fredag 31 december 2010

Gott nytt år

Det är märkligt hur olika tiden är för oss. Att världen inte stannar samtidigt för alla. Det är mycket smärta jag lämnar bakom mig, till 2010, mitt 30:e år. Jag kommer aldrig att bli smärfri, så är det, jag kommer alltid att bära Vilhelmina i mitt hjärta. Men tiden gör sorgen mer hanterbar. Lillebror sätter plåster på, han kan inte ersätta Vilhelmina, han blir en lillebror, men han lagar lite. Med största sannolikhet kommer de födas i samma månad. Beräknade i samma också. Ett år senare, en lillebror.

Det är så mycket oro nu, den värker i själen. Mardrömmarna om allt möjligt är återkommande. Jag känner efter om lillebror rör på sig till och med i sömnen.

Men 2011 kan bli något helt annat, det kan bli ett fantastiskt år och jag hoppas innerligt att det blir som jag önskar. I kylen ligger en hummer och väntar på mig. I kväll blir det nyårsfirande hos Tryggs bästa vänner, det börjar bli dags att välja vilket tält jag ska bära i kväll.

Hoppas ni får ett fantastiskt avslut på 2010, att 2011 rings in med kärlek och gemenskap. Jag önskar er alla det bästa året någonsin.

torsdag 30 december 2010

fejkmage

Undrar varför "Sova" inte kunde ta in ett riktigt gravido i sin reklam. Eller varför de överhuvudtaget gör så kass reklam. Men mest undrar jag förstås över fejkmagen.

Man blir trött av att spaa

Men vi har haft det fantastiskt trevligt. Vi är båda väldigt nöjda och belåtna. Vi har badat i de varma källorna, simmat 18 längder och ätit mycket god mat. Jag har skålat med en alkoholfri öl och sovit som en kratta. Det kanske skulle vara det som jag kan slå ner på.

Sömnen alltså, jag drömde mardrömmar hela natten och hade ont av foglossningen, det gick inte på några sätt att vända sig utan smärta i de mjuka sängarna. Någon gång under natten kom en clown och drog av mig täcket, det var så läskigt att jag får rysningar av att bara tänka på det.

Men Trygg och jag har fått rå om varandra och njutit av det. Jag är mycket glad och tacksam över hotellnatten som jag fick av min barndomsvän. Precis vad vi behövde. Hallehluheja.

onsdag 29 december 2010

Arnes öppna känslosamma bok

Nu är jag irriterad och upprörd igen. Och får dåligt samvete över att jag inte kan behärska mig för lillebrors skull. Samtidigt som jag är så sur över att jag ska behöva vara upprörd när vi ska åka på spa, och relallalaxa, som jag såg fram emot så himla mycket.

Om jag bara kunde kliva ur känslan, ska det vara så svårt? Snart tröttnar väl lillebror på alla känslostormar och stormar ut istället.

Trygg och jag har städat, mest Trygg förstås. Nu ska jag packa en lätt packning och sedan ska jag bara glida runt i den där morgonrocken hela kvällen och morgonen i morgon. Göra mitt bästa för att lämna den sura, upprörda overallen hemma.

Sedan ska jag ta bort den här turkosa fägen, det är så 2010.

tisdag 28 december 2010

onaiv

I dag var jag hos en vän som haft ett kämpigt slut på 2010. Högre makter bör känna till hur mycket hennes stöd betydde när jag behövde det som mest. Hur som helst så pratade vi lite om naivitet. Jag kan störa mig oproportionerligt mycket på naivitet. Men den naivitet som M beskrev när hon väntade min guddotter, Lilly, saknar jag. Nästan längtar jag lite efter.

M menade att hon knappast oroade sig för missfall i början av graviditeten med Lilly, att något kunde gå fel under tiden ägnade hon inte en tanke. Att förlossningen kunde vara kämpig var heller inget hon ödslade tankekraft på.

Jag är så trött på att vara orolig, det suger musten ur mig. Men vad ska jag göra åt saken? Lägga ner bara? Går inte för sig nämligen. Det hänger på mig om lillebror skulle må dåligt. Det är jag som måste känna efter, sparkar han tillräckligt? Hur mår jag egentligen? Å vad trött jag är på att vara ängslig, jag skulle behöva ha lite naivitet...

Ett, två (brandkårssnack), nu får tiden gå, lillebror får gärna komma förr än senare.

måndag 27 december 2010

v.30 +1

Trygg (plötsligt): Du hade inte tänkt packa någon väska eller?
Jag (tänker): Ehhh?
Trygg: till förlossningen?
jag: ehhh?
Trygg: Ja, det kan vara bra med en packad väska?
jag: Alltså... jag tror inte det är så jättestor sannolikhet att han kommer innan planerad igångsättning. Och gör han det får jag väl rafsa åt mig kameran...
Trygg: jaha!

Trött, orkeslös och kissnödig.

