fredag 31 december 2010

Gott nytt år

Det är märkligt hur olika tiden är för oss. Att världen inte stannar samtidigt för alla. Det är mycket smärta jag lämnar bakom mig, till 2010, mitt 30:e år. Jag kommer aldrig att bli smärfri, så är det, jag kommer alltid att bära Vilhelmina i mitt hjärta. Men tiden gör sorgen mer hanterbar. Lillebror sätter plåster på, han kan inte ersätta Vilhelmina, han blir en lillebror, men han lagar lite. Med största sannolikhet kommer de födas i samma månad. Beräknade i samma också. Ett år senare, en lillebror.

Det är så mycket oro nu, den värker i själen. Mardrömmarna om allt möjligt är återkommande. Jag känner efter om lillebror rör på sig till och med i sömnen.

Men 2011 kan bli något helt annat, det kan bli ett fantastiskt år och jag hoppas innerligt att det blir som jag önskar. I kylen ligger en hummer och väntar på mig. I kväll blir det nyårsfirande hos Tryggs bästa vänner, det börjar bli dags att välja vilket tält jag ska bära i kväll.

Hoppas ni får ett fantastiskt avslut på 2010, att 2011 rings in med kärlek och gemenskap. Jag önskar er alla det bästa året någonsin.

torsdag 30 december 2010

fejkmage

Undrar varför "Sova" inte kunde ta in ett riktigt gravido i sin reklam. Eller varför de överhuvudtaget gör så kass reklam. Men mest undrar jag förstås över fejkmagen.

Man blir trött av att spaa

Men vi har haft det fantastiskt trevligt. Vi är båda väldigt nöjda och belåtna. Vi har badat i de varma källorna, simmat 18 längder och ätit mycket god mat. Jag har skålat med en alkoholfri öl och sovit som en kratta. Det kanske skulle vara det som jag kan slå ner på.

Sömnen alltså, jag drömde mardrömmar hela natten och hade ont av foglossningen, det gick inte på några sätt att vända sig utan smärta i de mjuka sängarna. Någon gång under natten kom en clown och drog av mig täcket, det var så läskigt att jag får rysningar av att bara tänka på det.

Men Trygg och jag har fått rå om varandra och njutit av det. Jag är mycket glad och tacksam över hotellnatten som jag fick av min barndomsvän. Precis vad vi behövde. Hallehluheja.

onsdag 29 december 2010

Arnes öppna känslosamma bok

Nu är jag irriterad och upprörd igen. Och får dåligt samvete över att jag inte kan behärska mig för lillebrors skull. Samtidigt som jag är så sur över att jag ska behöva vara upprörd när vi ska åka på spa, och relallalaxa, som jag såg fram emot så himla mycket.

Om jag bara kunde kliva ur känslan, ska det vara så svårt? Snart tröttnar väl lillebror på alla känslostormar och stormar ut istället.

Trygg och jag har städat, mest Trygg förstås. Nu ska jag packa en lätt packning och sedan ska jag bara glida runt i den där morgonrocken hela kvällen och morgonen i morgon. Göra mitt bästa för att lämna den sura, upprörda overallen hemma.

Sedan ska jag ta bort den här turkosa fägen, det är så 2010.

tisdag 28 december 2010

onaiv

I dag var jag hos en vän som haft ett kämpigt slut på 2010. Högre makter bör känna till hur mycket hennes stöd betydde när jag behövde det som mest. Hur som helst så pratade vi lite om naivitet. Jag kan störa mig oproportionerligt mycket på naivitet. Men den naivitet som M beskrev när hon väntade min guddotter, Lilly, saknar jag. Nästan längtar jag lite efter.

M menade att hon knappast oroade sig för missfall i början av graviditeten med Lilly, att något kunde gå fel under tiden ägnade hon inte en tanke. Att förlossningen kunde vara kämpig var heller inget hon ödslade tankekraft på.

Jag är så trött på att vara orolig, det suger musten ur mig. Men vad ska jag göra åt saken? Lägga ner bara? Går inte för sig nämligen. Det hänger på mig om lillebror skulle må dåligt. Det är jag som måste känna efter, sparkar han tillräckligt? Hur mår jag egentligen? Å vad trött jag är på att vara ängslig, jag skulle behöva ha lite naivitet...

