torsdag 28 oktober 2010

kråkans hjärta

Fick lite sovmorgon i morse eftersom att vi skulle titta på kråkans hjärta, hos bästa Dr B, engagerade bästa Dr B på Astrid Lindgrens barnsjukhus. Men jag var ändå medvetslös när klockan ringde, upp kom jag i alla fall och i väg. Med två relativt stora blombuketter i famnen.

En bukett till Dr B och en till hans sjuksyster L. Jag tror de blev glada, men Trygg och jag rök ihop i entrén för att Trygg vägrade att hålla i en bukett medan jag tog av pappret. "Det är du som ville köpa blommor" fnös Trygg och jag liksom tappar i samma andetag greppet och blir så förbannad att taket hade kunnat lyfta där och då.

Kardiologmottagningen väcker en del obehagliga minnen. Det var där Dr B blev så tyst och gjorde ultraljudet i 40 minuter utan att säga ett ord. Det var där jag förstod att bebis (Vilhelmina) inte alls mådde bra för första gången. Så lite läskigt var det allt och med det var min ilska borta.

Kråkan, lillebror, han såg ut att må bra i alla fall. Normalt hjärta, normala artärer och vener till lungorna. Normalt allt man kunde se. Men vi ska tillbaka för att kolla hjärtrytmen i vecka 28, det är först då man kan se om det skulle finnas rubbningar i rytmen.

I hissen ner bad Trygg om ursäkt och så kändes det mesta bra igen.

Crazy

Hahaha! Jag blir galen när inläggen försvinner för att någon ringer mitt i skrivandet. Galen!

måndag 25 oktober 2010

jag 2010

Vi har alla våra bagage och pappor och intepappor.
Jag fyller 30 år i år, det är en väldans massa år att lära sig saker på. Jag tycker att jag har utnyttjat tiden ganska väl till att lära mig. Många tårar och massor av skratt senare blev jag alltså 30 år. Och jag blev jag.

I lördags träffade jag en gammal klasskamrat från gymnasiet som hastigast. En av dem jag tyckte om, jag var säker på att han skulle bli politiker, men han blev fastighetsmäklare och tunnhårig. Det första han nämnde var mitt balkongfall. Det var i alla fall nästan det första han nämnde och när han sa att han var en copycat, att han hade gjort samma sak något år efter studenten kunde jag inte låta bli att skratta. Erik sa jag. Lärde du dig ingenting av mig? Sedan sa jag att det runnit mycket vatten under broarna och att det har hänt mycket saker sedan dess.

Jag är 30 år, jag har mitt andra barn på väg och bor i ett parhus på landet. Jag ska gifta mig med en man som är allt jag kunnat drömma om. Jag har en katt. 2010.

söndag 24 oktober 2010

Den pappa jag har...

Jag har nog skrivit om min pappa tidigare. En pappa som var frånvarande från dag ett, eftersom att han var ute och seglade med en älskarinna när vattnet gick och jag behagade komma ut, tre veckor innan beräknat datum. En pappa som blev en främling och som hade en fru som älskade att hata mig. Jag har gått igenom alla stadier, med förvirring, sorg, ilska och likgiltighet. Till slut har jag gått med på att den pappa jag haft, är den pappa jag alltid kommer att ha. Jag har blivit äldre och lärt mig att acceptera honom.

Det kändes till slut ganska fint ändå, när Trygg träffade honom och vi hade roligt tillsammans. Men då trillade min pappa ner från en stege och bröt ryggen lite. I samband med det fick han proppar i lungorna och dog nästan på kuppen. När jag hälsade på honom med darriga ben på akademiska pratade han om hur det skulle vara att vara en haj.

Sedan gick en tid, och min far, som så länge jag kan minnas, varit tidvis uppe i det blå, levt i en fantasivärld blev allt märkligare. I telefonsamtalen blandade han ihop mig och det bästa han gett mig, min storebror. Han rör ihop händelser som hände för 20 år sedan med nutid. Det visade sig nyligen att han haft en stroke. Det var skönt att få reda på varför hans sätt blivit annorlunda.

Inte så att han behöver vård, eller fysisk hjälp från mig. Han har en tant, de har varandra. Det får väl bli så att det är hon som får sätta gränserna. De bor på en ö utan bro eller färjetrafik. En dag kommer pappa att avsluta sitt liv där, eller så måste de flytta. En dag.

Han ringer mig och skriver ner det jag säger, för att komma ihåg det. De vill ha hjälp med att boka en resa. Men det är faktiskt inte så lätt att hjälpa ett par förvirrade själar över telefon. Till slut orkar jag inte ens försöka, var god ring resebyrån. De kan säkert hjälpa till bättre än jag säger jag.