Lite väl orkeslös. Vem sover i 12 timmar och vaknar trött och mör? Blev nojig och trodde att jag led av allvarlig blodbrist. Ringde MVC här i skogen och fick komma och kolla. Ingen blodbrist här. 120 får väl räknas som helt okej. Lite lågt blodtryck, men det är ju bra.

På det senaste ultraljudet låg lillebror långt ner i bäckenet. Jag känner minsann att han halkar längre och längre ner, och det känner min blåsa också. När lillebror har kommit ska jag fira att jag får ett normalt kiss-schema. Det finns en hel del saker att fira när han är här.

På onsdag ska jag och Trygg åka till Yasuragi, Hasseludden. Yes! Vad jag ser fram emot det. Tack söta fina Isa för presentkortet. Jag och Trygg kan behöva lite romantik på tumanhand.

lördag 25 december 2010

juldagstankar av ett pretto

Jag fick en ny kalender i julklapp av svärmor, en sådan jag ville ha från ordning och reda. När jag i kväll skriver in födelsedagar, bröllopsdagar, förlovningsdagar och dödsdatum ser jag hur mycket jag gått igenom 2010. Det sämsta året någonsin. Somliga bra inslag förstås. Men mest ett sugit år.

När jag släcker i köket och går upp i sovrummet har jag poesi i mitt huvud. Jag föreställer mig hur jag ska skriva om alkoholens negativa inverkan på någon eller några jag älskar, men så känner jag mig pretentiös.

Det gör jag ofta, känner mig pretentiös alltså. Ibland resonerar jag mig fram till löjligt pryda tankar, snuskigt förnuftigt landar jag efter ett resonemang med mig själv. Men mot alkoholens talan finns inget resonemang som funkar.

Så är det... bara några rader ur min hjärna en juldag som denna. Nästa jul blir på en strand, med tillgång för skugga till lillebror.

åka bort?

Efter allt drama är jag ganska nöjd med lite lugn och ro.

När vi hade förlorat vår kära Vilhelmina fick vi en hotellnatt av en barndomskompis till mig som jag egentligen inte haft kontakt med sedan gymnasiet. Nu hörs vi då och då via nätet. Det var en perfekt present till ett sörjande par, men vi har i alla fall inte förmått oss. Så nu tänkte vi. Åker vi någonstans, där de har spa. Jag har mejlat om hjälp, så vi får se när det blir. Men det här, det behöver verkligen Mr Trygg och jag nu. Tillammans. Yes vad härligt!

på scen med norén

Vaknar, om man nu kan kalla det vakna när man knappt har sovit. I alla fall, så har jag en hemsk huvudvärk och börjar dagen med att gråta lite över allt elände. Det började ju bra i går, julmaten var god, alla var glada, en del var faktiskt jätteglada. Jag tror att det var det där med jätteglada som slog över. Svärmor, svärfar och Mr Tryggs mormor tackade för sig och efter det förvandlades julafton till en Lars Norénpjäs.

Jag. hatar. drama. Jag vill ha lugn och ro under min korkek, jag vill inte vara arg, upprörd och ledsen när lillebror vilar i min mage och känner allt jag känner.

Jag vet inte. Vet inte... hur den här Norénpjäsen slutar. Jag vet att jag vill fortsätta lukta på mina blommor och inte släpas i väg till en arena. Så jävla kul är det inte att stångas. Det blir inga fler sådana här jular. Till att börja med om det blir jul hemma igen så serveras det inget starkare än saftglögg. Men, egentligen. Julen ska nog med fördel spenderas på en strand där solen skiner och havet rullar in.

Jag ska kurera mig nu inför en juldagslunch med min andra svärfar och svärmor, För tillfället skulle man kunna tro att jag är redigt bakfull. Svullna ögon, svullna läppar och fläckigt ansikte. Fint så.

fredag 24 december 2010

Det är som vanligt...

Okej. Bryt nu. Norénpjäs. Hatar drama.

God jul!

O så blev det då julafton och hittills har morgonen varit mest som jag önskat den. Vattnet är tinat, förlåt för svordomar och dåligt språk tidigare. Ester har sovit sked och sitter nu bakom granen och tittar på fåglarna som äter solrosfrön. Lillebror sparkar mig i sidan och livet känns mest bra. Jag har juldukat matbordet och Ester har inte klöst på de vita stolsöverdragen.

Jag har satt på mig långkalsonger, ska ta mig till pendeltåget. Jag vill så gärna sätta några ljus och den nallebjörn i mossa som jag köpte på Ica, vid Vilhelminas minnessten. Tänk att hon skulle ha varit hos oss den här julen. Men då hade inte lillebror sparkat mig i sidan. Jag tycker att det är ett konstigt fakta.

Jag har förbannat ont i bröna förresten. Det är lite obehagligt, de är liksom inte längre mina, utan lillebrors. Vi får se hur det går med det där... just amma är något som är overkligt för mig. Men det ska nog gå bra... min kropp är liksom... någon slags födabarnkropp. Efter Vilhelminas födelse sprutade mjölken okontrollerbart, fast jag hade fått medicin mot mjölkproduktionen. Jorå, det funkade ju fint.

