söndag 30 maj 2010

min första morsdag

I dag är det morsdag alltså. Och jag är mamma, även om det är svårt att greppa. Så, Mamma och jag åkte ut till Ulriksdals slott, för att ta en fika vid slottets café. Vi och resten av Stockholm. Kön var tillräckligt lång för att jag skulle ge upp, och mamma såg ut som om hon skulle kräkas.

Men Å jag är så glad, jag har hittat ett smultronställe. Från slottet kunde man ta sig till en handelsträdgård per fot. Men, visade det sig, handelsträdgården ligger precis intill begravningsplatsen och hade ett fantastiskt fik.

De har öppet året runt, så nära Vilhelmina min fina.

Här har ni mig, vid Vilhelminas sten och om jag ser skeptisk ut är det för att jag blickar mot min kära mor. Världens bästa mor, bara en aning bakis. Men. Det kan väl mammor å andra sidan också få vara.

* * *

Nu ska jag åka och hämta min mamma. Hon låter sliten, var på fest i går. Vi ska besöka Vilhelmina, och fika på Ulriksdals slott. Orkar man ha med sin slitna mamma på sådant?

För övrigt har jag varit på moderna museet och köpt konst, på Ikea och handlat ramar. På Fältöversten för att låna stolsöverdrag av min vän Madeleine. Ester har meurchat våra, så de går inte att visa för allmänheten.

Jag har knackat på hos en granne och frågat om vi får låna hennes tomma förråd några dagar. Dessutom för jag timmesdagbok på psykologs inrådan. Jag hinner mycket, bara jag vill.

lördag 29 maj 2010

tavla bortskänkes

Jag har tröttnat på min, det spelar ingen roll tavla.... är det någon som vill ha den? Jag köpte den för en Roskildebiljett av konstnären H. Krantz typ 2007.

filmmorgon

Trygg och jag fastnar framför Madagaskar 2.
Jag skrattar och gråter.

Alltså... mina känslor går lös till den här filmen.

tokigt.

Freak

För första gången reagerar jag irrationellt. Det här är så privat att jag skäms. Men, som den öppna bok jag är...

Jag dricker ett par glas vin, kanske tre. Kanske en drink. Och så frågar jag en farbror till Vilhelmina om han vill se en bild av henne. Det orkar han inte. Av den anledningen gråter jag. Jag fattar inte själv, varför... Men.

Nu tar vi en taxi till begravningsplatsen. Freakar ur, måste vara hos min dotter.

paniksorg.

onsdag 26 maj 2010

namnsdagsängel

Det är Vilhelminas namnsdag.

Till kyrkogården tar Trygg och jag med oss mormor till Vilhelmina. Vi pratar om morsdag som jag inte har glömt bort och som jag ansträngt mig för att komma ihåg. När jag kommer på.

Att det är min första morsdag. Så kommer tårarna och smärtan.

Så här vackert var det i kväll:
(taget med Iphonen)












Brommamamma

Här är huset. som vi budade på.
Vi la oss nu på 3 765 000.


papiljotthistoria

Jag ingår i ett tjejgäng som kallar sig papiljottbrudarna. För att göra en historia kort, var det under en roadtrip, där vi hade hyrt en bil -en fet BMW, som efter strul från biluthyraren hade förvandlats till en förbannad Nissan almera som papiljottbrudarna blev till.

Almeran saknade nummerplåt där bak, och var ostädad. Den hade ingen CD-spelare och hade väldigt litet bagageutrymme för 4 semestrande 23-åriga tjejer.

Det var ruggigt svårt att köra om andra bilar med Almeran eftersom att accelerationen var obefintlig. Det var bara att smälla i fyran, eller till och med trean och hålla koll på varvmätaren för att komma om vid de här två-enfilsstreckorna.

I Helsingborg fick vi syn på en gammal golf, som ägaren hade tejpat med eltejp, Calles bil stod det på den tror jag. Det ändrade vi snabbt till Balles bil och fnissade hela vägen till Clas Ohlson där vi köpte egen eltejp och döpte om almeran till BMW och skrev psycho över den, eftersom att det var det märket som gällde den sommaren, och som prydde våra matchande tröjor som vi tryckt själva.

