tisdag 30 november 2010

Day 10 – What you wore today

Ehm, jag har slarvat med tvätten och ligger lite efter. Därför bär jag i stället för ett svart mammalinne, ett vitt linne från gina tricot. Över har jag en långrandig skjorta, vars nedre knapp jag inte får igen. Till det har jag favoritmammajeansen, i leggingsmodell som jag fått ärva av min svägerska. De sitter lagom löst och hängigt och skaver ingenstans. Vilket är bra för en barbamamma som jag, jag har gått upp 8 kilo sedan jag blev gravid.

Alltid svarta underkläder och strumpor.
Numera också ett fogbälte i grå ton.

Bär ett kors i syntet som jag fick när jag tog den där flygturen som 16-åring och en gravidbjällra som jag fått av fina Fia. Och så min förlovningsring som jag nätt och jämnt får på mig nu.

Till det har jag ett rufsigt lockigt hår.
Annars?

måndag 29 november 2010

Day 09 – Your beliefs

Å det här är så svårt för mig, eftersom att jag sedan ganska nyligen definierar mig som agnostiker. Jag vet inte.
Jag har sett änglar, men nu verkar jag inte tro på dem.
Jag har trott på ett högre medvetande, men nu lutar det åt att det enda jag tror på är ett stort kretslopp. Ett kretslopp som vi dessutom håller på att förstöra genom att vara människor.

Jag får sådan ångest över både tvivlet och sättet som vi möljer på utan större eftertanke. Det får mig att fundera på varför jag sätter små människor som jag älskar till jorden. Men av egoistiska skäl kan jag inte låta bli.

Kära ni, jag vet inte. Gör ni?

söndag 28 november 2010

lillebror och jag

Lillebror sparkar nu. Men i går efter att jag haft väldigt vaga uppfattningar av rörelser i ett par dagar bestämde vi oss för att skjuta på fönsterputsning och åkte till KS förlossning i stället. Jag ringde först och frågade om vi fick komma. När vi kom dit fick vi komma in snabbt. In i salen där man upptäckte att något var fel på Vilhelmina. "Här har jag varit förut..." och på det sättet fick jag snabbt byta sal. Underbara barnmorska.

Svårt att hitta hjärtljuden med tratt, men äntligen en rörelse. Läkare kommer in med ultraljudsapparat och där slår lillebrors hjärta precis så fint som det ska. Och han rör sig, mycket. CTG kurva i 20 minuter och då känner jag lillebror böka och sparka hela tiden. Det knackar på dörren och in kommer världens bästa barnmorska Malin. Hon är beredd på förlossning i slutet på februari. Hurra! Efter en stund måste Malin förstås jobba vidare, hon kramar hej då och när hon har gått säger Trygg:
"Hon är rar hon". Det säger ganska mycket om Trygg yttrar sig så.

CTG-kurvan var hur bra som helst, så lillebror mår bra, men han han har vänt sig med ryggen mot min mage och moderkakan, så han sparkar inåt kroppen, därför har jag inte känt så mycket som jag tidigare gjort. Skönt att allt inte behöver vara så dramatiskt.

Day 08 – A moment

Ögonblicket då vi visste att Vilhelmina inte levde längre.

Det sorgligaste ögonblicket i mitt liv. Jag kan se mig själv, hur jag bryter ihop i sjukhussängen, läkarna som är stressade men förkrossade. Barnmorskorna som håller hand och delar vår smärta. Tryggs snyftande intill mitt smärtsamma kvidande. "Det finns inte längre några hjärtljud, inga rörelser, vi har sett det båda två". Vår bebis hade lämnat oss, trots alla tankar, alla böner och vårt hopp. Hon som äntligen fått normala hjärtslag och var på väg mot återhämtning. Ljudet av susande navelsträng som jobbade ensam. Långt bort en insikt om att jag fortfarande hade förlossningen framför mig. Vårt barn lever inte längre.

Day 07 – Your best friend

Gårdagens rubrik i dag, jag tycker jag får dispans. Ni skulle ha sett mig i går, eller så var det skönt för er att låta bli.

Jag vill nämna för er etern, att mina vänner är en klass i sig. När vi förlorade Vilhelmina klev alla fram och gjorde vad de kunde för att stötta oss. Jag förväntar mig det av min bästa vän, Michaelak. Men mina andra bästa vänner, visade verkligen också att de hade ryggrad och att de bryr sig om mig. Till exempel Madeleine, som handlade mat och hängde på vår dörr när hon inte vågade störa. Papiljottbrudarna (Michaelak, Madeleine, Lisa, Camilla) kom och gjorde middag. Och Sofia, Fialia som är en av mina nyare väninnor stöttade och tröstade.