I alla fall. En innerligt god jul önskar jag er här ifrån skogen.

torsdag 23 december 2010

inget jävla vatten

Jaha. Har jag sagt att vi inte har något vatten i köket? Först hade vi kallvatten men efter 5 i morse någon gång frös även kallvattnet. Så i stället för att göra julestöket i dag har vi stökat med frusna ledningar. Dessutom pratade jag med en dryg handläggare som hette Lars på Salus Ansvar. Han tyckte att jag var dum i huvudet som ringde dit, eftersom att rören inte hade gått sönder. Men förlåt som fan då dumjävel Lars.

Sen ringde vi någon som ringde någon som är rörmokare, han sa att "JM har byggt dåligt som fan", genom att sätta oisolerade rör i ytterväggen. Jag tycker att både JM och Salus ansvar bara kan komma hit och greja med den där byggfläkten som ska stå utanför och värma upp väggen nu.

Det här påminner för mycket om min barndom. Det är som om jag har gått i en cirkel.

För övrigt... är livet inte lätt, fast man hade önskat det... mina tankar är hos en fin vän som har det tufft.

onsdag 22 december 2010

julledig

Ja, nu är granen klädd, köttbullarna är rullade och varmvattnet i köket har försvunnit. Vi tror på ispropp, men trots att jag är uppvuxen i ett hus på landet, där vattnet frös mest hela tiden, är jag inte säker. Huset är byggt av JM, som måste ha fuskat lite med isoleringen om det nu är en ispropp.

Nu har jag semester till den 3e januari, oooo haleeluuhja. Vi var och tittade på världens finaste lillebror i dag, åh, han är redan bedårande. Han ligger med huvudet långt ner i mitt bäcken och fötterna har han ofta uppe vid revbenen, strax under min barm. Så han ligger åt rätt håll vilket bådar gott inför igångsättning i februari. Han har växt också och ligger inte längre på gränsen för att vara för liten, heja lillebror!

I morgon ska vi griljera skinka, slå in paket, göra sill och feja lite på fuskbygget.

Har julefriden infunnit sig? Hos oss i skogen är den bra nära...

Klär granen


måndag 20 december 2010

brun måndag

Min kille. Mr Trygg har varit på jullunch och fortsatt ut på krogen med sina arbetskamrater istället för att komma hem till sin gravida, trötta fästmö. Jag förstår inte hur det kan vara roligare att vara ute och snacka och bli full? Nej, vem gillar att ta en öl eller fem för många? När jag sitter här och är så mysig, rolig och helt jävla hjärndöd.

I katten Esters päls hade det i natt fastnat lite brunt, vilket hon gjort sig av med genom att dra rumpan genom tvättstugan och hallen. 02:00 var jag uppe och skrubbade bort det eftersom att jag märkte att hon var orolig över något. 04:00 tittade jag på klockan och visste att om två timmar när larmet går, då sover jag som en sten. Det gjorde jag också.

Så jag ramlade hem från jobbet i dag, visste knappt vad jag hette. Upptäcker att Ester visst misslyckats med att dra rumpan i golvet tillräckligt grundligt för hon luktar inte sommarblomster. Det fick bli en kattdusch i badkaret, jättepopulärt verkligen. Sedan drogs rullgardinen ner och jag vaknade ett par timmar senare.

Nu sitter jag alltså här och undrar vad det är för fel på mitt sällskap. Visst verkar jag leva ett liv i glamour här på godset?

Day 30 – One last moment

Jag borde definitivt ha funderat på det här i förväg.
Ett sista ögonblick.

Lillebrors sparkar. Dagen då han blev -på riktigt- för mig. Han väntade många veckor, många fler veckor än sin storasyster som var tidig. Dagarna innan rutinultraljudet började lillebror plötsligt att göra liv av sig. Efter att jag bara haft vaga uppfattningar om rörelser började han väsnas ordentligt.

Det kändes så fint, att han faktiskt var därinne. Att han är där är så fantastiskt. Mellan den 12e och 26 februari kommer han. Jag längtar! Jag fantiserar om långa barnvagnspromenader, vakna nätter och blöjbyten med mamma som kväljer för allt. Jag kommer antagligen hulka mig igenom många av de där bytena.

Ho ho där inne lillebror vi längtar efter dig!

söndag 19 december 2010

Day 29 – Your aspirations

Mmmm... Jag har redan skrivit om mina drömmar... en Svenssons dröm.

Det finns saker jag undviker att skriva om här för att jag anser att det helt enkelt inte är allas business. För de flesta är det egentligen ingen hemlighet, alls. För det mesta är jag så less på att jag inte redan är dit jag strävar. Det får gå på rutin nu, jag kan bli galen annars.

Det handlar om att jag vill ha en mer kreativ vardag och vistas i miljöer som är inspirerande. Det luktar till och med annorlunda på sådana där ställen. Har jag avslöjat tillräckligt? och samtidigt tillräckligt lite?