När tejpen skulle bort, en solig dag i Kalmar satt klistret efter tejpen kvar, och vi skulle bara tvätta lite. Med scotch brite.
Resultatet blev att klistret och reporna fortfarande bildade orden BMW och psycho. Vackert. Vi vaxade, vi fejade, men inget hjälpte till en DJ kom ut till Varvsholmen, han beundrade underverket och utbrast sedan på bred kalmaritiska:

-Jääävla papiljottbrudar!!!

Så tog han fram rubbing, och bilen blev finare än den hade varit på länge.

Så kom papiljottgänget till, och på vägen hittade vi en papiljottbrud till. Nu har vi papiljottmiddagar var tredje vecka, och i går var en av dem hemma hos Michaelak som bjöd på fantastisk egenlagad thaigryta.

När jag hade ätit allt som fanns att äta, bigga Råger, honungs och vattenmelon och physalis. Och ostbollar.
Så fick jag yrsel, svettningar och ett lätt illamående. Jag som fem minuter innan hade sagt till Trygg att jag skulle bli kvar på herrgården en stund, skickade sms och tiggde hämtning.

Och i dag, är det ungefär samma visa. Så jag är kvar hemma. Inte jättesjuk, men lätt illamående och instabil i magen. Tvättar och vattnar blommor. Vi har bestämt oss för att sälja lägenheten, även om vi inte får huset. Vi har kommit till insikt om att vi faktiskt inte stormtrivs, även om lägenheten är jättefin. I går träffade vi en mäklare som hade samma uppfattning som vi om priset och om arvode och andra saker. Så vi säljer och hoppas att vi hittar någonstans att bo. Och så hoppas vi att några kommer buda som galna.

måndag 24 maj 2010

vad som händer

Kyrkan anordnade en träff i dag, en första av sex, för föräldrar som förlorat sina barn i samband med förlossningen. Det var oberoende vilken tro man har, om men ens har någon. Vi hade olika historier men samma sorts sorg. Vi hade längtat, pustat ut, krockat med ett godståg av smärta, förlorat våra barn.

Vi grät och höll våra respektives händer. Men det var ett fint första möte, att få träffa andra föräldrar som har liknande känslor.

Vi leder budgivningen förresten, som har stängt för dagen. Både jag och Trygg är alldeles begeistrade, det är ett sådant rart litet hus, och nära!

På onsdag har den vackraste ängeln i himlen namnsdag, finaste Vilhelmina.

söndag 23 maj 2010

Det tar vi!

Jag har hittat det, det finaste lilla huset och jag vill ha det. Jag blir så förbannad när jag tänker på att alla kommer att buda upp det så att det inte blir mitt. Det ligger inte i långtbortistan heller!

Det ligger i intesålångtbortistan. Ge mig, och låt mig snart få höra små barnfötter i det där huset. Två önskningar, ska det vara för mycket begärt?

lördag 22 maj 2010

gnäll

Alltså. Jag skäms så mycket nu. Grabbarna spelar fotboll på gården klockan 22.20 och det ekar in i vår lägenhet så fort de sparkar. Det är faktiskt inte så kul och det finns en äng bara några meter ifrån oss, där man inte skulle störa någon.

Nu går Trygg ut och säger till dem. Jag vågar inte titta, för att jag tycker att det är så genant. Jag tycker att föräldrarna kan tänka på att det kan störa... särskilt vid den här tiden. Men jag är samtidigt uppenbarligen konflikträdd. Och han kommer aldrig tillbaka, vad gör han, var är han?

Han hade hamnat i en diskussion med en mamma på tredje våningen som "inte hörde någonting", jag tror inte ljudet färdas på samma sätt till tredje våningen som det gör på marknivå. Okej, jag ljuger när jag säger att jag gillar andras barn. Det gör jag faktiskt inte, det fanns en tid när jag gjorde det, men nu är de oftast bara skrikiga, luktar illa och jobbiga*. Jag vet inte när jag ändrade åsikt. Men någonstans får föräldrarna acceptera att jag inte bryr mig om ifall det är bekvämt för dem att ha sina ungar på gården, för jag har noll intresse om vad som är bekvämt för dem. Jag biter ihop till 22, men sen är det fan nog på skrikandet, tjongandet, brädåkandet och annat jobbigt. Sen är det barnlösa föräldrars tid?