Jag har helt enkelt de bästa väninnor man kan ha. Förlåt mig om jag har glömt någon hjälteinsats, det var som ni vet en turbulent tid.

I alla fall. Min bästa vän. Min Michaelak. Hon som stod kvar när andra gick. Hon som till stor del visat mig världen, som stått intill mig genom alla lögner på krogen. Hon som gick ett par mil med mig i sommarsandaler efter att vi hittat mitt ex i full färd med samlag i en lada en midsommarnatt. När vi väl nådde Vimmerbys bussstation var det fyra timmar kvar innan den första bussen gick till Västervik. Jag minns fortfarande hur jag frös.

Ni förstår, vi har gjort hela ungdomen tillsammans och nu verkar det som att vi också lämnar den tillsammans.

lördag 27 november 2010

stressad och rörig jag

Lillebror är inte så smart i dag.
Jag är superstressad över att han inte är igång som vanligt, så snart ska vi till KS och köra ett CTG. Jag hatar den där jävla apparaten, men om jag ska kunna slappna av alls, måste det nog göras.
Vi skulle hinna putsa fönster i lägenheten i dag, eftersom att en städerska kommer i morgon för att städa den. Jag vet inte hur det blir med de där fönstren... men shit happens right? Nya ägarna får lägenheten på onsdag. Vi hinner en annan dag.

Vi har varit och köpt en bäddsoffa genom blocket. En vit i manchester, så nu har de gäster som ska sova kvar på min 30-årsskiva någonstans att nanna. I kväll har finaste Elak vin och ostprovning. Must och ostprovning för min del, och jag har inte ens hunnit slå in presenten. I en jävla röra har ni mig. Har jag mig.

Nurå, slå in present och sedan KS, sedan till erikat för ombyte och smink. Det blir säkert bra, säg att det bli bra?

fredag 26 november 2010

BTW

Förresten.
Jag var hos kuratorn i går och berättade för henne att vår lillebror "är så himla smart". Eh ja, jag förstår varför hon tyckte det var kul och jag kunde skratta åt mig själv också. Sammanhanget var att han brukar sparka när jag är orolig, så jag slipper oroa mig 24 timmar om dygnet (så himla smart).

Förresten.
Take that i Skavlan, så jäkla bra! Men vad hade Mark och en till på sig för byxor? Trygg kallade dem för kostym-kriss kross. Och varför såg Mark ut som en liten hobbit? Och Robbie... fem toasts!

Day 06 – Your day

05:18 vaknar jag och inser att ögonblicken då jag måste gå upp är alldeles för nära. Jag börjar fantisera om att sluta andas, eller känner efter om jag inte är väldigt sjuk. Min klocka ringer 06:00, jag stänger av den. Tryggs klocka ringer 06:02. Han stänger också av sin. Nu fantiserar jag om att Trygg ska säga att vi struntar i att jobba i dag, vi ligger kvar i sängen och myser...? Det gör han inte, 06:12 slänger han över täcket och säger att nu är det bråttom.

Jag ramlar upp, tar mina piller, järn och trombyl. Jag äter trombyl för att minimera risken för proppar i livmodern. En om dagen får blodet att strömma lite snabbare. Jag hinner inte sminka mig den här morgonen, tåget går 06.47, i morse var det några minuter försenat. Jag lägger en slarvig make up på pendeln. Lite trashigt, men där fanns tiden.

Jag är först på jobbet, mjukstartar. Vill fortfarande sova. Får sms om att en är sjuk och en annan kommer in senare på grund av försovning. Jag är avundsjuk. Jobbar som fan.

12:05, möter jag upp en gammal vän från högskolan för lunch. Jag tar en halvdan Tom yam soppa. Det är kallt som satan ute, mina jeans sitter för tight i ljumskarna, jag har panik hela dagen för att jag tror att lillebror ska få syrebrist.

14:30 inser jag att det är dags för mig att packa ihop. Jag är sjukskriven 1/4 sedan i går. Jag missar ett tåg. Det är smockfullt på tåget, jag står med min stoora mage och min foglossning, inte en jävla ansats till att resa sig från någon. Jag hatar hela söderorts befolkning i det ögonblicket. Får till sist sitta, intill en förortsmorsa och hennes sjuttonåriga dotter som hittat en pappa med son från dagistiden. Och jävlar vad det tjötas förortssnack. Jag får panik och stoppar i de trasiga hörlurarna i iphonen. De skaver, men inte värre än förortstugget. Kent håller mig lugn till Rönninge där bilen väntar. Förstår inte hur man verkligen kan ogilla kent.