Förutom det så strävar jag alltid efter att bli en bättre människa, försöker rannsaka mig själv och syna mina dåliga sidor. Jag är väldigt medveten om vem jag är. Just nu är jag ett stort klumpigt gravido utan balans och förmåga att röra mig. Jag försöker att hålla ihop, att orka allt, försöker tänka på att det här är ett temporärt tillstånd och att det finns tid till att bli smidigare och snällare.

Jag har stora komplex över min allmänbildning. Jag är helt värdelös på geografi, huvudstäder, krig och ledare. Jag har försökt att få informationen att stanna, men den gör helt enkelt inte det. Så jag börjar ge upp det nu, börjar acceptera att det är en sida som jag har svårt att få ordning på. Det finns andra saker som jag är sjukt bra på istället.

Jag funderar en hel del på hur olika vi är när det gäller att ventilera. För jag är en person som alltid måste ventilera min irritation, min ilska, min sorg, min glädje, mitt hopp. Jag har reflekterat över om det är så smart i alla lägen men kommit fram till att det är det som får mig att må bäst. Hur är det för dem som inte ventilerar, mår man verkligen bra av att stänga in sina tankar och känslor? Undrar jag.

I alla fall. Mot kreativitet och nyskapande?

lördag 18 december 2010

Day 28 – Something that you miss

Jag saknar vänner som försvunnit ur mitt liv. När jag föll från balkongen föll också ett tonårsdrama och jag förlorade många vänner tillsammans med min självkänsla. Jag saknar Linda. Vi ses någon gång, var tredje år ungefär. Den här gången som hastigast och hon säger "hej då, vi hörs" och kommer på i samma mening att det gör vi inte alls. Vilket är synd, jag saknar henne.

Jag saknar Kristian som bara slutade höra av sig efter ganska djup och relativt lång vänskap. Jag saknar Kaj och Nordman.

Jag saknar ofta min bror som bor lite för långt bort och som har lite för fullt upp.

fredag 17 december 2010

Day 27 – Your favorite place

När min mormor dog köpte morfar, mormors drömställe i Norrvåge. Jag kan inte mer än att hålla med min mormor, tomten där sommarstugan står är fantastisk. Havet går in i en vik, om somrarna värms vattnet fort av solen. Vid strandlinjen ligger en roddbåt och uppför björkbacken blommar blomster tillsammans med diverse gräs och vildhallon.

Mot grannarna, bakom stugan står en lagom tät granskog som är sådär populär bland de boende. Den skymmer havet för dem, men det känns inte som mitt problem. Förutom att grannarna gnäller på Stockholmarna som har områdets finaste tomt, men som aldrig är där, tycker jag om att det rör sig lite folk däromkring. Intill vår tomt finns en allmänning, jag tycker om att lyssna på skvallret.

Där finns massor av projekt att ta sig an, men mest tycker jag om att bara vara där. Lyssnar man, kan man höra att naturen talar där uppe.

Jag hoppas att mina barn får växa upp där till stor del, att de får uppleva havet och skogen som doftar så gott. Jag hoppas att lillebror får andas lite norrlandsluft till sommaren. Kanske tar vi en tur till Ulvön, där kan det finnas släktingar till mig och lillebror. Kanske får lillebror följa med på en fisketur eller rycka strömming med lillebrors mormors kusin Sören. Mormors kusin Sören rensar strömming fortare än någon annan.

Om sena kvällar går solen ner i havet och i sovalkoven luktar det morfar. Fast morfar gick bort för 25 år sedan. På glasverandan hänger ett gökur som inte fungerar. Det har aldrig fungerat, bara en gång under min livstid, det var när morfar hade gått bort. Det fanns saker att rensa bort i samband med morfars bortgång och när vi höll på med det så gick plötsligt gökuret.

I sommar ska jag baka en blåbärspaj på egenplockade blåbär och servera ett välkylt rosévin till. Vänner och bekanta, välkomna till min favoritplats!

torsdag 16 december 2010

Day 26 – Your fears

Jag är självklart rädd för att mista ytterligare ett barn. Jag är rädd för att lillebror ska må dåligt i magen utan att jag märker det. Men jag är också rädd för att andra ska dö, eller för att jag själv ska göra det. Jag har dödsångest.

Ni vet redan att jag var rädd för självmordsbombare redan innan självmordsbombaren sprängde sig själv några kvarter från mitt jobb (6-7 ganska långt ändå). Ibland blir jag rädd för att bli allvarligt sjuk, men jag skjuter den rädslan mot framtiden.

För tillfället är jag också rädd för spöken och för skräckfilmer.

Besök


Akvariet på Astrid Lindgrens barnsjukhus, kardiologmottagningen. Här har jag fått många blandade besked, i dag ett positivt besked om att lillebror mår bra!

Om det känns så här när allt är bra, som luften gått ur mig, kan jag inte komma ihåg hur det kändes när det inte var bra...

Jag har fått en trocadero i present av mig själv, hoppas den bringar lite energi i mig.

onsdag 15 december 2010

Day 25 – A first

Ett första...? Jag fattar inte och får tjuvkolla på tuffaste Miss Muffins blogg, om jag fattat rätt. Det har jag visst, men i mitt huvud dyker bara en sång upp, "Öppna din dörr" av en annan Nilsson.