Ett, två (brandkårssnack), nu får tiden gå, lillebror får gärna komma förr än senare.

måndag 27 december 2010

v.30 +1

Trygg (plötsligt): Du hade inte tänkt packa någon väska eller?
Jag (tänker): Ehhh?
Trygg: till förlossningen?
jag: ehhh?
Trygg: Ja, det kan vara bra med en packad väska?
jag: Alltså... jag tror inte det är så jättestor sannolikhet att han kommer innan planerad igångsättning. Och gör han det får jag väl rafsa åt mig kameran...
Trygg: jaha!

Trött, orkeslös och kissnödig.

Lite väl orkeslös. Vem sover i 12 timmar och vaknar trött och mör? Blev nojig och trodde att jag led av allvarlig blodbrist. Ringde MVC här i skogen och fick komma och kolla. Ingen blodbrist här. 120 får väl räknas som helt okej. Lite lågt blodtryck, men det är ju bra.

På det senaste ultraljudet låg lillebror långt ner i bäckenet. Jag känner minsann att han halkar längre och längre ner, och det känner min blåsa också. När lillebror har kommit ska jag fira att jag får ett normalt kiss-schema. Det finns en hel del saker att fira när han är här.

På onsdag ska jag och Trygg åka till Yasuragi, Hasseludden. Yes! Vad jag ser fram emot det. Tack söta fina Isa för presentkortet. Jag och Trygg kan behöva lite romantik på tumanhand.

lördag 25 december 2010

juldagstankar av ett pretto

Jag fick en ny kalender i julklapp av svärmor, en sådan jag ville ha från ordning och reda. När jag i kväll skriver in födelsedagar, bröllopsdagar, förlovningsdagar och dödsdatum ser jag hur mycket jag gått igenom 2010. Det sämsta året någonsin. Somliga bra inslag förstås. Men mest ett sugit år.

När jag släcker i köket och går upp i sovrummet har jag poesi i mitt huvud. Jag föreställer mig hur jag ska skriva om alkoholens negativa inverkan på någon eller några jag älskar, men så känner jag mig pretentiös.

Det gör jag ofta, känner mig pretentiös alltså. Ibland resonerar jag mig fram till löjligt pryda tankar, snuskigt förnuftigt landar jag efter ett resonemang med mig själv. Men mot alkoholens talan finns inget resonemang som funkar.

Så är det... bara några rader ur min hjärna en juldag som denna. Nästa jul blir på en strand, med tillgång för skugga till lillebror.

åka bort?

Efter allt drama är jag ganska nöjd med lite lugn och ro.

När vi hade förlorat vår kära Vilhelmina fick vi en hotellnatt av en barndomskompis till mig som jag egentligen inte haft kontakt med sedan gymnasiet. Nu hörs vi då och då via nätet. Det var en perfekt present till ett sörjande par, men vi har i alla fall inte förmått oss. Så nu tänkte vi. Åker vi någonstans, där de har spa. Jag har mejlat om hjälp, så vi får se när det blir. Men det här, det behöver verkligen Mr Trygg och jag nu. Tillammans. Yes vad härligt!

på scen med norén

Vaknar, om man nu kan kalla det vakna när man knappt har sovit. I alla fall, så har jag en hemsk huvudvärk och börjar dagen med att gråta lite över allt elände. Det började ju bra i går, julmaten var god, alla var glada, en del var faktiskt jätteglada. Jag tror att det var det där med jätteglada som slog över. Svärmor, svärfar och Mr Tryggs mormor tackade för sig och efter det förvandlades julafton till en Lars Norénpjäs.

Jag. hatar. drama. Jag vill ha lugn och ro under min korkek, jag vill inte vara arg, upprörd och ledsen när lillebror vilar i min mage och känner allt jag känner.

Jag vet inte. Vet inte... hur den här Norénpjäsen slutar. Jag vet att jag vill fortsätta lukta på mina blommor och inte släpas i väg till en arena. Så jävla kul är det inte att stångas. Det blir inga fler sådana här jular. Till att börja med om det blir jul hemma igen så serveras det inget starkare än saftglögg. Men, egentligen. Julen ska nog med fördel spenderas på en strand där solen skiner och havet rullar in.

Jag ska kurera mig nu inför en juldagslunch med min andra svärfar och svärmor, För tillfället skulle man kunna tro att jag är redigt bakfull. Svullna ögon, svullna läppar och fläckigt ansikte. Fint så.

fredag 24 december 2010

Det är som vanligt...

Okej. Bryt nu. Norénpjäs. Hatar drama.

God jul!