Kommer hem senare än jag hade hoppats. Öppnar posten och tar in jullådan från garaget. Går och lägger mig (doktorns ordination). Somnar skönt och vaknar för tidigt när Trygg kommer hem runt 17:30. Han börjar stöka med saker, kommer in i sovrummet och ska sätta upp lilla plattTV'n på väggen, behöver min hjälp.

Så var jag visst uppe igen. Tar fram adventsljusstakar och en slinga som jag placerar ut i huset. Tänker att lillebror varit väldigt stillsam i dag och att det kanske är jeansens fel. Han ger ifrån sig livstecken, fast inte lika många som han brukar. Den där oron, min ständiga följeslagare.

Trygg undrar vad vi ska äta, jag vet inte och det gör inte han heller. Vi beställer pizza och kör sax påse sten om vem som ska hämta dem. Jag vinner med sten mot sax, på andra heatet.

Där är vi nu. De där 30 minuterna jag fick sova, fick egentligen ganska bra effekt upptäcker jag. Smsar Trygg:
"dricka?", det plingar till i hallen. Ingen fredagsdricka för mig alltså. Men vatten går bra, tror jag har candelia.

Jag ska få en pizza som heter Cozze, med tomat, mozzarella, scampi, blåmusslor, ruccola och vitlök på. Slurp.
Nu ska jag duka. Min dag, så fantastiskt Svensson väl?

torsdag 25 november 2010

Day 05 – Your definition of love

Det här är ingen bra dag att beskriva hur jag ser på kärlek, eftersom att jag är på så uselt humör. Men jag gör ett försök.

Kärlek är något fantastiskt och vackert. Det är verkligen skitlätt att skriva det här just nu eftersom att Trygg inte hittar sin telefon och när jag säger att han kanske haft den när han bajsade, höjer han rösten och säger att "du, kanske har haft den när DU bajsade". Nivån, nivån är skyhög och det är som sagt lätt att sätta ord på hur man tycker att den fantastiska kärleken är.

Det handlar om att ge och att ta emot. Att ha överseende med varandras dåliga sidor. Att älska de som är bra. Att ge varandra utrymme att vara sig själva, ibland för sig själva, men också att ge varandra och gemenskapen utrymme. Att ställa upp för bara den andras skull ibland, att ta disken fast det är tråkigt.

Respekt förstås. Att se sin partner, de små vackra sakerna de gör i vardagen. Som att skotta uppfarten.
Är ni med? Ge och ta.

Allt det där finns i min och Tryggs relation, inför det är jag oerhört ödmjuk och tacksam.

4 skit

  • skitapplikation till iphonen som inte sparar inlägg man skriver om någon ringer. I dag ringde någon fel och tog bort en uppsats som skulle ha publicerats här.
  • skitinternetbank Swedbank som inte funkar när man ska betala sina räkningar och få ordning på sin obefintliga ekonomi.
  • skiteftermiddag med 3 timmars restid hem.
  • skithumör

onsdag 24 november 2010

Day 04 – What you ate today

Frukost åt jag ganska sent, för det tog lång tid på sjukhuset i morse, och det fanns ingen tid i mellan att äta på. Jag åt en macka med smör och ost. Brödet hade Trygg bakat. Till lunch åt jag ris med två quronfiléer. Till middag åt jag en grön ärtsoppa med Tryggs hembakade bröd igen.

Jag har också ätit, en mandarin, en apelsin och ett äpple.

Just det, en av männen på jobbet kom in med en godispåse, så jag har ätit några hallonbåtar och lakrits också.

Lillebror v25 +3


tisdag 23 november 2010

Day 03 – Your parents

Min mamma träffade min pappa när hon var reporter på UNT i Enköping och min pappa var polis. Jag har förstått att min pappa var oemotståndlig, lång och ståtlig. Tokig och sprallig. Polishundar hade han ju också. Hur mamma var vet jag inte riktigt, eftersom att jag aldrig fått det beskrivet från min pappa.

Efter ungefär 7 år tillsammans blev jag till. Det finns olika historier om det där, min pappa har livlig fantasi. Enligt honom, var det när grannen avslöjade att de väntade Henrik som det gick hem och nuppades, att det var då jag blev till och sedan blev jag döpt efter en kvinna, som de träffat på en resa i Texas. Det får jag inte riktigt att stämma eftersom att Henrik är född tre år tidigare än jag.

