har vi inte bestämt exakt när det blir, men det kanske är bra om jag funderar lite. Jag ska inte skriva så mycket om mitt arbete, det blir bara liv i luckan och det orkar jag inte med. Men jag var inte så nöjd över situationen när jag gick på föräldraledighet och dessutom fick jag brottas med... vad ska jag kalla det... konflikter helt sonika, som inte var direkt arbetsrelaterade men som ändå förekom frekvent på arbetsplatsen. Vill jag ha det så? svaret är ju så klart nej. Men vad vill jag göra åt det? Jag tror det är smart av mig att veta det rätt snart...

måndag 3 oktober 2011

oh happy everyday

Men fatta hur trevligt vi har det... Trygg jobbar 07-20. Jag är mer vaken än sover på nätterna och har alltså hela dagarna helt för mig själv tillsammans med Fred. Förstå tröttman i det och förväntningarna på make som kommer hem runt 20.45... och somnar i soffan det första han gör. Förstå hur trevlig vardagen är. Vilken gemenskap, vad mycket plats det finns för vardagsglädje.

Ni förstår precis va?

torsdag 29 september 2011

Svamp!

Vi har plockat svamp i dag, den lilla familjen P. Jag hade Fred på magen och kunde inte hejda mig utan satt ned i backen och plockade stora trattkantareller och svart trumpetsvamp. Älgen hade antagligen flytt skogen för oss, för strax intill mig låg en hög med rykande älgavföring. Förra helgen plockade vi på ett annat ställe med några vänner. Till slut sa jag det.
– Det är ju lite speciellt att plocka svamp i grupp. När man hittar någon blir man knäpptyst och plockar väldigt snabbt. Vi drev det där längre genom att uppmana varandra att bara fortsätta gå eller peka åt olika håll där det växte röd svamp. Ni fattar, jargongen var hjärtlig och det var skönt att höra att man inte var den enda som ville ha svampen för sig själv.

Men i dag var det alltså bara lilla familjen P, minst sex kilo svamp tror jag att vi plockat, en del ligger på bordet och väntar på rensning. Fred har vaknat och somnat i soffan igen. Vi kollar Idol på play och njuter av den enda kvällen tillsammans den här veckan. Eller ja, njuter och njuter... vi slappar helt enkelt.

En del av svampen gjorde vi förresten crepes med svampfyllning till middag. Satan i gatan vad gott det var!

onsdag 28 september 2011

Samma visa

Det börjar som sagt bli lite för lite sömn för att jag ska fungera normalt. I dag känns det dessutom som om F helst skulle vilja krypa tillbaka in i min livmoder om han kunde. Jag har ändå lyckats duscha genom att bära in gåstolen i badrummet och sätta F i den. Nu äter jag knäckemackor med smör och kaviar, och jordgubbsmarmelad med ost på, till lunch. Men jag borde verkligen jobba på mitt projekt istället för att skriva det här.

Han har gjort en paus i sin krypdebut förresten. Nu står han mest still och blir förbannad, över vad vet jag inte. Har han kanske glömt hur han gjorde här om kvällen?

måndag 26 september 2011

Lite sömnig

Jag är så trött, livet känns så intensivt och samtidigt vill jag passa på att njuta av tiden jag har tillsammans med Fred. Betalt för att ta hand om världens bästa. Inte bra betalt men ändå. Han ammar hela nätterna just nu, jag vet inte vad det handlar om, men ryktet säger att han är inne i en period där han behöver mycket närhet. Det stör min nattsömn, men han verkar sova djupt. Det är bara det att när jag försöker få honom att ta nappen om natten så kommer gråten. Han klamrar sig fast vid mig och vill inte alls ligga i den egna sängen. Helst inte bara intill heller.

Om dagarna får jag ibland heller inte försvinna ur synfältet, det blir så lite tid för mig att... gå på toaletten. Till exempel. Och så lite sömn, jag kan inte komma på att jag sovit något i natt... faktiskt. Det gör mig lite sliten. Kan inte tänka klart.