O så blev det då julafton och hittills har morgonen varit mest som jag önskat den. Vattnet är tinat, förlåt för svordomar och dåligt språk tidigare. Ester har sovit sked och sitter nu bakom granen och tittar på fåglarna som äter solrosfrön. Lillebror sparkar mig i sidan och livet känns mest bra. Jag har juldukat matbordet och Ester har inte klöst på de vita stolsöverdragen.

Jag har satt på mig långkalsonger, ska ta mig till pendeltåget. Jag vill så gärna sätta några ljus och den nallebjörn i mossa som jag köpte på Ica, vid Vilhelminas minnessten. Tänk att hon skulle ha varit hos oss den här julen. Men då hade inte lillebror sparkat mig i sidan. Jag tycker att det är ett konstigt fakta.

Jag har förbannat ont i bröna förresten. Det är lite obehagligt, de är liksom inte längre mina, utan lillebrors. Vi får se hur det går med det där... just amma är något som är overkligt för mig. Men det ska nog gå bra... min kropp är liksom... någon slags födabarnkropp. Efter Vilhelminas födelse sprutade mjölken okontrollerbart, fast jag hade fått medicin mot mjölkproduktionen. Jorå, det funkade ju fint.

I alla fall. En innerligt god jul önskar jag er här ifrån skogen.

torsdag 23 december 2010

inget jävla vatten

Jaha. Har jag sagt att vi inte har något vatten i köket? Först hade vi kallvatten men efter 5 i morse någon gång frös även kallvattnet. Så i stället för att göra julestöket i dag har vi stökat med frusna ledningar. Dessutom pratade jag med en dryg handläggare som hette Lars på Salus Ansvar. Han tyckte att jag var dum i huvudet som ringde dit, eftersom att rören inte hade gått sönder. Men förlåt som fan då dumjävel Lars.

Sen ringde vi någon som ringde någon som är rörmokare, han sa att "JM har byggt dåligt som fan", genom att sätta oisolerade rör i ytterväggen. Jag tycker att både JM och Salus ansvar bara kan komma hit och greja med den där byggfläkten som ska stå utanför och värma upp väggen nu.

Det här påminner för mycket om min barndom. Det är som om jag har gått i en cirkel.

För övrigt... är livet inte lätt, fast man hade önskat det... mina tankar är hos en fin vän som har det tufft.

onsdag 22 december 2010

julledig

Ja, nu är granen klädd, köttbullarna är rullade och varmvattnet i köket har försvunnit. Vi tror på ispropp, men trots att jag är uppvuxen i ett hus på landet, där vattnet frös mest hela tiden, är jag inte säker. Huset är byggt av JM, som måste ha fuskat lite med isoleringen om det nu är en ispropp.

Nu har jag semester till den 3e januari, oooo haleeluuhja. Vi var och tittade på världens finaste lillebror i dag, åh, han är redan bedårande. Han ligger med huvudet långt ner i mitt bäcken och fötterna har han ofta uppe vid revbenen, strax under min barm. Så han ligger åt rätt håll vilket bådar gott inför igångsättning i februari. Han har växt också och ligger inte längre på gränsen för att vara för liten, heja lillebror!

I morgon ska vi griljera skinka, slå in paket, göra sill och feja lite på fuskbygget.

Har julefriden infunnit sig? Hos oss i skogen är den bra nära...

Klär granen


måndag 20 december 2010

brun måndag

Min kille. Mr Trygg har varit på jullunch och fortsatt ut på krogen med sina arbetskamrater istället för att komma hem till sin gravida, trötta fästmö. Jag förstår inte hur det kan vara roligare att vara ute och snacka och bli full? Nej, vem gillar att ta en öl eller fem för många? När jag sitter här och är så mysig, rolig och helt jävla hjärndöd.

I katten Esters päls hade det i natt fastnat lite brunt, vilket hon gjort sig av med genom att dra rumpan genom tvättstugan och hallen. 02:00 var jag uppe och skrubbade bort det eftersom att jag märkte att hon var orolig över något. 04:00 tittade jag på klockan och visste att om två timmar när larmet går, då sover jag som en sten. Det gjorde jag också.

Så jag ramlade hem från jobbet i dag, visste knappt vad jag hette. Upptäcker att Ester visst misslyckats med att dra rumpan i golvet tillräckligt grundligt för hon luktar inte sommarblomster. Det fick bli en kattdusch i badkaret, jättepopulärt verkligen. Sedan drogs rullgardinen ner och jag vaknade ett par timmar senare.