Man ska inte ta allt min pappa säger på så stort allvar. Mamma har inte avslöjat när jag blev till, men har en annan historia om hur jag fick mitt namn.

Så var det dags för mig att komma till världen, tre veckor för tidigt gick vattnet medan mamma strök. Hon trodde att hon kissade på sig. Inte så konstigt tycker jag, det trodde jag när jag började läcka vatten också.

I alla fall, jag har berättat om det tidigare. Min pappa gick det inte att få tag på, han var ute och seglade med en älskarinna. Och ungefär där fattar jag det som att det uppdagades att min pappa hade haft hundratals med andra kvinnor bakom ryggen på min mamma.

Det var det. Pappa träffade jag således inte så ofta under uppväxten, han gjorde märkliga försök till umgänge någon gång om året. Det var sällan särskilt lyckat. Dessutom hade han en fru som hatade mig. Men han är gammal nu, inte bara till åren utan mest till sättet. Han har ju haft en lättare stroke, han är stel och långsam. Jag har förlåtit honom, om det ens fanns något att förlåta. Kanske att han inte ville hjälpa mamma att köpa ett par begagnade skidor till mig när jag var liten för att det var en "lyxsport", kanske är det, det jag har förlåtit.

Mamma är en fantastisk kvinna. Hon har uppfostrat mig till en person med vettiga värderingar. Hon har slitit ensam på gården, och inte gett sig. Två hästar, en heltidstjänst på UNT, senare på VLT och icaförlaget. Och så jag.

Vinden ven genom golvplanken på Rönnängen och vattnet frös. Det släpades vatten till hästarna och till barnet. Det mockades och skottades snö.

Hon är frilans nu min mamma, och hon gör det så jäkla bra. Jag beundrar henne för hennes målmedvetenhet och hennes styrka i sitt yrke. Hon är dålig på att välja karlar dock, det blir sällan bra när hon gör det. Därför tror jag att hon skulle behöva ha hjälp med det. Kanske min.

Snygg är hon också. Och förbannat jobbig ibland, en typisk mamma-mamma.
Vår relation har inte varit en solskenspromenad rakt igenom, fortfarande inte, men min mamma har alltid, alltid funnits där för mig. Det är det viktigaste och bästa hon kunnat göra för mig. Hurra för min mamma!


måndag 22 november 2010

Day 02 – Your first love

Jag vet inte vad som räknas här riktigt.
Var det när jag sneglade på Henrik vid vägkanten, när jag väntade på bussen till lekis? Eller var det när jag tittade efter Johan i klassen ovanför vår när jag gick i trean. Eller var det i mellanstadiet när nästan varenda tjej förälskade sig i Simon?

Kanske var det när en annan Henrik och jag hånglade i ettan på gymnasiet, eller var det Patrik som blev min första långvariga relation? eller en tredje Henrik som varje sommar tog mitt hjärta med storm?

Jag har ofta varit kär, på avstånd. För feg för rädd för fel. Mest för rädd, för att bli sårad och känslan av att inte duga.
Min första kärlek...? Vem kan det ha varit...? Kan det ha varit Peter W? En lång gänglig kille som skickade chattmeddelanden från skolans datorer i gymnasiet från avsändaren pewi, till mig neni. Det där pirret i magen när vi möttes i korridorerna, den där känslan när det äntligen blev helg och jag kanske skulle få träffa honom. När vi träffades och hånglade sa jag alltid nej till mer.

Ja, antagligen var min första riktiga kärlek Peter. Jag bestämmer det nu. Jag var förlorad, visst var jag det. Men jag sa aldrig något... vi bara strulade och chattade.

söndag 21 november 2010

Day 01 – Introduce yourself

Ja. Jag skriver ju här under pseudonymet Arne. De flesta vet ändå att jag egentligen heter Nellie. Ibland, eller ofta går jag under smeknamnet snellie, men det kan lika ofta bli gnellie. Jag skapade Arne för att jag tyckte att det blev obehagligt när jag märkte att bloggen blev granskad på jobbet.

Nu skiter jag i det, jag försöker låta bli att skriva om mitt arbete, även om det påverkar mig i min vardag. Jag kan avslöja att jag jobbar med försäkringar, inom liv.

Jag är 30 år den 3e december i år. Det är en stor sak, att ha lyckats komma så här långt. Jag har ibland trott att livet skulle ta slut tidigare. Tillexempel när jag som 16-åring trillade ner ett 10-tal meter för att ta emot mig med vänster hand och sedan ta smällen mot huvudet. På marmorplattor. Det är historia nu, men länge trodde jag att det skulle bli den mest traumatiska händelsen i mitt liv. Det blev det inte.