Men det är förstås ett delikat problem än så länge, för han är faktiskt finast i världen och jag är så glad att han finns.

tid tillsammans

I dag firar visst jag och min make 6 år tillsammans. Träffade en vän från högskolan nyligen som utbrast:
-CrazyArne, inte hade man kunnat tro att du skulle vara där du är i dag, gift och barn...
Men det hade jag visst kunnat tro. Det gällde att passa på att vara lite galen innan man träffade mannen i sitt liv. Visst är det fint att få dela livet med någon som Mr Trygg. Mycket har vi hunnit gå igenom under våra sex år, det mest fantastiska ligger nu på ovanvåningen och sover. Jag tittar på honom, förundrad över hur någon kan vara så perfekt. Fred, ekvationen av mig och Trygg.

söndag 25 september 2011

På löpet:

I dag kryper Fred 7 månader och 3 dagar gammal. Grattis min älskling!

Oj oj oj...

Ja men håll i kräfthatten! Det var väldigt genomtänkt att inte äta något what so ever i går, förutom kräftor till middag, nubbe på det och vin. Jag var ju rolig förstås och hade kul, men det var en aning vingligt hem på cykeln. Fred hemma med mormor i tryggt förvar. Sedan råkade jag elda upp håret lite när jag kom hem och skulle blåsa ut ljus. Tur att jag ska klippa av det snart.

Nu kan man bli grannar med oss. Bli det vet jag! :)

fredag 23 september 2011

stay away

Man är rädd på olika sätt. Ibland är man rädd för spöken och andar. Men oftast är jag rädd för plötslig spädbarnsdöd och andningsuppehåll. Jag är också rädd för vassa knivar, hårda bilar, kokande vatten, varma ugnar... ni vet. "Man undrar hur det där med anden i glaset egentligen funkar" eller så vill man inte veta. Tänker jag och är upptagen med att vara orolig för alla fysiska ting som kan hända. Kan bara säga så här... osaliga andar gör bäst i att hålla sig borta från mig, långt borta!

tisdag 20 september 2011

Mer om Fred

Fred är förkyld och har svårt att andas genom näsan. Han hostar mycket. Det skär i mammahjärtat. Han är trött och hängig och gråter mycket. Så jag ägnar jag stor del av kvällen åt att längta till sonen somnar, så jag får någonting gjort. Men sedan när han väl sover, ägnar jag tiden åt att springa upp och ner för trappan, var femte minut, för att kolla om han andas.

nyss när jag var livrädd

Här sitter jag och känner mig alldeles tom och trött.
Freud satte efter sin gröt i halsen i dag. Grannarna var här på sopplunch och jag dog lite medan jag höll honom i vågrätt läge och dunkade honom i ryggen. Han slutade aldrig att andas, men han ändrade färg i ansiktet till rödblå.

Känner mig som sagt lite matt av den händelsen.

fredag 16 september 2011

härligt tillstånd

Jag har en vag känsla av att allt är på låtsas. Att jag är lite fullare än alla andra. Verkligen fullare än Fred som är mycket krävande i dag och som inte vill sova alls. Jag bara sjunger min godnattsång och vaggar och vaggar och han bara:
– Här är straffet för att du inte sov intill mig i natt!!!

Och jag bara:
– Meh. Jag sov ju inte alls!

Jag i mitt huvud 03:37:
Det här går ju hur bra som helst! Ööörn, öörrn, öörn. Konstigt att man var en partyprinsessa back in the days, jag är ju skärpt på nätterna.

03:45:
Faaa-aan vad trött jag är nu!

04:47:
Men om jag lägger huvudet på sidan och blinkar med vartannat öga? om jag samtidigt sjunger den här låten lite tyst för att inte väcka mamma? och tänker på något roligt? Alltså, var det där en motorcykel eller?

05:15
Jag skiiiiter i polisen, de kan haffa mig, men de kan inte komma åt mitt inre jag!

05:30
Fan! Är det där en civil polisbil? Bäst att köra väldigt laglydigt här. Fan vad nära de ligger jag är busted!

05:32
Hemma, bit av en kaka, inga konstigheter!