Men vadå.

Första gången jag träffade Trygg, jobbade jag extra i receptionen på företaget han arbetade då. Han hade stora muskulösa armar och kollade under lugg. Han skrattade åt mina skämt och hade ett konstigt efternamn. Jag spillde ut soppa i det lilla lunchrummet när bara han och jag var där och jag skämdes men skämtade bort det och Trygg skrattade tacksamt åt det som var roligt och inte åt det som var pinsamt.

På morgnarna började det inte bli så jobbigt att gå till jobbet och eftersom att jag kunde se på en monitor i vilka dörrar de anställda använt sitt passerkort var jag ofta förberedd när han dök upp i repan.

Det var så det började med Mr Trygg, min livs kärlek. Jag älskar fortfarande när han skrattar åt mina skämt.

Åker pendeltåg


Jag har sedan i morse haft dåligt samvete för att jag inte köpte en situation Stockholm av en ung tjej i tunneln mellan pendeltågen och tunnelbanan. På vägen tillbaka stod där en man, men det kändes inte rätt.

Jag fick köpa en nu på pendeln av en kvinna i stället, och efterskänkte växeln. När hon undrade om jag var säker svarade jag "god jul", det känns futtigt så här efteråt.

Sen kom den här killen på. Jag vill ha en sån.

tisdag 14 december 2010

Day 24 – Something that makes you cry

Ah meh.

Jag gråter när jag får ett armband som jag önskat mig, med ett hjärta där det är ingraverat "Vilhelmina" på av min fina Michaela. Jag gråter när hon skickar mms där bilden visar att hon tänt ljus för Vilhelmina i en kyrka.

Ibland gråter jag när jag besöker graven och lillebror sparkar och allt känns så bisarrt och meningslöst. Jag vaknar av att jag gråter när ingen tar min oro på allvar i drömmen. Vilken smärta det är, att förlora ett barn, som ett ständigt urgröpt hål i hjärtat.

Ibland gråter jag över andra saker också, filmer, orättvisor... Jag gråter förutom när jag är ledsen också när jag är arg. Men mest gråter jag när jag saknar min dotter och när jag inte kan förstå hur det kunde gå så som det gjorde.

Dumma rubrik.

måndag 13 december 2010

gammal goding


Som är kul på så många sätt....

Day 23 – Something that makes you feel better

Helt utan att skämta nu. America's funniest home videos får mig oftast på bättre humör om jag känner mig låg eller sur. Helt utan ironi här alltså.

söndag 12 december 2010

min nya kompis

I veckan som kommer ska vi till kardiologen igen, vilket jag ser fram emot då mitt konstanta tillstånd är nervöst. Nu har jag börjat oroa mig över att jag ska ge min son anemi. Det skulle kunna hända eftersom att min blodgrupp är 0RH- och hans är positiv. Även om risken är liten och jag går på regelbundna kontroller, så är jag så nojig över det här att jag vaknar på nätterna och har svårt med tung andning och hårda hjärtslag. Jag känner min ångest, jag vet att jag inte är sjuk, bara av oro.

Det är så det är att vänta ett syskon till sitt änglabarn. Oron blir en ny väninna, och hon finns där hela tiden, mer eller mindre.

Vi var vid Vilhelminas minnessten i dag, vi lämnade ett hjärta i mossa och tände ett par gravljus. Jag brukar tända andras ljus som har slocknat också, jag hoppas att någon skulle tända Vilhelminas ljus om de hade slocknat. Hur som helst är det lite osäkert hur mycket man egentligen får lämna vid stenen. Man får inte plantera blommor, men snittblommor. Man får inte ha ljuslyktor, men gravljus.

På vissa stenar finns det mindre stenar med texter på eller små hjärtan, jag har förstått att det inte är okej enligt regelverket. Jag vet inte hur det är med hjärtat vi lämnade, men det verkar å andra sidan inte vara lika mycket handläggning på vintern, så jag hoppas den får bli kvar.

Tårarna kommer ofta nu. Det är en konstig känsla att vara så ledsen och ha sorg, samtidigt som man är glad över lillebror. Det måste gå bra med lillebror, annars får man spärra in mig. Jag drömde för övrigt att jag blev inspärrad på psyk när jag försökte få någon att kolla lillebror som inte hade rört sig på länge.

Så. Jag har oron både på nätterna och på dagarna, jag blir rätt trött.

Day 22 – Something that upsets you

Jag blir fullkomligt rasande när jag läser att människor har förgripit sig på barn eller djur. Jag funderar ofta över hur driften kan vara så stark att man går emot det man VET är fel, för att ge utlopp för sin egna lust. Varför tänker människan inte:
"Hey, det verkar vara något gravt fel i huvudet på mig, jag söker hjälp".

Istället gör man alltså illa de mest oskyldiga själarna.