Den mest traumatiska händelsen blev i stället när jag förlorade min dotter. Den 4 februari 2010, slutade Vilhelminas hjärta att slå där hon låg i min mage. Den 6 februari födde jag henne till världen utan livet.

Man prövas.

Jag bor i ett parhus i Rönninge, till utsikt har jag skogen. Så här mycket på landet har jag inte bott sedan jag flyttade från Rönnängen 99. Jag skulle följa min T, Mr Trygg runt hela jorden. Så dök det här fantastiska huset upp och vi vann budgivningen, då kändes det inte så svårt att flytta till skogen och till södra sidan om stan.

Mr Trygg är en riktig karlakarl som är brandman ända in i själen. Han är allt jag kunnat önska mig, till sommaren är det tänkt att jag ska bli hans fru. Hans fru!!! Det är fantastiskt stort för mig. I Trygg är det mer fart i än mig, det ger mig mindrevärdeskomplex. Men jag har lillebror i magen, så det får vara så för tillfället.

Så. Med Trygg på landet och lillebror på väg. Där har ni mig. Arne, snellie, gnellie.

30-dagars utmaningen

Jag vill också!

Rubrikerna för 30 dagar framåt:

Day 01 – Introduce yourself
Day 02 – Your first love
Day 03 – Your parents
Day 04 – What you ate today
Day 05 – Your definition of love
Day 06 – Your day
Day 07 – Your best friend
Day 08 – A moment
Day 09 – Your beliefs
Day 10 – What you wore today
Day 11 – Your siblings
Day 12 – What’s in your bag
Day 13 – This week
Day 14 – What you wore today
Day 15 – Your dreams
Day 16 – Your first kiss
Day 17 – Your favorite memory
Day 18 – Your favorite birthday
Day 19 – Something you regret
Day 20 – This month
Day 21 – Another moment
Day 22 – Something that upsets you
Day 23 – Something that makes you feel better
Day 24 – Something that makes you cry
Day 25 – A first
Day 26 – Your fears
Day 27 – Your favorite place
Day 28 – Something that you miss
Day 29 – Your aspirations
Day 30 – One last moment

lördag 20 november 2010

tårar till film

Jag var 10 år när jag fick lov att titta på king kong en fredagskväll i soffan med min mamma och hennes Alf. Skavfötters somnade de med mig i mitten. Ganska sent vaknade de av att jag satt och grät. I filmen hade de hade dödat king kong.

Jag är snart 30 år en lördagsförmiddag när Trygg och jag bestämmer oss för att titta på "How to train your dragon" som Olivia, 3 år lämnade här i går. Trygg somnar efter en stund och vaknar av att jag sitter och gråter.

Jag gråter på samma sätt nu som då. Det är smärta inifrån som måste gråtas ut och jag undrar hur många tårar jag egentligen har. Jag tänker att det finns verkliga ting att gråta över men ändå gråter jag av påhittade dräpta gorillor och tecknade drakar som har ont.

Tar till vara på skönhetssömnen

Så här länge kan jag ligga kvar under duntäcket en ostörd lördagsmorgon. Det skiljer bara fem timmar från när jag går upp under veckorna.

onsdag 17 november 2010

Morgonen smartaste

Jag: T, vad betyder delfinsanering (om NK-Expressen)
T:...
Jag: Aaah, delfinansiering.

måndag 15 november 2010

går av

I dag kom näsblodet. Jag gick av på mitten av oro. Jag blöder aldrig näsblod -förutom när jag är gravid. Och förutom när jag hade högt blodtryck och Vilhelmina mådde dåligt. Jag fick komma till barnmorskan och ta lite prover. Jag hade lite röda blodkroppar i urinen, som skickades på odling. Förutom det och lite lågt järnvärde verkar det inte vara några konstigheter. De röda blodkropparna kan förklara mina sammandragningar också.

Underbara Kerstin lyssnade på hjärtljuden, först med tratt och sedan med maskinen... och där inne slog lillebrors hjärta alldeles ohysteriskt. Bara lagom galopperande. Mammas hjärta (mitt alltså) slog kärleksvolter. Däremot höll jag inte på att komma upp från britsen, eftersom att foglossningen tar av mig på mitten om inte oron gör det. Det tyckte Kerstin var sådär. Hon föreslog tens-apparat, sjukgymnastik och akupunktur. Men jag är inte så sugen på något av det där. Mest för att det antagligen inte fungerar och då har jag lagt energi på allt det där för inget.