True story II

Innan vi for från stugan, och det gör man därifrån, far alltså... ...ställde vi kattfällan som vi lånat från polisen på uteplatsen och laddade matskålen med Alaska pollock.

En kvinna där jag knackat dörr ringde i dag och sa att hon sett Ester hos sig, så jag bad vår vän att flytta kattfällan ikväll.

Men bara en halvtimme efter det ringer vår hyresgäst och meddelar att en möjlig Ester sitter i buren.

Signalementen stämmer. Ester hittar dessutom direkt till sitt gömställe i garderoben.

Så jag väntade in Trygg, ställde in mitt deltagande i tjejmiddagen och åkte 55 mil norrut med min kära mamma.

Genom fönstret såg jag henne. Ester -2,5 kg. Bara skinn och ben. Och päls. I övrigt sig lik. Nu har vi påbörjat resan hem, ytterligare 55 mil, men lycklig Ester i knät.

Lycklig matte och lycklig mormormatte. Hemma sover Trygg och Fred. Måste hinna hem innan 06 då Trygg åker till jobbet. Blir härligt under småtimmarna och en fin dag i morgon. Men så värt det.

Käraste katt, välkommen hem!

Och ja just det, mamma tror nu att hon tog fel katt förut. Den var visst större och hade halsband...

torsdag 15 september 2011

Vad jag gör när kråkan sover

Lasagne. Vegetarisk med quornfärssås.

Hälls sedan ned i en bunke och mixas hyfsat slät. Hälls vidare ned i portionsburkar och några fryser jag ned. Mammas kråka älskar mammas lasagne. Jag känner mig duktig. Och vuxen.

onsdag 14 september 2011

true story

Mamma åker upp med sin kille till stugan i Övik. De ska cykla till Ögeltjärnsberget för lite mys med utsikt över fjärdarna. Över vägen springer Ester, bara någon kilometer från stugan. Mamma lockar med räkor som Ester girigt slukar och hon svarar när mamma kallar på henne. Mjao säger hon när mamma säger Ester. Mamma slänger sig över katten som kämpar för att komma loss. Hon biter mamma i handen, med katten i famnen springer hon upp till ett hus och ber om att få bli insläppt någonstans. I garaget kanske? Så att hon kan släppa vildingEster utan att hon försvinner.

En sävlig karl släpper till slut in mamma och Ester på en loge, där Ester tar sina tassar och klor i ett hårt grepp om mammas kinder. Mamma släpper och Ester försvinner in bakom en vedhög. Vad som händer sedan vet jag inte riktigt. Mamma håller inte koll på Ester och vedhögen och Ester försvinner likt en sommarvind. Esterkatten har varit borta i två och en halv månad och på det här sättet försvinner hon igen.

Jag och Trygg bestämmer oss när vi får höra det här att åka de 55 milen norrut, med detsamma. Jag vet inte vad jag hade förväntat mig, att jag skulle hitta henne på logen som nu var låst? Vi har knackat dörr, vi har gått med barnvagnen åtskilliga kilometrar, lockat och ropat. Men Esterkatten förblev borta och sedan kom regnet och att leta efter katt i spöregn kändes lönlöst så vi åkte de 55 milen hem igen.

Jag är förbannat bitter över att min kära mor inte klantat bort Ester bara en gång, utan två. Jag förstår verkligen att hon gjorde sitt bästa och att det blev för mycket när Ester bitit henne i handen och klöste henne i ansiktet. Jag är vidare bitter över att mannen i huset inte kunde släppa in mamma och katt i garaget åtminstone och inte i ett utrymme där det fanns kryphål. Och jag känner lust att slåss när jag får höra att han sagt "klart att ni hittar henne" efter att hon stack igen. DUMHUVUD.

Mamma fick stelkrampsspruta och antibiotika av doktorn. Ester är ute i det vilda och jag är hemma och frustrerad. Vi har lånat en kattfälla av polisen som står utanför stugan nu ifall Ester skulle frysa och mot förmodan söka sig tillbaka. Andra katter kan fastna, men vår hyresgäst har lovat att släppa ut andra katter och att fylla på med fisk och kattmat.