Orättvisor överhuvudtaget upprör mig och ibland orkar jag inte ens se eller höra på nyheterna för att jag blir så förbannad. Jag skulle vilja göra mer skillnad, jag skulle vilja rädda delfiner från slakt, unga flickor från stympning, tigrarna från en säker död och alla som utsätts för orättvisor. Jag har ett fadderbarn på Haiti och jag skänker pengar till Bris... det är kanske en början, men jag skulle lätt kunna engagera mig på ett mer personligt plan om jag fick en inkörsport.

Men jag SA ju det...

Har jag inte uttryckt min rädsla för självmordsbombare kanske? Jag har tidigare haft viss klärvoajansa sidor, men nu är jag rädd. Måste skydda lillebror. Typiskt att jag arbetar i city, jag trivs ganska bra på landet annars.

lördag 11 december 2010

facebook-refelektion

En gammal bekant deklarerar på facebook att han har ett förhållande. "Stackars sate till tjej" tänker jag.

Day 21 – Another moment

Å det här är ett ganska löjligt ögonblick, men det är ett ögonblick jag tror att jag alltid kommer att minnas.

En midsommarafton i Göteborg. Vi hade ätit en sillunch i lägenheten vi lånat, nu sitter vi på något av alla de Ullevis som finns och väntar på den största konsertupplevelsen jag hittills har upplevt. Bruce ska spela. Solen skiner och förväntningarna ligger i luften. Där går en kille med mörk rufsig frisyr, grön t-shirt och stora pilotbrillor. Jag har för mig att han drack öl, men det gjorde nog inte jag.

Plötsligt står han framför mig, jag sitter ner på marken. Han tar min hand och kysser den (!?), sedan går han. Kvar i all förvirring sitter jag och papiljotttjejerna och undrar vad fan som hände. Men jag tror att det är det som är charmen med det där ögonblicket. Förväntningarna, sommaren i luften och det snabba mötet.

Bruce gjorde det förresten så jävla bra den där midsommaraftonen.

fredag 10 december 2010

Day 20 – This month

Det skulle ju kunna bli väldigt tjatigt om min 30-årsfest... Så istället skulle jag kunna berätta om hur jag hoppas att julen blir.

Jag har tagit semester dagen innan julafton och hoppas att jag då hinner förbereda sillen, skinkan, sojakorven... eh ja ni förstår, julmaten. På själva julafton kommer jag att sova ut. Jag kommer att vakna med Ester intill, Trygg har åkt till jobbet.

Jag går upp och äter en frukost med tända ljus, lillebror sparkar i magen. Granen doftar och paketen glittrar.
Mamma kommer och vi pysslar lite med rim och äter lite julgodis, ingen stress.

Så tas julmaten fram och Tryggs mamma och farfar J kommer. Och Tryggs mormor. Det dukas och julens dofter sprids i huset lagom till att Trygg kommer hem. Och alla är glada, en del är faktiskt jätteglada.

Vi smälter maten och klappar på Ester som låter kulorna vara i granen. Efter det öppnar vi några julklappar och serverar rom eller whiskey till dem som vill ha. Jag får julmust och orkar vara uppe åtminstone till midnatt. Klapparna är förstås perfekta.

Så. En ny tradition är skapad och nästa år kommer lillebror att ha flest paket under granen.

torsdag 9 december 2010

Day 19 – Something you regret

Det finns så mycket saker som jag ångrar att jag gjort. Jag ångrar min första kyss, men hur skulle jag kunnat veta det...? Jag ångrar att jag fortsatte att kyssa den där personen, jag ångrar att jag var full en gång i Åre och sa till Magnus ragg att Magnus var en player, trots att han var kär på riktigt.

Jag ångrar att jag ramlade ner från balkongen och att jag stannade för länge i mitt första riktiga förhållande. Vidare ångrar jag att jag inte trott mer på mig själv och satsat på rätt utbildningar.

Jag ångrar förstås att jag inte krävde ett ultraljud när Vilhelmina inte mådde bra.

onsdag 8 december 2010

Day 18 – Your favorite birthday

Jag älskar att fylla år. Jag har väntat på att det ska gå över, men det gör det inte. Jag njuter av att stå i centrum och att mötas av ballonger på mitt skrivbord, för att jag har en bästa vän som vet vad jag behöver. Jag tycker om att öppna presenter. Alla mina vänner och bekanta är väldigt duktiga på att ge presenter som jag uppskattar.

Jag måste säga att 30 årsfesten blev en av de bästa födelsedagsfesterna.
Men favorit födelsedagen måste ändå bli dagen då jag fyllde 29.

Jag var då liksom nu gravid. Trygg hade köpt ett rött alkoholfritt vin, för att han helt enkelt inte visste bättre. Han serverade hummer och hade tänt ljus i hela lägenheten. När vi hade ätit fick jag blunda och när jag öppnade ögonen igen stod Trygg på knä.

På frågan om jag ville gifta mig med honom som svarade jag dumt nog:
-Ameh skämtar du!?

Sedan rättade jag mig och sa, att det är klart jag vill, jag älskar dig, det finns inget hellre jag vill. Det var väl tur att man kan rätta sig? Trygg friade dessutom med en av de snyggaste diamantringarna jag har sett. Lagom bling bling.