Nu sitter jag alltså här och undrar vad det är för fel på mitt sällskap. Visst verkar jag leva ett liv i glamour här på godset?

Day 30 – One last moment

Jag borde definitivt ha funderat på det här i förväg.
Ett sista ögonblick.

Lillebrors sparkar. Dagen då han blev -på riktigt- för mig. Han väntade många veckor, många fler veckor än sin storasyster som var tidig. Dagarna innan rutinultraljudet började lillebror plötsligt att göra liv av sig. Efter att jag bara haft vaga uppfattningar om rörelser började han väsnas ordentligt.

Det kändes så fint, att han faktiskt var därinne. Att han är där är så fantastiskt. Mellan den 12e och 26 februari kommer han. Jag längtar! Jag fantiserar om långa barnvagnspromenader, vakna nätter och blöjbyten med mamma som kväljer för allt. Jag kommer antagligen hulka mig igenom många av de där bytena.

Ho ho där inne lillebror vi längtar efter dig!

söndag 19 december 2010

Day 29 – Your aspirations

Mmmm... Jag har redan skrivit om mina drömmar... en Svenssons dröm.

Det finns saker jag undviker att skriva om här för att jag anser att det helt enkelt inte är allas business. För de flesta är det egentligen ingen hemlighet, alls. För det mesta är jag så less på att jag inte redan är dit jag strävar. Det får gå på rutin nu, jag kan bli galen annars.

Det handlar om att jag vill ha en mer kreativ vardag och vistas i miljöer som är inspirerande. Det luktar till och med annorlunda på sådana där ställen. Har jag avslöjat tillräckligt? och samtidigt tillräckligt lite?

Förutom det så strävar jag alltid efter att bli en bättre människa, försöker rannsaka mig själv och syna mina dåliga sidor. Jag är väldigt medveten om vem jag är. Just nu är jag ett stort klumpigt gravido utan balans och förmåga att röra mig. Jag försöker att hålla ihop, att orka allt, försöker tänka på att det här är ett temporärt tillstånd och att det finns tid till att bli smidigare och snällare.

Jag har stora komplex över min allmänbildning. Jag är helt värdelös på geografi, huvudstäder, krig och ledare. Jag har försökt att få informationen att stanna, men den gör helt enkelt inte det. Så jag börjar ge upp det nu, börjar acceptera att det är en sida som jag har svårt att få ordning på. Det finns andra saker som jag är sjukt bra på istället.

Jag funderar en hel del på hur olika vi är när det gäller att ventilera. För jag är en person som alltid måste ventilera min irritation, min ilska, min sorg, min glädje, mitt hopp. Jag har reflekterat över om det är så smart i alla lägen men kommit fram till att det är det som får mig att må bäst. Hur är det för dem som inte ventilerar, mår man verkligen bra av att stänga in sina tankar och känslor? Undrar jag.

I alla fall. Mot kreativitet och nyskapande?

lördag 18 december 2010

Day 28 – Something that you miss

Jag saknar vänner som försvunnit ur mitt liv. När jag föll från balkongen föll också ett tonårsdrama och jag förlorade många vänner tillsammans med min självkänsla. Jag saknar Linda. Vi ses någon gång, var tredje år ungefär. Den här gången som hastigast och hon säger "hej då, vi hörs" och kommer på i samma mening att det gör vi inte alls. Vilket är synd, jag saknar henne.

Jag saknar Kristian som bara slutade höra av sig efter ganska djup och relativt lång vänskap. Jag saknar Kaj och Nordman.

Jag saknar ofta min bror som bor lite för långt bort och som har lite för fullt upp.

fredag 17 december 2010

Day 27 – Your favorite place

När min mormor dog köpte morfar, mormors drömställe i Norrvåge. Jag kan inte mer än att hålla med min mormor, tomten där sommarstugan står är fantastisk. Havet går in i en vik, om somrarna värms vattnet fort av solen. Vid strandlinjen ligger en roddbåt och uppför björkbacken blommar blomster tillsammans med diverse gräs och vildhallon.

Mot grannarna, bakom stugan står en lagom tät granskog som är sådär populär bland de boende. Den skymmer havet för dem, men det känns inte som mitt problem. Förutom att grannarna gnäller på Stockholmarna som har områdets finaste tomt, men som aldrig är där, tycker jag om att det rör sig lite folk däromkring. Intill vår tomt finns en allmänning, jag tycker om att lyssna på skvallret.