Käraste kattskrälle. Kom hem.

söndag 11 september 2011

helggöra?

Freddan tar sig numera bakåt, vilket är långt ifrån det håll han vill. Men ändå. För mig är det liksom stort att min lille son börjar se sig om i världen på egen hand. I går var vi på dop, vi satt i körka med bajsblöja under hela akten och jag grät stort och fult till Cattis kärlekssång. Så som jag innerligt önskar att jag hade båda mina barn vid liv, fast jag vet att det är en ekvation som inte går ihop. Och när ska jag behärska snygg-gråtandet?

På kvällen drack vi dopvin och alla var glada och en del fulla, en del var faktiskt jättefulla. Så promenerade vi hem i natten och Trygg försökte kidnappa en katt efter att jag gråtit en liten skvätt av Estersaknad. Finaste Ester...

fredag 9 september 2011

Jag tycker om vad andra tycker (om när barn ska börja på dagis)

Jag följer med stort intresse Miss Muffins blogg, man skulle kunna säga att jag älskar henne. I dag har hon tipsat om vad hon tycker är ett grymt bra inlägg. Jag som är rätt självkritisk blir här tvungen att stanna upp och rannsaka mig själv.

Vill jag att Fred ska vara hemma till han är två bara för min egna skull?

Tidigt i somras var jag med min mammakompis vid plaskis. (Ja jösses, jag bor i en förort och det är en plaskdamm som kallas plaskis om jag nu har förstått saken rätt.) Där fanns några dagmammor, kanske två, kanske tre och en skara barn. På marken fanns en liten nyasfalterad kvadrat där ett barn låg och geggade med asfaltsgegg över armar, händer och ansikte. Det upptäcker en av dagmammorna som ropar åt en annan:
-Alltså, ska han ligga här och gegga med det där?
andra dagmamman:
- Alltså jag är lite upptagen här (står med ettåring i plaskdammen).
första dagmamman sävligt:
-Jaha.

Efter vad som verkar som en hel evighet lyfter hon upp barnet ur asfaltskladdet. Den andra dagmamman tittar uppenbarligen på eftersom att jag snart hör en plask och ser en ettåring ligga med nyllet nedåt i plaskdammen. Visst, han eller hon plockas snabbt upp. Men ändå.

Och jag bara:
Näää jag vill aldrig lämna Fred ifrån mig, ingen kan ta så bra hand om honom som jag! Buuuuäää! (typ).

Jag tänker att Fred kommer hinna knyta sociala kontakter i större grupper, trots att jag siktar på förskola till honom när han är två. Jag tänker att vi har ett brett socialt kontaktnät där det finns barn som han kan leka med och öva på innan dagis. Jag vill inte att han ska formas av förskolans ramar. Jag vill att han ska ha en egen vilja och en egen förmåga att uttrycka vad han har för behov.

Kanske är det mest för min egna skull, men mest är det för att jag tror att det är bäst för honom. Sedan tror jag inte att det är direkt skadligt att sätta barn i förskola tidigare. Det tror jag inte. Jag tror väl mest att man ska gå efter sin egna magkänsla och lita på att man vet vad som är bäst för sina barn. Man gör väl det man kan för att ge dem de bästa förutsättningarna att lyckas i livet, tänker jag vidare.

onsdag 7 september 2011

Förstående make

När jag ringer Trygg för att meddela att jag ringt hans mamma och bett henne komma till att Trygg kommer hem runt 20:30 eftersom att jag är döende i influensa eller något annat jävligt jobbigt, så svarar han:
- jag käkar matlåda här på stationen så du behöver inte tänka på middag.

Come on...

tisdag 6 september 2011

Lite om allt...

Det finns för lite tid för det här... som jag ju älskar. Att skriva. Jag ska plocka upp gamla blogginlägg och anteckningar jag gjorde från tiden då Vilhelmina gick bort, från tiden när jag blev gravid med Fred och så ska jag se om jag kan få ihop något av det. Något mer än ett blogginlägg... men det krävs kraft och tid att kunna läsa och gråta.