Eventuellt kan det vara en mindre fin sida hos mig, att jag gillar bling bling.

Hur som helst, favoritfödelsedagsfesten, 30.
favoritfödelsedagen 29.

chips VS ekologisk frukost

Jag jobbar som sagt med försäkringar, inom livsidan. Det är ju så himla känsligt vad man skriver om sitt arbete. Så jag ska försöka att uttrycka mig försiktigt nu då.

Ett försäkringsbolag skickade i förra veckan chips, godis och några sällskapsspel i en kartong, i syfte att vi ska tävla i fredagsmys eller något.

I dag delar ett annat försäkringsbolag ut ekologisk frukost till oss.

Min bedömning blir.
chipsförsäkringsbolag - ekologiskt försäkringsbolag
0-1

tisdag 7 december 2010

Day 17 – Your favorite memory

Jag hade varit på bröllop i Ljungby, jag liftade med några av brudgummens kompisar hem. Jag hade mensvärk hela vägen och var säker på att den var på väg. Sen, men på väg. När jag kom hem la jag mig på soffan med en värmedyna på magen.

Måndagen, dagen därpå hade mensen fortfarande inte dykt upp och jag gjorde ett graviditetstest innan jag skulle åka till jobbet. Trygg sov fortfarande. Testet visade positivt. Hela jag skakade när jag väckte djupt sovande Trygg, benen bar mig knappt. Vi var gravida med Vilhelmina.

Jag skulle cykla till jobbet, men jag kunde inte förmå benen att röra sig, Trygg körde mig och jag var i ett drömliknande tillstånd. Det var semestertider, nästan ingen på jobbet. Vi hade lyckats på första försöket, ett enda försök dessutom. Nu skulle vi bli föräldrar.

måndag 6 december 2010

ingentink

Jag tog ledigt i dag.

Jag har ont och är sliten efter helgen. Efter festen där ett 50-tal gäster deltog. Jag är nöjd, tror jag. Om gästerna är nöjda är jag nöjd. Det är svårt att få en uppfattning som någon slags värdinna, som far runt som en yr höna.

Trygg tog också ledigt. Jag har sovit till 11:30. Nu hänger Trygg upp ett fågelmatsholk som jag fick i förrgår, i en Rönn. Den är fin. Jag tycker om att se på fåglar.

Jag ska ta ett fotbad. Min högra fot är en katastroffot. Den har alltid varit i lite sämre skick än min vänstra, jag har alltid undrat varför. En gång var det en stor häst, en stor skimmel som klev med en brodd på den. Efter det har huden ändrat ton på några fläckar, det verkar följa med hela livet. Men det är klart att skimmeln skulle lägga hela sin kroppstyngd på just den högra foten. Jag klev på en gigantisk sjöborre i Indien en gång också med höger fot. Det gjorde ont i flera år efteråt. Man kan fortfarande se ärren.

I kväll ska vi åka till Vilhelminas grav och tända ljus. Sedan ska vi träffa de andra föräldrarna som vi gått och träffat i en samtalsgrupp. För första gången träffas vi utanför samtalsgruppen, för middag hos ett par. Jag hoppas det blir trevligt och att vi har saker att prata om förutom våra barn.

Lillebror är vaken, det är så mysigt att tänka på hur det kommer att bli när han kommer. Bara allt går bra.

Vi bakar pizza. Jag skulle ju ha bjudit på det, men jag gjorde degen och sen blev den stående i kylen. Eh. Gästerna fick smörgåstårta och morotskaka som Michaela och hennes bonusdotter M gjort. Den är så himla god, jag tror jag måste försöka mig på det där sedan, till jul kanske.

Oh, nu fick ni ett ganska långt inlägg om ingenting. Hoppsan.

Day 16 – Your first kiss

Hej.

Jag önskar jag kunde säga som en del andra, att jag inte kommer ihåg. Men visst, tyvärr gör jag det. Jag hade nojat i flera år över hur man egentligen gjorde. Så gjorde jag det helt plötsligt utanför motorgården i Enköping. Jag minns inte om jag hade druckit, men jag minns kyssen och jag minns hur jag hela tiden tänkte "jag gör det nu". Jag vet inte heller om den var bra eller dålig.

Det är mest personen jag kysste som jag vill glömma. Usch. Vi glömmer det här nu va?

söndag 5 december 2010

Day 15 – Your dreams

Min dröm har alltid varit Svenssons dröm. Jag vill ha en fin man, och fina barn. Jag vill ha ett arbete som jag kan gå till och känna att jag gör skillnad. Ett ställe där jag trivs och känner mig engagerad.

Jag har inte skyhöga krav på hur min drömtillvaro ser ut. Jag är faktiskt på god väg att uppfylla de flesta kraven.
Visst har jag ett och annat kvar att genomföra, men jag borde ha rätt förutsättningar för att lyckas.