Min pappa och hans tant är gamla. Nu ska jag visst finnas där för en pappa som aldrig fanns där för mig. Visst försöker han ta igen det ibland, men det blir aldrig som det hade kunnat bli, för när jag behövde en pappa hade han inget intresse av att vara en.

regn

Regnet ramlar ner, när vi hade förlorat Vilhelmina och jag hade hål i själen, så önskade jag ofta att regnet skulle ramla ner som i dag. Jag ogillade verkligen när solen sken, snacka om emotionell krock. Jag tänker på Tonci i dag...

Det som är jobbigast för mig med att flytta från Solna är att vi flyttar från Vilhelminas minnessten i Ulriksdal. Det känns som om vi flyttar ifrån henne. Men, jag måste ta mig genom den känslan. Vi valde en minneslund (som inte är en minneslund, utan en blandning mellan grav och minneslund), för att inte binda oss. Men det förändrar förstås inte att det är jobbigt nu.

Jag vaknar av ångest och hjärtslagen känns utanpå. Jag är rädd nu igen, för att något ska hända. Men nu sparkar lillebror och det är så lugnande. Han är 21 veckor i dag. Nu tycker jag att det går lite långsamt igen... men det kanske lossnar med flytten och allt som kommer att hända då.

lördag 23 oktober 2010

undehållsvärde 0

Vi packar och det går så fint så fint. Faktiskt, det går ganska snabbt. På fredag får vi nycklarna och vi tänkte åka med lite ömtåliga ting på kvällen, bland annat en fantastisk lampa från 1940 kanske, som jag fick från mamma, de håller på att renovera hennes hus och några lampor blev över.

Jag har varit med fröken Elak och hämtat hennes nya fosterkatt. En naken katt, Jaropolka heter han, men jag tror Michaelak ska kalla honom för Simon.

I morse när jag var uppe och snurrade (något jag gör när jag är gravid) hade Ester lämnat en present utanför balkongdörren. En död liten mus igen. När jag kom hem hade en skata kommit och hämtat musen. Det tycker jag var snällt av skatan, och fint att skatan fick bli mätt om Ester ändå inte behagar äta sin fångst.

Eh, ja. Väldigt underhållsvärde i mina inlägg... eller inte.



onsdag 20 oktober 2010

kanin-te

Snart flyttar vi, nästa helg.
I går var jag hos barnmorskan.
Vet ni vad hon sa?

Att jag absolut inte får lyfta något, helst inte packa heller. Men peka går bra. Synd.

tisdag 19 oktober 2010

liten urspårning

Jag tycker att Top Gear är ett hyfsat underhållande program. Men... det går på TV dygnet runt och Tryggs behov är aldrig mättat, det känns som om jag bara tittar på Top Gear. Jag bryter fan samman på Top Gear nu. Top Gear ut genom mina öron, upp ur svalget. Jag snyter fan ut Top Gear.

GAh!

söndag 17 oktober 2010

Söndagstankar

Är inte vaken. Inte ens när jag rör vid den kalla stenen och säger "du ska få en lillebror" vaknar jag. Just i dag känns livet inte verkligt. Av mina tankar blir jag inte klok, de stannar där och trampar på samma ställe om livets kretslopp. Ibland är det celler och ibland är det tankar om själen som kanske mest sitter i hjärnan?

Det var annorlunda förut, när jag trodde på själaresor. Det var enklare så. Hur var det egentligen med änglarna jag såg från sjukhussängen när jag balanserat på balkongräcket och misslyckats med det? Fanns de kanske bara för att jag hade slagit i huvudet.

Det är förbannat tråkigt att vara en agnostiker.

Men Ester kommer hem och hon trampar på filten och hon spinner, glad att ha sin husse och matte tillbaka. Så väcker hon mig lite och jag känner i alla fall något. Men några änglar ser jag inte och i drömmarna är det ingen som talar till mig om hur det är.

Bäst att skynda sig att leva?

lördag 16 oktober 2010

Göteborg

En vän har lånat ut sin lägenhet i Göteborg, vi rår oss här under helgen när vi inte hänger med Tryggs brors familj. I dag ska vi åka till Tjolöholm, förra sommaren köpte jag en fantastisk ängel i keramik där. Men Ester mördade henne.

Jag hoppas jag kan hitta en ny.

Jag befinner mig i ett overkligt tillstånd sedan vi fick se lillebror och sedan vi fick veta att han var han och att han såg ut att må bra. Det är ju inga garantier på något sätt, men det är en början. En bra början!

Han har verkligen börjat ge sig till känna lillebror. Kråkan.