Ofta har jag tänkt att jag vill att mitt hem ska vara en varm och inbjudande plats, här vill jag att alla ska känna sig välkomna. Jag har velat ha en soffa som är naturlig att slänga sig omkull i och en plats för alla. Jag vet inte riktigt hur jag har lyckats, men hemmet är under ständig förändring. Jag har velat ha ett sådant hem, där mina och Tryggs bråk nästan upplevs som lite humoristiska, som ett ryck på axeln, som ett passerande garv för den som tittar på. Jag vet inte vad det är med det där, önskan om att ha ett öppet hem.

Fred är så fantastisk, han är glad och mysig, pussas gärna med öppen mun och varför inte lite tunga? Han är 6 månader och två veckor, bär storlek 74, snart 80. Han ramlar inte längre när han sitter och han blir allt duktigare med att koordinera. När han skrattar är lyckan för mig total. Jag vill kunna skydda honom från all smärta från allt som gör ont i själen. Jag vill aldrig att han ska vara olyckligt kär eller mista någon han älskar. Hur ska jag lyckas ge honom allt det där som gör att han klarar det när han måste? Jag vill aldrig att han ska behöva ha ångest eller känslan av att vilja försvinna.

Vi somnade efter frukosten han och jag, han på en kudde mot mina fotanklar. Det är helt klart en favorit, att få ta igen sig med sin baby.

fredag 2 september 2011

om bröllopet

Så ja, jag är gift nu. Har bytt efternamn och känner mig lite ny, lite uppgraderad på något sätt. En säljare kom förbi här om dagen och jag kunde för första gången referera till Mr Trygg som "min man", det kändes kul.

Bröllopet var allt jag hade hoppats på, fantastiskt fina tal, roliga tal, begåvade vänner som höjde oss till skyarna. Fred hade det bra med barnvakten och solen sken sitt finaste skinande. Gästerna fick åka skansentåg till Carlshälls gård, från Maria Magdalena där vigseln flöt lagom bra. Prästen höll på att glömma "Härlig är jorden" – vi också förstås men kantorn kom ihåg den. Jag hade vänner som sjöng så vackert. Frida sjöng tillsammans med sin syster "Inte utan dina andetag" som ju Jocke Berg har skrivit. Fridas pappa spelade cello och hennes man gitarr. Älska den familjen. Älska Kent. Catherine sjöng "Som en saga" så att gästerna grät.

Från tåget bubblade det av gästernas såpbubblor som glänste i solen. Det var vackert. Mitt hår. Ja ni har ju sett mitt hår, jag hade inte kunnat önska mig något mer. Drömmarnas hår av Johanna på F&M, hon hade dessutom sminkat mig alldeles perfekt.

Klänningen från Ida Sjöstedt som nu hänger på en galge och väntar på sin kemtvätt önskar jag att jag kunde använda fler gånger. Vilken saga. Maten på Carlshälls gård var oerhört vällagad och god. Å så god! Att lyckas med det till 80 pers. Dessutom är Brännvinskungens sal, det perfekta stället att ha sitt bröllop på. Och tårtan... tårtan var ju något utöver det vanliga. Om ni klickar, så kan ni ju se hur snygga vi är Trygg och jag, där vi sitter på vår tårta.

tisdag 30 augusti 2011

måndag 29 augusti 2011

en till

snodd rakt av från Madde. Tack!

bröllopsbild

Hej! Här har ni ett smakprov... jag har inte fått några egna bilder än, så jag snodde den här av min kusin. Och så som jag älskar min dubbelhaka... hatar, men får lära mig att leva med, och dela med mig av. Bästa dagen nästan ever...

söndag 28 augusti 2011

blängsylta

Jag ska skriva om det mycket perfekta bröllopet... senare.

I dag när vi var på väg mot min mamma som hade Fred stod ett garage öppet i huset mitt emot. Det brukar inte stå öppet så vi tittade nyfiket in där det stod en bil och två tjejer. När vi hade passerat hör vi från garaget:
– Alltså, har de aldrig sett en neger här på söder eller!!?