Day 14 – What you wore today

I går då. Ett svart linne, med en mönstrad tunika från Indiska. 30 år och en dag. Gravidvecka 26+6. Pärlörhängen från nordiska kompaniet, gravidbjällra och ett hjärtformat ur i silver runt halsen.

fredag 3 december 2010

Day 13 – This week

Den här veckan, har gått väldigt snabbt, precis som de andra fyra veckorna före det.
Jag jobbar hårt, jag åker pendeltåg och jag fixar i mitt nya hem.

I dag fyller jag visst 30 år också och i morgon ska jag ha en stor fest.

Eh, jag fyller på här sen. Kanske.

________________________________________________________

Den här veckan började med som vanligt med att jag vaknar innan klockan och funderar på möjliga sätt, eller mest omöjliga sätt att slippa gå upp på. Jag misslyckas alltid med att hitta en lösning. På måndagen hade jag en tid hos Kerstin, min barnmorska i Sumpan. Trygg var med för första gången hos henne. Kerstin tryckte in mitt bäcken, det kändes som flera centimeter. Då förstod jag varför det gör ont.

På onsdagen lämnade vi äntligen över lägenheten till de nya ägarna som också var gravida, lite före oss.

På fredagen, den tredje, min 30-åriga födelsedag, möttes jag som ni sett av ett välkomnande som fick mig på gott humör. Att uppmärksamhet gör en så lycklig? Sedan bjöd mamma mig och Michaela på operabaren, där de ickegravida fick dricka champagne, jag fick bubbelvatten.

Mitt team på jobbet firade mig mer än vad jag hade förväntat mig, jag fick chokladwienerbröd och presentkort på designtorget vilket gjorde mig innerligt glad.

Sen tror jag att jag hade lite för höga förväntningar, för på kvällen tjafsades det mest och jag gick och la mig ledsen och förbannad. Så jag har inte sovit så bra i natt, vilket suger. För snart börjar ju festen. I dag är jag dock gladare och mer förlåtande. Jag ser fram emot att få träffa mina kära vänner och släkt som kommer från Västervik och Helsingborg. Och the inlaws från skogen och Göteborg förstås.

Jag ska göra en jävla pizzadeg snart, sedan ska jag sminka mig och locka håret och byta till något snyggare att ha på mig. Ett tält kanske, ett paljettklätt tält?

Hör ni. Jag vet att och är ett "fult" ord, men jag älskar det ordet. Förlåt. Och förlåt.

Välkomnande


Varmt


torsdag 2 december 2010

Day 12 – What’s in your bag

  • Oordning.
  • Liten necessär med smink mestadels från make up store.
  • Kalender från ordning och reda.
  • plånbok, den första jag verkligen använder från HM.
  • Visitskortsetui.
  • hemnycklar.
  • två parfymer.
  • läppcerat
  • läppglans
  • pennor
  • reflexer
  • hårsnoddar
  • presentsnöre
  • kvitton
  • rökelse från Egypten
  • plastpåse från frukostmackan
  • solglasögon
  • nozoil. Mitt bästa under graviditeten, ska nog ta mig lite.

Räddhare

Ibland blir jag så himla nervös över självmordsbombare på tunnelbanan eller pendeln. Det är knappast normalt? I alla fall inte i Sverige? Är det åldern? Jag har blivit ängslig.

Just nu ser jag ett par misstänkta herrar, helt normalt för årstiden har de tjocka jackor(att gömma sprängmedel i) och de viskar (!) till varandra när de pratar.

Helt klart misstänkt. Ett tag blev jag så rädd att jag tänkte kliva av, men det här är något jag måste jobba med, det är hos mig problemet ligger. Jag hade lika gärna kunnat gå runt och varit rädd för giftormsbett i tunnelbanan. Det inser jag ju.

Vi hörs aldig mer

Jag har hela dagen på mig att säga farväl till 20-årsåldern. Jag vinkar hejdå till 20-någonting, och ser fram emot att möta 30-årsåldern i morgon. Det är inget jag känner att jag missat, jag är beredd helt enkelt. Jag är säker på att det är bra för mig att vara i 30-årsåldern. Jag känner på mig att det kommer göra mig mer företagsam och framgångsrik.

onsdag 1 december 2010

Day 11 – Your siblings

Det bästa jag har fått av min pappa. Min storebror, Jonas.

Jag hade ingen kontakt med Jonas förrän jag blev 14 år och tröttnade på att ha ett syskon som jag inte kände. Ensambarn som jag annars var. Jag bad pappa ta med mig till honom, vi gick på hans innebandymatcher och sedan ringde jag honom för att bara prata. Jonas är åtta år äldre än jag. Klart att det var spännande att ha en storebror helt plötsligt.

Med tiden har det visat sig att vi är ganska lika, både till sättet och utseendet. Han är så viktig för mig, min kloka och coola storebror. Han får mig alltid att skratta och är rolig att festa med.

Han drog för kärlekens skull till Helsingborg, det är lite för långt för att jag ska vara nöjd. På lördag kommer han hit, jag längtar efter honom! Jag ska försöka bjuda på en bild på honom och mig efter lördag, så får ni se.