Kompromissen fick bli massage från Trygg och vetekudde.

söndag 14 november 2010

lördag 13 november 2010

mitt liv som matte

Ester är ute. För fjärde gången i dag. Hon verkar hitta hem i alla fall, det känns bra.
Det känns mindre bra att gå och lägga sig utan att hon kommit hem. Till 22 står jag ut, sedan måste jag få somna.

om katten

Ester var ute när vi bodde i Solna, intill en av Sveriges mest trafikerade vägar. Jag var ständigt nervös.
I dag följde Ester med mig ut en stund. Det var alldeles tyst och stilla. Ester jamade lite oroligt en gång eller två.
Anledningen till att hon får gå ut nu efter två veckor är att hon väcker mig av missnöje på nätterna. Annars hade hon gärna fått vänta till våren.

Hon kissade i en tom kartong på andra sidan tvättmaskinen också, lådan står på den ena sidan. Jag ser det som ett tecken på missnöje.

Efter en stund försvann Ester runt häcken till grannens tomt. Jag vill helst att hon undviker grannarnas tomter, men Ester kan man inte styra över. Jag tyckte det började bli kallt, och gick mot altandörren. Ropade på Ester som också tyckte att morgonens promenad fick vara över. Trygg berättade att Ester hade ställt sig på bakbenen och tittat in hos grannen. Så gjorde hon även i Solna där hon blev upptäckt av damen intill, som blev mycket förvånad över den lilla fönstertittaren.

Mitt nästa problem är hur jag ska få in rutiner i lilla kattfrökens hjärna. Hon älskar nämligen att vara ute, på somrarna ser man henne knappt. I Solna kunde jag se henne från sovrummet och gick då upp och öppnade för henne. Det kan jag inte nu... Så det blir in och utsläpp morgnar och kvällar. Bara Ester Nilsson hajar.

torsdag 11 november 2010

Vad jag sysselsätter mig med

Som den bonntös jag blivit, har jag hittat en tillfällig sysselsättning på pendeltåget. Jag stickar. (HAHAHA) Nej det gör jag inte, jag lyssnar på P3 dokumentär. Jag inledde med Hagamannen och fortsatte med Mattias Flink. Båda två högst vidriga personer, så overkligt för mig att förstå hur man kan bli så där fuckad i huvudet. Nu lyssnar jag på om hormoslyret. Det är också en upprörande historia, barn föddes utan armar och ben, andra dör på grund av att myndigheterna i Sveriges är slöa och bekväma under 70-talet.

Jag har blivit så pass beroende av dokumentärerna att jag suckar lite inombords när jag träffar någon jag är bekant med.

Jag har sammandragningar, det börjar gå upp för mig att jag ska föda barn snart igen. Ehm, hur var det, det gick till nu igen? Är inte ekvationen fel från början? Lite för stor lillebror för att entrén ska bli en promenad i parken?

Men helt klart värt det. Vi längtar efter lillebror!

Å jag är så tråkig, jag vet... men jag får visst vara det, var det några som sa.
Så vi hörs igen i vår då?

onsdag 10 november 2010

:(

Jag är dålig på det mesta just nu.
Jag kliver upp och tar mig till jobbet.
Så långt, allt gott.

Det är när jag kommer hem som det dåliga börjar. Jag är en dålig flickvän, jag är trött och ganska sur. Jag orkar inte laga mat. Jag kan inte ens somna i soffan för foglossningen har av mig på mitten.
Så jag måste gå och lägga mig tidigt som fan. Jag tittar på klockan till den närmar sig 22 någonting och då får jag med gott samvete somna, även om jag indirekt gjort det redan en halvtimme, eller timma innan.

I dag blev jag för övrigt utskälld av en kund. Inte ett skit hade jag gjort för att förtjäna det. Det känns jävligt oförtjänt. När är det någon som gör vågen för att jag är så jävla bra? Det är det aldrig någon som gör, fast jag är så jävla bra mest hela tiden. Ödmjuk också.

Aja, skit och död, jag är så trött att jag knappt vet vad jag heter. Eller skriver. Just det, jag är dålig som fan på att blogga också. För att jag är så trött. Varken kvantiteten eller kvalitén är bra, jag vet. Förlåt.

tisdag 9 november 2010

ett adjö

I dag hade jag min sista tid hos psykologen på Sophiahemmet, jag hade inte köpt någon blomma. Vi tar i hand varje gång jag kommer. Jag drar gränsen där, inga blommor till någon jag skakar hand med efter 12 möten. När samtalet var slut tyckte hon att det var sorgligt att skiljas åt. Jag håller med, hon verkar trevlig.