Eeeeh... det kan finnas andra anledningar än hudfärg på folk för att man kollar eller?

lördag 27 augusti 2011

My wonder child

Jag drömde att Fred började prata på bussen. Jag bara:
Eeh hör alla det här? Han är bara 6 månader! Alla bara:
...

torsdag 25 augusti 2011

Inför lördag - min bröllopsdag


Hoppas på vackert väder. Har däremot drabbats av en hästballeförkylning som gärna får passera tills då.

måndag 22 augusti 2011

Svenska kyrkan, små as.

Å alltså. Jag börjar tröttna på Svenska Kyrkan o det gruvligaste. Är det inte så att vi nekas hemmadop av någon anledning så är det tydligen skitsvårt att förmedla mina kontaktuppgifter till brudparet som ska vigas innan oss, så att jag får prata om att eventuellt ha gemensamma rosor i bänkraderna. Man får "rätta sig" efter deras bestämmelser. För det är tydligen så jävla skitnödigt att man inte kan skicka mina kontaktuppgifter till brudparet innan och be dem höra av sig.

Och uppgifter om dem vill man inte heller lämna ut, så klart. Någon som vet, borde inte det vara en offentlig handling?

söndag 21 augusti 2011

De är ju inte gjorda av sten

Vi har tre osthyvlar, varav en favorit. När jag alltid väljer den före de andra får jag känslan av att de andra blir besvikna på mig för att jag favoriserar. För alla vet ju att just osthyvlar är fyllda av känslor och sårbarhet.

fredag 19 augusti 2011

Quornbulle

Jag är snygg i håret och på gott humör. Jag ringer hem och får svar av sur blivande make. Han är sur för att Fred är sur. Välkommen till min verklighet kära du. Jag vill köpa hämtmat, men det ryms inte i budgeten så jag får quornbullar med quornbullar.

Mysig fredagkväll på det viset. Funderar på revolt. Jag ska kvittra i mig varje quornbulle, njuta mig igenom avsnitt fyra av The Wire, säsong 3. Jag ska vagga världens sötaste son till sömns med ett leende.

I morgon är det bröllop. Inte mitt, det blir en fantastisk dag. Mormor passar Fred och jag får ladda inför mitt egna bröllop nästa helg. Mitt och Tryggs.

onsdag 17 augusti 2011

3


2


1


Hur han låter...

–Huuuuuuuu uuuuuu uuuu låter Fred när han vill något annat än det han håller på med. Eller när han är hungrig. Mest hela tiden låter han så faktiskt, för han vill inte sitta på samma ställe längre än 2 minuter. Just nu sitter han i sin hoppgunga och låter "Aaaaaaaaaaaaaaaah", lite mer frustrerad än huuuuuuuu uuuu.

Jag ska ta upp honom, jag hoppas på en sovstund i sängen, då jag knappt fått en blund i natt... det har varit så i allt för många nätter nu. Jag känner att jag håller på att bli halvknäpp. Måste sova.

I går åt Fred förresten quornfärssås och spagetti. Sådär tyckte han och tryckte ner det med en portion gröt. Han är magisk min kille... det är han verkligen... jag ska skicka en bild från min telefon så att ni får se.

zzz...

tisdag 16 augusti 2011

Vad sa snigeln när han red på sköldpaddan?

Hej vad det går..! Trygg och jag gifter oss nästa lördag. Helt stört vad snabbt det går. I dag var jag inne och provade brudklänningen som ska vara klar till på fredag. Åh, åh, åh. Den är som en dröm! Och urringningen blir så bra och så lagom! Jag har skiiitsvårt med urringningar, mina bröst är bara överallt och skriker, se oss, se oss, se oss! Lagom finns liksom inte. Men i den här underbara klänningen, blir det som jag vill.. –lagom.

I går gjorde vi ett körschema, känns som om det mesta är under kontroll för tillfället. Det mesta.

En granne vid stugan är ganska säker på att han ser Ester ibland, han har försökt ropa på henne och hon lyssnar på sitt namn, men vill inte komma fram. Förvildad. Ska försöka få tag på djurskyddsföreningen där uppe för att se om de kan hjälpa mig mot betalning. Hon borde bli en trygg katt igen om hon bara får komma hem.