Ja, vi ska sälja. Jag tar den där villan i långtbortistan. Ge mig ett bud.


*Jag älskar barn, särskilt dina. Jag lovar (särskilt brorsbarn, guddotter och andra närståendes).

fredag 21 maj 2010

Jag drar egna slutsatser.

I dag träffade jag en psykolog som ska hjälpa mig att bli fullt arbetsför. Fint så. När jag berättade om hur Vilhelmina lämnade oss, fick hon tårar i ögonen.

Jag gissar. Att hon har barn.

torsdag 20 maj 2010

framtidsiande

Jag gick och spådde mig i kväll.
Hos en väns mamma.

Jag tänker inte gå in på vad jag tror på. Jag vet ju knappt själv. Jag behövde bara lite vägledning i en bräcklig tid. Orkar inte hör något jahblahjahbla om att spådomar är lurendrejeri.

För mig ser framtiden ljus ut, jag gläder mig åt det. Jag andas ut lite. Ett tag, tänkte jag att om det är så här det ska vara, kanske jag skiter i det. Jag kanske lägger pengarna på några kilo gräs och knarkar mig igenom livet i stället. Om det ändå ska gå ut på att man mister dem man älskar.

Men det här ska visst vara det värsta.

Framtiden är ljus, och det kommer ett syskon. Så nu väljer jag att tro på spådomen. Livet är här och nu och det blir ljusare.
Inget nedknarkande för mig alltså. Jag blickar framåt, hurra.

att sätta askan

Vi kom till begravningsplatsen strax innan 11. Med oss hade vi två vita rosor och en gravlykta. Av en man som inte presenterade sig fick jag och Trygg en låda och en urna med Vilhelminas aska. Så fick jag hålla min dotters aska. Så lite den vägde, var det allt som blev kvar?

Vi öppnade urnan tillsammans och ner föll Vilhelminas aska och lämnade ett litet moln efter sig som steg mot gropens mynning, så låg hon där i jorden och jag grät av smärta långt inne i själen. Fåglarna sjöng och vinden viskade, knopparna brast och en liten bit därifrån betade får.

Vi lämnade urnan och väntade på att mannen utan namn skulle fylla hålet, med jord och en tuva, och så stenen ovanpå. När vi kom tillbaka tappade vi två påsar frön. En med prästkragar och en med förgätmigej och vattnade. Jag hoppas att det kommer några blommor runt stenen.

Mammas flicka. Mammas lilla flicka som inte fick leva.


bilder från asksättningen





















onsdag 19 maj 2010

Hormonbalansfel?

Så här har jag aldrig mått!

Aldrig förut har det känts så här. Jag känner mig som att jag åker karusell, som om jag vore obehagligt nykär.

Men jag gör ju inget av det där... Och det är inte särskilt behagligt. Handlar det om hormoner?

I en sjukhuspark

Men jaha, nu måste jag samla mig igen. Besök på förlossningen innebär skräckblandad förtjusning. Och jag köpte alldeles för dyra blommor, men det är åtminstone Malin värd. Den andra rara barnmorskan hade flytt landet för Ryssland. Där ser man, men när hon var här var hon i alla fall på rätt plats vid rätt tillfälle.

Jag blir alldeles nervös. Av allt. Och i morgon asksätter vi Vilhelmina i stället för dop. Och tårar ack tårar.

tisdag 18 maj 2010

inte här men där

I morgon är det dagen innan Vilhelminas asksättning. Då kommer jag i alla fall att veta, var hennes aska finns. Tänk att jag kommer ha en grav att gå till, en dotter som inte fick livet. Helt ofattbart att jag är en av dem som har det så.

Jag gick en promenad med min granne tidigare. Sommaren kom i en handvändning. I morgon ska jag förbi förlossningen med lite choklad och blommor till favoritbarnmorskan Malin och ett par andra i personalen.