Där finns massor av projekt att ta sig an, men mest tycker jag om att bara vara där. Lyssnar man, kan man höra att naturen talar där uppe.

Jag hoppas att mina barn får växa upp där till stor del, att de får uppleva havet och skogen som doftar så gott. Jag hoppas att lillebror får andas lite norrlandsluft till sommaren. Kanske tar vi en tur till Ulvön, där kan det finnas släktingar till mig och lillebror. Kanske får lillebror följa med på en fisketur eller rycka strömming med lillebrors mormors kusin Sören. Mormors kusin Sören rensar strömming fortare än någon annan.

Om sena kvällar går solen ner i havet och i sovalkoven luktar det morfar. Fast morfar gick bort för 25 år sedan. På glasverandan hänger ett gökur som inte fungerar. Det har aldrig fungerat, bara en gång under min livstid, det var när morfar hade gått bort. Det fanns saker att rensa bort i samband med morfars bortgång och när vi höll på med det så gick plötsligt gökuret.

I sommar ska jag baka en blåbärspaj på egenplockade blåbär och servera ett välkylt rosévin till. Vänner och bekanta, välkomna till min favoritplats!

torsdag 16 december 2010

Day 26 – Your fears

Jag är självklart rädd för att mista ytterligare ett barn. Jag är rädd för att lillebror ska må dåligt i magen utan att jag märker det. Men jag är också rädd för att andra ska dö, eller för att jag själv ska göra det. Jag har dödsångest.

Ni vet redan att jag var rädd för självmordsbombare redan innan självmordsbombaren sprängde sig själv några kvarter från mitt jobb (6-7 ganska långt ändå). Ibland blir jag rädd för att bli allvarligt sjuk, men jag skjuter den rädslan mot framtiden.

För tillfället är jag också rädd för spöken och för skräckfilmer.

Besök


Akvariet på Astrid Lindgrens barnsjukhus, kardiologmottagningen. Här har jag fått många blandade besked, i dag ett positivt besked om att lillebror mår bra!

Om det känns så här när allt är bra, som luften gått ur mig, kan jag inte komma ihåg hur det kändes när det inte var bra...

Jag har fått en trocadero i present av mig själv, hoppas den bringar lite energi i mig.

onsdag 15 december 2010

Day 25 – A first

Ett första...? Jag fattar inte och får tjuvkolla på tuffaste Miss Muffins blogg, om jag fattat rätt. Det har jag visst, men i mitt huvud dyker bara en sång upp, "Öppna din dörr" av en annan Nilsson.

Men vadå.

Första gången jag träffade Trygg, jobbade jag extra i receptionen på företaget han arbetade då. Han hade stora muskulösa armar och kollade under lugg. Han skrattade åt mina skämt och hade ett konstigt efternamn. Jag spillde ut soppa i det lilla lunchrummet när bara han och jag var där och jag skämdes men skämtade bort det och Trygg skrattade tacksamt åt det som var roligt och inte åt det som var pinsamt.

På morgnarna började det inte bli så jobbigt att gå till jobbet och eftersom att jag kunde se på en monitor i vilka dörrar de anställda använt sitt passerkort var jag ofta förberedd när han dök upp i repan.

Det var så det började med Mr Trygg, min livs kärlek. Jag älskar fortfarande när han skrattar åt mina skämt.

Åker pendeltåg


Jag har sedan i morse haft dåligt samvete för att jag inte köpte en situation Stockholm av en ung tjej i tunneln mellan pendeltågen och tunnelbanan. På vägen tillbaka stod där en man, men det kändes inte rätt.

Jag fick köpa en nu på pendeln av en kvinna i stället, och efterskänkte växeln. När hon undrade om jag var säker svarade jag "god jul", det känns futtigt så här efteråt.

Sen kom den här killen på. Jag vill ha en sån.

tisdag 14 december 2010

Day 24 – Something that makes you cry

Ah meh.

Jag gråter när jag får ett armband som jag önskat mig, med ett hjärta där det är ingraverat "Vilhelmina" på av min fina Michaela. Jag gråter när hon skickar mms där bilden visar att hon tänt ljus för Vilhelmina i en kyrka.

Ibland gråter jag när jag besöker graven och lillebror sparkar och allt känns så bisarrt och meningslöst. Jag vaknar av att jag gråter när ingen tar min oro på allvar i drömmen. Vilken smärta det är, att förlora ett barn, som ett ständigt urgröpt hål i hjärtat.