Jag tänkte för någon timme sedan... att undrar vad Trygg och jag ska anta för projekt efter bröllopet... och bara några minuter senare kom Trygg med ett sådant... så vi får se då.. om jag kan avslöja ett nytt roligt projekt här snart.

Btw. Snigeln, sa:
–Wouiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiih!


torsdag 11 augusti 2011

Viken


GeoTagged, [N56.15364, W12.58159]

Det regnade i dag, men vi hamnade ändå på stranden, jag i en av brorsans regnställ, Fred under regnskyddet. Vi grillade marsmellows och jag gick en promenad med vagnen i jakt på flaskpost. Jag har alltid velat hitta en flaskpost. Men jag hittade förstås ingen i dag heller.

Nu leker den sexåriga kusinen till Fred med en högljudd babyleksak och jag smuttar på ett glas vin, överväger att demolera leksaken.

Vi har det fint här på södern, men vi saknar pappa Trygg...

onsdag 10 augusti 2011

Skaune

Kände mig allt lite orättvis mot Trygg efter inlägget i går. Det är klart att han gör vad han kan. I morse lät han mig sova i 45 minuter, efter ytterligare en taskig natt med lite sömn.

Nu är en sovande Fred och en trött jag strax framme i Helsingborg. Hej Skåne

tisdag 9 augusti 2011

en trött mammas memoar

Det här med att vara mamma, hade aldrig kunnat drömma om att det skulle vara så ensamt... även i ett förhållande. Ensam blir trött. Ibland tänker jag att det till och med skulle vara lättare att vara ensam, för då skulle jag inte behöva upprätthålla det där med att vara en fin fästmö, husägare... you name it... ni vet.

Man ägnar den ensamma tiden med att se fram emot då man är tre, och när man är tre så ser man fram emot när man är två.

Jag ska egentligen inte klaga – jag vet. Dessutom vill jag ha fler barn, inbillar mig för tillfället att det ska gå på rutin. HAHA. Jag är så naiv ibland, men vi låtsas att det bara är gulligt. Visst gör vi? Men även om allt är bra, om allt är precis så som det ska vara, så måste det väl få vara lite jobbigt. Också?

... och jag är så trött... och när jag är trött kommer det saker ur min mun som är fel, det känns som om jag får ta hand om allt. Fast det inte är så egentligen. Lite trött på att vara ensam är jag i alla fall, det hade varit skönt om pappa Trygg varit lite mer närvarande. För just nu känns det som om att varje gång han är närvarande, somnar han på soffan, eller pillar med ett slippapper, som det bara var tvunget att pillas med just då.

Men det blir bättre, snart, senare.

Just nu känns det som om min rygg ska gå av, ungefär på samma ställe där den höll på att gå av under förlossningen. Ingen jävla mens på gång nu? Då kanske jag måste självdö.

måndag 8 augusti 2011

sa jag godnatt?

Tja... jag dog inte efter min tidigare mardröm, vilket man kanske hade kunnat tro med tanke på tystnaden. Jag är trött... man kan undra varför jag då inte går och lägger mig... det är mycket Fred och jag nu. Bara vi. Pappa jobbar – mycket. Det blir tungt, så klart, för mig. Men hittills lyckas jag bolla fästmö, bröllopsplanering, mamma, projekt-rollen helt okej. Tror jag.

Jag kanske har missat någon roll, det kan vara så.

På onsdag åker jag och Fred till min storebror i Helsingborg, till honom och hans familj. Vi åker tåg, det blir ett äventyr som jag ser fram emot.

Tiden rinner iväg, så ock sommaren. När vi kommer hem gifter sig en av mina bästa vänner och helgen därpå är det vår tur. Min tur att bli fru... att byta lite av min identitet. Att bli ett annat namn.

Jag måste gå och lägga mig nu... innan jag går sönder, rasar ned. Från soffan. Eller i en pöl. Godnatt

onsdag 3 augusti 2011

Verklig dröm

Kråkfötter mot parketten. Klick klick, klick klick. Jag hör ljudet så tydligt. Jag måste få ut en fågel för att "justify". Det är ett uppdrag. Det sista jag hör innan jag vaknar är ett svagt fågelkvitter, vet fortfarande inte hur mycket som är dröm eller vad som är verklighet.