Ah, ni märker ju var jag har min fokus. Inte här, men där.

måndag 17 maj 2010

just nu

AMF har bjudit på bio, Robin Hood. Det var trevligt, jag grät ett par gånger för omväxlings skull. Det kommer nog inte ni att göra om ni ser den, det var ingen sorglig film. När jag gick hem var det värme i luften och det luktar sött av bristande knoppar. På gården har barnen ritat fina kritteckningar. Jag älskar den här gubben, hans armar sträcker sig flera meter.















Sedan satte jag mig en stund på uteplatsen. Trygg har sin innebandy i dag. Jag får tid för mig själv. Jag sover som sagt inte ibland, det gör att känslorna ramlar ur mig som rök ur en skorsten. Jag snubblar mentalt.

I alla fall. Jag jobbar på det. stabiliteten, framtiden.

5 kilo tårar, ett ton känslor

Jag har varit hos kuratorn på KS och grinat sönder mig. Jag måste sätta mig en stund, samla mig. Jag har aldrig varit så osammanhängande som nu. Inte de senaste åren.

När jag gråtit klart där gick jag upp till skukhuskyrkan och tände ljus. Träffade finaste finaste Gunilla som är präst. Det är lätt med henne, för hon berättar om sig själv också. Så jag satt där med mina tankar och tvivlande. Hon gav mig en psalm att söka tröst i.

Just nu struntar jag i om det finns någon, en världssjäl, en Gud, eller nada. Det var bara skönt att få landa en stund.

Nu ska jag cykla till jobbet. Hjälm på. Se upp, här kommer jag med ett ton känslor utanpå.

söndag 16 maj 2010

utspridda ord om helgen

Jag är helt färdig och mör i kroppen. 10 timmar om dagen har vi jobbat. Inte enligt den tidigare nämnda klockan, utan med att riva panel och efter att ha isolerat, satt ny. Men det är skönt att jobba med kroppen, och inte bara enligt klockan nu heller, utan med spikande, rivande, bärande.

Till en början sov jag oroligt, jag brukar göra det när jag kommer bort, innan jag lär känna de lokala spökena på nytt. Men de två senaste nätterna har jag sovit som en gråsten. Skönt.

Det är något speciellt med sommarstugan i Norrvåge. Det är naturen, havet, bergen. Det är tjädern i granen, som Trygg trodde, fast det var bara en kråka. En sjökråka. Sjökråkorna är vänligare än stadskråkorna och det beror alla gånger på norrlandsluften. Det är morfars ställe.

Moffa. Och hans lukt sitter kvar i väggarna. Fast det är ungefär 27 år sedan han gick vidare. Morfars flicka blickar ut mot havet från en upphöjning på tomten. En liten sjöjungfru som kommit upp en bit på land.

Så vi har varit flitiga, men haft lite semester också. Träffat familj och druckit ett par glas vin mot kvällskvisten. Det är vackert.

Nu håller jag inte bara tummarna utan också ihop, med lite hjälp. Om jag blickar framåt går det kanske lite lättare. Jag slängde i väg ett mejl till silverfisken, tänk om han skulle kunna fota Tryggs och mitt bröllop nästa sommar. Men det är säkert en tanke som är för bra för att vara sann.


lördag 15 maj 2010

Livsgnista

Jag önskar att jag kunde visa er, hur vackert jag har det. Naturen är ett riktigt batteri för mig, havet.

Nu ska det bli en liten kråka, men först passar jag på att dricka ett par glas meia pipa och äta av den mögligaste osten jag hittat.

Naturen. Snickrad panel, sjökråkan vid stranden.

onsdag 12 maj 2010

E4 funderingar

Jag åker på passagerarplats, bra så, Trygg vill åka miljövänligt och hade jag suttit vid ratten hade jag varit för otålig för att lätta på gasen.

Funderar på lite olika saker;
*hur vet spermien att det är ägget den träffar på och ska tränga in i?
* vem och varför bor egentligen i Iggesund?
*hur dåliga kan AIK bli?
*varför har Sundsvall Sveriges längsta infart?