Livet, är visst outgrundligt.

torsdag 14 oktober 2010

Glad!

Jag har mycket att tacka er för, alla tankar när jag är rädd.
Kråkan mådde bra, allt såg fint ut och man la ner mycket tid på att titta på hjärtat som också ska undersökas om ett par veckor hos kardiologen på Astrid Lindgren. Vi fick ett tidigare beräknat födelsedatum, skönt! Vilket gör att vi hamnar i vecka 19 +4 i dag. 5 mars är beräknat födelsedatum.

En liten överraskning fick vi däremot. Lillasyster är en lillebror! Det känns jättefint, jag är så glad att han verkar må bra.
Tänk att jag kan vara så lycklig, fast samtidigt känna sådan saknad av Vilhelmina.

Nu har vi ungefär 18 veckor på oss att fundera på namn till kråkan, men det ska nog gå bra, jag tycker maskulina namn är så mycket lättare än feminina.

Rädd

Alltså jag är så nervös där jag sitter. I kassan sa jag till om att jag vill ha en snäll barnmorska eftersom att den som gjorde ultraljudet på Vilhelmina var så barsk.

Nu gråter jag till och med lite grann. Men Trygg han skäms över mina påhitt och märker för tillfället inte att han har en skör flickvän.

onsdag 13 oktober 2010

tandlös

Jag är trött. Ni vet, jag är så där trött så att det är svårt att formulera en mening, till och med en tanke. I morgon har vi tid för rutin-ultraljudet och jag är så nervös att jag får panikångest av att bara tänka på det.

Trygg och jag har titanskruvar uppkörda i käkbenet. Trygg för att han spelade hockey, fick en tackling i ryggen och svimmade mot sargen, där han slog ut sina två övre framtänder. Jag har en för att jag ramlade lite. Eller. Jag tog en flygtur från en balkongjävel när jag var typ 16 år, say no more. I dag bet Trygg av en av sina, så nu har vi bara varsin porslinstand kvar.

Trygg är deprimerad, han ser hur tusenlapparna flyger bort i stället för att rulla in. Jag orkar inte bli deprimerad, det är bara pengar tänker jag och är så glad att jag har fina Trygg. Det får lösa sig helt enkelt. Men det tröstar ingen Mr Trygg i kväll.

Han är snyggare tandlös än vad jag var... men. Å ja, vi får se vad det här kalaset tänker gå på. I helgen åker vi till Göteborg och hälsar på Julia, Trygg hoppas att han hinner få en provisorisk tand tills dess, hur skulle det se ut inför Glenn om han kom tandlös?

Använder ni era braiga tankar på mig i morgon vid 15:30 när ultraljudet är?

tisdag 12 oktober 2010

no flipflop

Jag valde bort flipfloppen i morse och tog i stället adidasdojjorna. Vi har haft en fin vecka i salt hav och strålande vackra dagar. I Röda havet flyter man som en korch. När jag snorklade på ytan ovanför en svart muräna och andra fiskar i världens alla färger brände jag mig på ryggen och ansar därför skinn.

Jag är trött efter en vecka på ett hotell med Egyptisk nattklubb under sängen, till 06:55 sju dagar i veckan. Jag visste inte ens att araberna fick festa på söndagar. Men det kan jag tala om att de får. Förutom det har det varit en lugn och fin vecka. Mina vänner valde också en semester för kreation. Så jag blev inte ensam om att gå och lägga mig runt 22, 23.

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om araberna. Men om allt skulle skita sig här, kan man ju alltid åka till Egypten och gifta sig med första bästa man som frågar. Observera att jag skriver "man", för jag tror inte det är aktuellt för mig, även om allt skulle skita sig.

Ryska turister har jag inte upplevt förut. Det är det där med rökandet jag tycker är jobbigt, särskilt nu med en lillasyster i magen. Lillasyster har förresten börjat göra mer väsen av sig vilket uppskattas av mig. På torsdag är det dags för ultraljud, tror ni på framflyttat eller bakflyttat beräknat födelsedatum. Jag tror på framflyttat, för så blev det med Vilhelmina.

Jag har verkligen saknat er, i kväll ska jag läsa ifatt mig om vad som är på gång i andras liv.
Hej så länge.

torsdag 7 oktober 2010

Apollo pollo pollo pollo?

När jag ändå har Apollo på tråden. Fråga:
Hur resonerade ni när ni valde ett hotell med Egyptisk nattklubb under hotellrummen? De håller på längre än till 05 och vi är inte ens välkomna eftersom att vi är kvinnor. Jag är ju dessutom gravid och rätt ointresserad av nattklubbar och särskilt när det låter som de spelar vid min fotända av sängen.