Jag lovade att skicka ett uppföljningsmejl. Vi diskuterade vad jag skulle göra om det värsta hände. För mig var det:
1. Lillebror dör.
2. Jag får en förlossningspsykos och fattar ingenting.
3. Existentiell kris.

Vi kom överens om att 2 och 3 ändå är hanterbart men att jag ska söka omedelbar hjälp om 1 skulle hända. Söka hjälp innan jag tar livet av mig helst. Vilket jag höll med om. Jag orkar inte ens tänka den tanken.

Hon är också gravid. Med beräknat datum tre dagar innan mig. Det är nära. Inte vet jag om det var gravidhormonerna som gjorde henne så känslig när jag gick. Eller så är det för att hon tycker att jag är grym trots att jag inte hade med mig någon blomma. ;)

Nu bränner Tobias raggmunken, det luktar till och med mindre gott än det flottiga baconet.

måndag 8 november 2010

Vad jag gör...


Lök

Undrar just nu hur mycket lökodör en människa kan utsöndra?

söndag 7 november 2010

söndagstankar II

Jag tror att jag ska ge mig på ett försök att bena upp min förvirring om att vara eller inte vara.
Inte just nu bara.

För tillfället har jag väldigt nära till tårar, mest hela tiden. Jag inledde till exempel min kväll på festen i går med att bryta ut i tårar. Inte helt lyckat, men sedan höll jag ihop resten av kvällen och hade så trevligt.

Vi ska snart åka till graven igen och tända ett till ljus, och sedan ska vi på en gudstjänst i Solna kyrka. Det är inte varje dag som vi går på gudstjänst, men jag gillar lukten av stearin och stämningen i kyrkan. I dag kommer alla barn som omkommit vid födseln i Danderyd-KS området att nämnas vid namn. Vi vill vara på plats när Vilhelmina nämns.

Det var så vackert på kyrkogården i går, det vet ni alla som tände ljus någonstans. Det var väldigt vackert vid Vilhelminas sten.

lördag 6 november 2010

Vilhelmina


Alla helgons dag

Vi ska på fest. En fin vän fyller 30. Jag hade tänkt att lägga ut en bild på mig och magen. Jag är enorm, magen abnorm. Men jag hann inte för Trygg var lite sen i planeringen. Jag fick stryka hans skjorta.

Lillebror verkar halvnöjd över trycket från mamma-jeanskjolen. Han bökar.

Vi ska till Vilhelminas grav först och tända ljus. Hon saknas mig så. Jag är...så ledsen över att hon inte fick leva. Det är så konstigt med livet att jag känner mig vilsen och förvirrad. Och så ledsen.

Jag är lite avskärmad... Jag bara lever just nu. Men i kväll ska jag vara en glad barbaval, en som orkar vara med nästan hela kvällen.

Om mig som är gammal

Alltså. Lilla svägerskan, Tryggs lillasyster är fantastisk. Hon är 21 år, hon har utseendet för sig. Om jag uttrycker det milt, hon är smasching. I går skulle hon titta på en film med en kompis när kompisen slutade jobbet runt 22, men kompisen ringer och vill gå på Sture. Och lilla svägerskan låter sig övertalas, och jag går dumt nog med på att sminka henne och fixa hennes hår, fast jag gjort det två gånger tidigare och båda gångerna har jag fått ångest för livet. Jag känner mig helt fel. Jag är helt ute och cyklar och mest av allt är jag gammal.

Men lilla svägerskan är smasching och jag har varit där. Okej, jag kanske inte var lika smasching som hon, men det var bra nog, och jag var där... jag hade klackarna i taket och det var kul som fan.

Tur att jag var där, då. För det är helt okej för mig att det är historia, jag längtar efter episod tre nu.

fredag 5 november 2010

Allt har sin tid

Vi har haft besök från Tryggs 21-åriga lillasyster. Herregud, jag är så gammal. Tack och lov.

torsdag 4 november 2010

tack!

Ni har rätt förstås, det blir bättre. I går bjöd michaelak på räkor med tillbehör, det fick mig på bättre humör även om mina ögonlock liksom fälls ned vid 21-tiden och jag fick ringa på hämtning från skogen.