Svar? Någon?

klockan ställd, kosan bär norröver

Jag ska packa. Vi ska åka upp till sommarstugan, vid höga kusten, intill havet ligger den lilla stugan, byggd på sockerlådor. Vi ska byta ena kortsidans panel.

Vilhelmina blev till där, på midsommardagens morgon. I morgon råkar det ha gått exakt så många dagar efter mensens första dag, som det hade gjort då. Det verkar vara lite tidigt, 8 dagar efter, men jag vet att det var då det hände. Men visst, det kan ha dröjt någon dag till själva... ah äh ni vet ju hur det där funkar.

Så jag har ställt den där klockan, den snuskiga klockan. Håll tummarna för att det är där det händer.

Det ska hur som helst bli avkopplande, att andas norrlandsluft och hav.

tisdag 11 maj 2010

Associerat

På TV gör man reklam för V6, origins.

När jag skulle föda, hände något med min tunga. Eh, den var ganska osmaklig, om det berodde på att Vilhelmina inte levde längre eller om det var en biverkning på medicinen jag ätit för att få ner hennes puls vet jag inte. Men det hjälpte inte hur mycket jag än borstade tänderna, eller tungan för den delen.

Min nya syster erbjöd sig att köpa tugummin eftersom att jag knappt vågade öppna munnen. Det var jag tacksam över, men när hon skulle gå kom jag på att hon inte fick köpa några goda tuggummin, eftersom att jag skulle vilja tugga tuggummi i framtiden, utan att behöva associera det med förlusten av Vilhelmina. Uppdraget blev "köp äckliga tuggummin som man blir fräsch i munnen av".

Hon kom tillbaka med V6, Origins mandarin. Hon lyckades bra vill jag påstå.

måndag 10 maj 2010

sour

Vad är det med mig och mitt humör? Är det att jag närmar mig 30? Är det slut på ungdomens glada dagar? Är det dags att bli bitter och butter? Gammal med lockmage och hängpattar.

Först ville jag inte flytta till Långtbortistan och nu när någon slags ivrig budare nr 1, budar som fan på huset jag redan hade möblerat mentalt, surar jag ihop som en klimakteriekossa.

Kul tjej. Jahaja. Jag planerar vårt bröllop, det är kul. Om ett par helger ska vi titta på ett potentiellt festställe, på ön där min pappa bor. Där finns en renoverad herrgård med bröllopssvit. Det kan bli bra, om jag fortfarande får gifta mig fast jag är en sådan surmutta.

söndag 9 maj 2010

söndagsPS

Det är nog bra om jag får bli gravid snart, så jag slipper dricka det där goda vinet och smarriga margheritas till efterrätt. Jag blir ju så fantastiskt babblig av det dessutom.

Min Iphone har lämnat in. Det gör mig galet less.

Men jag ska göra som den snart. Jag pallar inte de där glasen vin och inte den där Margherita heller. Jobbig typ så här dagen efter.

lördag 8 maj 2010

Stoerebroer

Min bror ja. Mitt enda syskon som jag har blodsband med. Vi har samma pappa, men olika mammor. Visst har jag varit medveten om att han har funnits, men när jag var 14 fick jag nog av frånvaron och ringde upp honom. Efter det har han varit den bästa storebror man kan ha. För några år sedan flyttade han till kärleken. Även om det är långt till Helsingborg, så finns han där för mig när jag behöver honom.

När jag förlorade Vilhelmina, satte han allt åt sidan och tog sig upp till mig för att finnas här. Fast vi har växt upp hos våra respektive mammor, är vi lika till sättet. Det är märkligt, för vi har helt olika uppfostran och tycker ändå på samma sätt. För något år sedan blev jag gudmor till hans yngsta son. Så det är vackert, att jag fick en bror efter 14 år.