Ok, sista minuten men ändå. Jag ska ta det med era nya guider här, söta och trevliga är de, men nattklubben har de nog ingen makt över. Och hotellet lever tydligen upp till "sistaminutenstandarden" trots lynnig hotellchef som försöker tvinga oss att äta deras tvivelaktiga middagar.

Och varför står det egentligen ett gäng snubbar med kulsprutor utanför hotellet?

onsdag 6 oktober 2010

Egyptia

I dag skulle vi simma med delfiner, men någonstans på vägen blev vi blåsta. Vi har delat dagen på en båt med ryssar. Jag vill inte på något sätt dra alla ryssar över en kam... Men shajze vad buffliga och jobbiga de var. Dessutom har jag rökt passivt hela dagen. Alla ryssar röker tydligen.

Vi bor på ett halvsjabbigt hotell där ägaren är skitsur för att jag skvallrade för Apollo att vi inte hade något vatten. Det efter att jag sagt till om det minst sex gånger.

När jag sa till resebyrån tog det 5min.

Nu gungar världen efter båtfärden och snorkelturer.

Ah äh jag saknar er. Nu ska jag äta chokladcrepes. Puss puss

söndag 3 oktober 2010

snart så....

Packar.

  • pass
  • bikini
  • klänningar
  • solskydd
  • nagellack, inpackning, schampo
  • vitaminer, järntabletter, resorb, magmedicin
Ska fixa lena ben och fina fötter. Färga bryn.

Tvätta håret och sedan till min fina Guddotter som fyller 3 i dag. Det verkar vara allt, snart ligger jag nergrävd i en grop på playan och steker späcket. Så ni vet.

lördag 2 oktober 2010

barbaval

v. 17+3 med kråkan

oro och längtan

Ja, jag blir ofta tutad på när jag cyklar och varje gång är jag lika oförstående. Det är nära semester nu, jag oroar mig för olika saker, men mest just nu för att visa mig i bikini. Eller för att visa mig överhuvudtaget. Barbaval.

Jag går hos en psykolog genom en försäkring i Skandia, sjukförsäkringen med rehabmoment som jobbet har tecknat för mig, nästa gång är sista gången. Vi pratar om oro och hur man ska hantera den bäst. Mest orolig är jag förstås över att lillasyster ska ha dött där inne i magen. Hon räknas inte ens som bebis än, skulle hon dö nu skulle jag ha råkat ut för ett sent missfall. Och alla skulle bara jadda, jadda shit happens. Men jag tror att jag kanske skulle dö av ångest.

Man ska acceptera sin oro i alla fall, man ska titta på den och låta den vara där. Inte fly, nya taktiken är dessutom att jag ska tänka på det värsta som jag kan föreställa mig och på det sättet upptäcka att det inte är farligt att tänka. Eller drömma. Bara för att jag drömmer att jag föder två döda barn och ett levande betyder inte det att det blir sant. Fast man kan aldrig veta... för hur osannolikt det än är... så har det ju hänt att jag drömt sanndrömmar. Min egna taktik är att berätta högt om drömmarna. Då slår de inte in.

Så jag oroar mig alltså för att vara barbaval och för att lilla kråkan inte lever... En liten oro finns det också för att jag ska bli ensam där i Egypten. Jag och allt späck medan de andra svingar sina lurviga och sjunger "Kanmilla, kanmilla, kanmilla dricka upp".

Jag längtar mest efter att det ska bli slutet på februari eller början på mars och att lillasyster ska komma ut och skrika för fulla muggar medan jag rycker på axlarna och säger att jag kan föda ett barn om dagen och sedan förlorar jag mig i hur perfekt och levande mitt andra barn är. För hur perfekt Vilhelmina än var, så levde hon inte och det vill jag förkovra mig i, det nya livet. Jag längtar också efter att banta, jag vet att det här är upprepningar... men jag längtar efter att plåga mig själv i form.

Den 27 e augusti ska jag vara klar. Då ska jag dansa på bordet i bröllopsklänning och Trygg ska kunna lyfta mig över tröskeln utan att jag känner att Trygg kanske kommer att dö av ansträngning. Och lillasyster ska vara med och hon kommer vara så snäll och lugn och kanske sötast av alla, så att mamma och pappa får fira sin kärlek till småtimmarna.


fredag 1 oktober 2010

Fuck you honker

Men alltså... Vad är det med bilister som möter cyklister vid övergångsställen. Antingen stannar man eller så gör man inte det. Man halvstannar inte för att när jag är framför bilen -tuta. Det kanske är det lamaste beteendet ever och då förtjänar man ett långfinger i fejset från mig.

Förresten. Det gör alla som tutar på mig och min cykel.