I dag har jag inte velat gråta en enda gång och jag tog en dusch på nedervåningen i stället, så att jag slapp se mig själv. Mycket bättre.

tisdag 2 november 2010

muntert

Lillebror sparkar och det är väl tur det för annars vet jag inte om jag skulle hålla ihop.

Jag bar ingenting under flytten, jag pekade knappt. Men efter helgen har foglossningen från hel-vet-et brutit ut. Inte bara i korsryggen utan ner i ljumskarna och över självaste mutti också. Hur kul e de? Inte så jävla kan jag tala om. Jag känner mig helt värdelös. Fullkomligt oduglig när det kommer till att vara social och vara en fästmö.

Jag känner mig ganska låg över det faktiskt. Trygg stack i väg för att spela "data" med sin bästa polare... så ser jag det framför mig, hur jag sitter ensam i ett stort hus, söder om stan utan några vänner i närheten. Kanske börjar jag tröstdricka och blir alkoholiserad. Trygg lämnar mig och barnen för en ung snärta på brandstationen.

De där två känslorna om värdelöshet och ensamhet tillsammans e bra brunt faktiskt.

Jag tog för övrigt en dusch i badrummet på övre plan i dag. I badkaret. Det var en miss av mig, för jag kan se mig själv i spegeln medan jag tar den där duschen och även om jag försöker låta bli att ens snegla, ser jag bara en stor barbamamma-val med hängpattar... väldigt deprimerande.

Jag får påminna mig själv om att jag väntar på lillebror och att det finns tid för bantning sedan. Det finns tid till att laga fantastiska middagar till Trygg och ett ständigt leende på läpparna. Det finns tid till ett glas vin eller två utan att för den delen blir en sunkig förortsmorsa.

I guess.


Alla kan skriva böcker?


Rosing, Gynning, Graaf och Sundström?

Åker pendeltåg

Första morgonen, tåget var tre minuter sent. Folk röker på perrongen så att nikotin och giftröken lägger sig som en dimma, omöjlig att undvika.

Jag räknar plattskallar utan problem. Men huset är ju fint och Ester är nästan inte jobbig alls.

måndag 1 november 2010

jag i Tjolöholm









måndag i Gustavslund

Jag har inte känt kråkan så mycket på ett par dagar, antagligen beror det på att jag varit i farten hela tiden, när jag inte har sovit förstås. För nu lever han om, det är väldigt betryggande för en orolig själ som jag.

Jag försöker övertala Ester att kliva upp, för det är trevligare om hon är vaken samtidigt som jag, men hon tittar bara på mig som om jag vore en idiot från golvet under sängen. Det blev nog inte bättre när två hundar röjde runt på vår baksida, med en tillhörande husse som kallade lite lamt på Sotis och Svea.

Kära ni, jag är så sugen på vin, på rödvin mest, men också på vitt, och på rosé. Jag är sugen på drinkar också. Margaretas, mojitos eller en caprinoska. Men mest är jag sugen på vin. Men
det blir inget med det, för då får lillebror brett mellan ögonen och ingen snorränna. Min nya syster, Dr S, hon var på ett doktorsseminarium där man fick veta att det är så alkoholskadade barn ser ut. Men jag vet inte hur mycket sanning det ligger i det, men forskarna där var tydligen väldigt överens. I alla fall, så blir det inget med det. Men nästa år, i april, när Trygg fyller 30. Då.

Jag har packat upp perennerna som mamma hade slängt (!!!?) i en svart sopsäck, i garaget. Jag är ingen expert, men jag tror att det kanske kommer nytt grönt på dem i vår om jag inte misshandlat dem till döds. Nu borde jag ta tag i något annat, jag är ändå flyttledig i dag.

Baksidan, och å! Det bor en Ekorre där.

morgonstund...

Jag hade inte varit vaken nu om det inte hade varit för att min kropp kräver frukost. Sedan jag blev med kråkan har jag varit mycket hungrigare än normalt och mycket känslig för när jag ska äta. Det är bara att kliva upp, trots att jag är flyttledig.

Det är helt galet mörkt och trist ute... gräset är inte klippt sedan ett par månader tillbaka, vilket gör vår gräsmatta den mest ovårdade på gatan. Det är ett fantastiskt hus vi bor i, med en perfekt tomt. Jag älskar mitt nya sovrum, där det är högt i tak, ett snett tak med stora fönster, jag kanske kan få upp en bild under dagen. Jag fick ett nytt duntäckte i
går, Trygg har liksom boat sig i mitt. Jag tror jag ska ta en... siesta på frukosten innan jag ska sätta igång med uppackningen.
en del av mitt sovrum- vilket jag älskar