Hör inte längre någon fågel, är det någon här? Illa till mods, ja nästan lite rädd. Nu lyssnar jag till alla ljud...

tisdag 2 augusti 2011

forts...

Hej sa jag till katten. Mjao sa hon. Får jag titta i ditt öra fortsatte jag och det fick jag. Där fann jag ett nummer och så hittade jag på det sättet ägaren till kissen Lisen. Det får räcka så med den här historien. Katten är tillbaka där den hör hemma och Ester saknas fortfarande.

Det närmar sig bröllop. Min mamma provade sin klänning i går och hon var så jäkla snygg i den, verkligen snygg. Vilket är en bedrift eftersom att klänningen är orange. I och med att bröllopet närmar sig, så gör även slutplaneringen det. Måste träffa vår toastmaster för ett snack, men ... orka ta sig in till stan?

I dag planerar jag att baka bröd och ta en långpromenad. Trygg kommer hem först i morgon bitti... och jag orkar inte med att det här blir en sunkdag, där jag inte får någonting gjort. Jag mår så dåligt över sådana dagar...

Vi hörs...

lördag 30 juli 2011

kattnappning

Jah... det här är verkligen tragikomiskt... katten som är hittat i Nötbolandet i Örnsköldsvik, skulle kunna vara Ester. Jag tror inte det. Ingen saknar hur som helst katten som är hittad, så nu har jag tagit beslutet att katten kommer hit. Skulle det vara Ester så vore ju det fantastiskt. Fantastiskt på alla sätt och vis. Är det inte Ester får jag sätta in en annons om att vi har katten, den behöver hur som helst någon som tar hand om den nu.

Fatta att förklara hur man har tagit katten till Stockholm om någon nu kommer att höra av sig...

Googlar någon det här som tror sig ha hittat en katt som är Ester, så är hon märkt i örat med P4156. Hon saknar en hörntand (tror det är vänster), har en vit fläck på bröstet och ett tunt ärr efter kastreringen på magen. Hon är innerligt saknad.

Sunkdepp

Nu får jag verkligen anstränga mig för att hålla ihop. Det började ju redan i morse när jag insåg att Ester antagligen inte alls är Ester... Sedan fortsatte det genom att jag och min mor kom ihop oss.

Hon läser här ibland, eller gjorde och hon är sällan överens med mig över hur jag skildrar våra bråk, fast jag försöker göra det rättvist.

Så jag försöker inte ens den här gången... Det har i alla fall sänkt mig och jag vill bara grina. Men jag inbillar mig att det påverkar Fred. Vi är ensamma och han vägrar sova ensam i dag. Han ligger mot mig som ett svettigt frimärke...

Inte ens en dusch kan jag ta. Så jag lägger ner den här dagen. Går i kräkiga kläder och trassligt hår. Trevligt.

Tragikomi

I går grinade jag lite av lycka, Ester var återfunnen. I tryggt förvar hos några vänner. Signalementen stämde. Svart med vit fläck på halsen, långhårig med stämpel i örat. Saknar en hörntand.

Jag var övertygad. Till jag får se bilder på Facebook. Det är så nära, det är nästan Ester... Men det är inte hon.

Fatta. De har fångat en annan stackars katt. Och Ester är fortfarande long gone. :(

fredag 29 juli 2011

Kan man röka banan?

Fred blir otroligt arg om han inte får som han vill. Eftersom att han äter rätt mycket under nätterna har vi börjat ge honom gröt på kvällarna. Jag märker ingen skillnad hittills, men på ett sätt är det skönt att pappa kan mata lite också. Vi har också låtit honom smaka på melon, gurka... och banan.

Fred blir helt manisk när han får banan, och när det tar slut skriker han med sitt allra högsta tjut. Vi fick en nibbler av min svägerska, måhända att Fred är lite tidig med the nibbler, men den fungerar fantastiskt. I den får alltså Fred sin banan, sitt knark.