I dag tror jag att Trygg och jag är med i pressen igen, en uppföljning om det braiga slutet. Jag försökte le på bilderna så okonstlat jag kunde, jag menar... jag är ändå inte skitglad. Jag ville bjuda på uppföljningen, eftersom att uppmärksamheten från dem gjorde att försäkringskassan ändrade sig. Men det är inte skitlätt att lämna ut sig åt hela Sverige. Även fast jag är som en öppen bok.

torsdag 6 maj 2010

att leva

Jag tar ett glas vin. Försöker njuta av det. Vad hade ni gjort?
Jag måste ju försöka leva.

Att längta och att försöka. Att leva.
Min bror kom förbi, sent. Han är den bästa bror man kan ha.

Honom fick jag när jag var 14.
Den bästa.

<3

längtan

Jag tillåter mig att ligga kvar i sängen när Trygg går upp. Jag somnar om efter en vaken natt. Vaknar vid 09 igen och går upp och städar. Så fort jag gör saker som inte kräver att man fokuserar, som att städa, eller cykla, tänker jag på allt vi gått och går igenom. Jag försöker greppa det verkliga i overklighetsbubblan. Känslan som nästan tar över, den som är lika stark som sorgen, är längtan. Längtan efter ett litet liv.

Vi fick inte behålla Vilhelmina, nu längtar jag efter hennes småsyskon så att det gör ont. Och allt är en enda lång väntan. Jag vill inte vänta, jag hatar att vänta, jag är den mest otåliga personen jag känner.

Hur ska man kunna bli klar förresten? Med sorgen, kanske handlar det mer om att lära sig leva med den. Hur hade jag kunnat bli klar med att hålla henne? Hennes lilla kropp som vuxit i min. Hennes fantastiska lilla näsa, små händer och fötter. Det gör ont av längtan. Nästa barn som föds, ska skrika när det kommer. Jag kommer att få hålla det barnet så länge jag vill. Att det kan göra så ont att längta.

onsdag 5 maj 2010

Natten

Jag vaknar vid 04 och kan inte somna om. Allt är så overkligt. Stenhuggeriet ringde i går och undrade hur datumet skulle stå på stenen. Det händer ju inte var dag.

Jag är trött på att vänta...

Och min hjärna hänger inte med, lillan är borta, det hände verkligen. Så jag vaknar klockan 04 och kan inte somna igen.

tisdag 4 maj 2010

hus och barn på framtidsschemat

Vi har varit på årsstämma med bostadsrättsföreningen, det var som det brukar på sådana. Mest tröttsamt och Tryggve längtar ännu mer efter ett hus, där man i stort sett får sköta sig själv. Och jag kan vänja mig vid tanken lite lättare. Ett hus. I Långtbortistan. Där vi får plats med med alla fyrtioelva barn, åtminstone tre ytterligare som jag med glädje vill trycka ut. Kanske fyra ytterligare, eller varför inte fem.

Tyvärr går det inte så fort som jag önskar, om tio dagar är det jag som har ställt matochknullklockan igen. Härligt, här älskar vi inte av kärlek utan på schema. Men, det är kärlek i det också.

måndag 3 maj 2010

plattskallarna spekulerar

Ah, som sagt. Jag lär mig aldrig, att inte ta reda på saker som jag inte vill veta.
https://www.flashback.org/p22860381
Men i alla fall, läser jag dessa kommentarer och undrar om folk är dumma i huvudet. För det första var jag tillbaka på jobbet efter en månad, i alla fall på halvtid. Gör inte alla det bästa efter sin egna förmåga? Trygg var vid den tiden tillbaka på heltid.

Kommentarer som "man kan faktiskt jobba och sörja samtidigt" tröttar ut mig. Man kan inte hulkgråta och jobba samtidigt. Nope, jag har provat, det går inte.

Ja! Vi är med på allt som skrevs! Om man för övrigt inte tror att pappan inte får några trauman, för att han inte födde barnet har man bara där en skev uppfattning. Det här handlar inte om en långtidssjukskrivning, det handlar om en månad. En månad och två på halvtid för mig. Jag betalar skatt! Jag bidrar till att hästarna får silverskor till prinsessbröllopet och till idioter som anmäler varandra och meningslösa utredningar till höger och vänster.

Och vår ekonomiska buffert har vi inte heller pratat om, däremot har vi sagt att vi lånat pengar av våra föräldrar. Jag tänker inte kommentera om vi eventuellt har någon buffert eller inte, men det är inget som idioten har någon aning om heller.

Hur länge tycker jag att man ska vara sjukskriven? Jag lägger ingen värdering i det, jag anser att det är upp till en läkare ett bedöma. Men jag anser en överläkare på KS, vara fullt kapabel till att bedöma det.

Jag tycker att det är fantastiskt att folk orkar ha så mycket åsikter, utan någon som helst insikt. Förstår inte alla plattskallar att det här var vårt vapen för att få rätt? Det har förresten inte legats hemma och tittats i taket. Vi har fortgående samtal med kuratorn. Under tiden har det blött, det har sprutat bröstmjölk, det har gråtits, det har planerats begravning och asksättning.

När jag kommer hem efter jobbet är jag så trasig att jag får plocka upp mig själv i smådelar.
Jag blir så arg på mig själv att jag läser vad den här lilla promillen av besserwissrar, utan någon som helst insikt, har att säga. Jag hoppas att jag lär mig något av det här, och nu släpper jag det.

Jag kommer aldrig att tänka på det igen.

ändrat beslut

I morse när jag ringde försäkringskassan, var beslutet plötsligt ändrat. Utan att jag behöver komplettera med någonting.
Jag är så lättad, det innebär en aning lättare framtid där kapitalet inte börjar på minus. Men samtidigt blir jag så matt, ska det alltså krävas att man gråter ut i pressen för att få ett positivt beslut? Vad händer med alla arma själar som inte orkar?

Nu har vi hjälpts åt att skriva Tryggs överklagan, nu jäklar ska den igenom också. Annars börjar vi om va?

Vi småkikar på hus. Vilket är en stor kompromiss från min sida, särskilt att vi tittar på dem i långbortistan, Tryggs hemort. Men i dag fick vi ett första lånelöfte, så lönelöften och ersättning, äntligen mer än bara motgångar.

Vilhelminas asksättning dröjer. Stenen är inte klar och det vill vi att den ska vara då. Trygg och jag ska vara ensamma när hennes aska sätts till jorden. Det ska bli skönt att få det där gjort, en plats att gå till, där tiden är avsatt till den vackraste ängeln i himlen.

söndag 2 maj 2010

I Aftonbladet

Här har ni mig, gråtandes offentligt.

it's done

I dag är vi med i Aftonbladet tydligen, jag har inte köpt tidningen själv, men måste nog pinna ut och göra det nu.
Läskigt. Får se när den kommer på nätet.

Det är inte lätt när det är svårt

I går var jag alltså grinig hela dagen, inte så lätt för Trygg att göra rätt då. I dag ska jag försöka vara en bättre människa. I morse drömde jag en vacker framtidsdröm under djup sömn. Vaknade gladare, solen lyser och. så.

Jag gör så gott jag kan. I veckan tvingas jag tillbaka på heltid, jag vågar inte chansa. Jag blir inte direkt rik på min halvtid. Jag vill köpa gymkort och nya skor, det blir inget med det förrän kulorna rullar in. Vad gör man liksom, man bryter ihop och man kommer igen.

Vad har man att välja på? Jag önskar man kunde pausa, men när jag tittar ut pågår världen likt förbannat. Det är inte lätt när det är svårt, men i dag ska jag vara en bättre människa.

lördag 1 maj 2010

Vilhelmina

Jag har varit med om dig. Jag kan aldrig förlora dig.

(Jaques Werup)

inte i dag heller

Äh. Men hörrni, jag är ledsen. Det blir inte i dag heller. Som det ser ut nu blir det på söndag. Men jag kan återkomma när jag vet att det verkligen blir av. Publiceringen alltså.

Just nu har Trygg och jag ett vackert litet gräl som går ut på att vi inte ska göra saker för varandra. Fint. Det började med att jag tyckte att han kunde skicka ett sms till sina kompisar om ovanstående och han inte ville, utan tyckte att jag skulle göra det. Det eskalerade till att Trygg inte ville tala om var han ska gå när han gick ut nyss. Moget. Jag tror att jag går och lägger mig igen.