Ibland gråter jag över andra saker också, filmer, orättvisor... Jag gråter förutom när jag är ledsen också när jag är arg. Men mest gråter jag när jag saknar min dotter och när jag inte kan förstå hur det kunde gå så som det gjorde.

Dumma rubrik.

måndag 13 december 2010

gammal goding


Som är kul på så många sätt....

Day 23 – Something that makes you feel better

Helt utan att skämta nu. America's funniest home videos får mig oftast på bättre humör om jag känner mig låg eller sur. Helt utan ironi här alltså.

söndag 12 december 2010

min nya kompis

I veckan som kommer ska vi till kardiologen igen, vilket jag ser fram emot då mitt konstanta tillstånd är nervöst. Nu har jag börjat oroa mig över att jag ska ge min son anemi. Det skulle kunna hända eftersom att min blodgrupp är 0RH- och hans är positiv. Även om risken är liten och jag går på regelbundna kontroller, så är jag så nojig över det här att jag vaknar på nätterna och har svårt med tung andning och hårda hjärtslag. Jag känner min ångest, jag vet att jag inte är sjuk, bara av oro.

Det är så det är att vänta ett syskon till sitt änglabarn. Oron blir en ny väninna, och hon finns där hela tiden, mer eller mindre.

Vi var vid Vilhelminas minnessten i dag, vi lämnade ett hjärta i mossa och tände ett par gravljus. Jag brukar tända andras ljus som har slocknat också, jag hoppas att någon skulle tända Vilhelminas ljus om de hade slocknat. Hur som helst är det lite osäkert hur mycket man egentligen får lämna vid stenen. Man får inte plantera blommor, men snittblommor. Man får inte ha ljuslyktor, men gravljus.

På vissa stenar finns det mindre stenar med texter på eller små hjärtan, jag har förstått att det inte är okej enligt regelverket. Jag vet inte hur det är med hjärtat vi lämnade, men det verkar å andra sidan inte vara lika mycket handläggning på vintern, så jag hoppas den får bli kvar.

Tårarna kommer ofta nu. Det är en konstig känsla att vara så ledsen och ha sorg, samtidigt som man är glad över lillebror. Det måste gå bra med lillebror, annars får man spärra in mig. Jag drömde för övrigt att jag blev inspärrad på psyk när jag försökte få någon att kolla lillebror som inte hade rört sig på länge.

Så. Jag har oron både på nätterna och på dagarna, jag blir rätt trött.

Day 22 – Something that upsets you

Jag blir fullkomligt rasande när jag läser att människor har förgripit sig på barn eller djur. Jag funderar ofta över hur driften kan vara så stark att man går emot det man VET är fel, för att ge utlopp för sin egna lust. Varför tänker människan inte:
"Hey, det verkar vara något gravt fel i huvudet på mig, jag söker hjälp".

Istället gör man alltså illa de mest oskyldiga själarna.

Orättvisor överhuvudtaget upprör mig och ibland orkar jag inte ens se eller höra på nyheterna för att jag blir så förbannad. Jag skulle vilja göra mer skillnad, jag skulle vilja rädda delfiner från slakt, unga flickor från stympning, tigrarna från en säker död och alla som utsätts för orättvisor. Jag har ett fadderbarn på Haiti och jag skänker pengar till Bris... det är kanske en början, men jag skulle lätt kunna engagera mig på ett mer personligt plan om jag fick en inkörsport.

Men jag SA ju det...

Har jag inte uttryckt min rädsla för självmordsbombare kanske? Jag har tidigare haft viss klärvoajansa sidor, men nu är jag rädd. Måste skydda lillebror. Typiskt att jag arbetar i city, jag trivs ganska bra på landet annars.

lördag 11 december 2010

facebook-refelektion

En gammal bekant deklarerar på facebook att han har ett förhållande. "Stackars sate till tjej" tänker jag.

Day 21 – Another moment

Å det här är ett ganska löjligt ögonblick, men det är ett ögonblick jag tror att jag alltid kommer att minnas.

En midsommarafton i Göteborg. Vi hade ätit en sillunch i lägenheten vi lånat, nu sitter vi på något av alla de Ullevis som finns och väntar på den största konsertupplevelsen jag hittills har upplevt. Bruce ska spela. Solen skiner och förväntningarna ligger i luften. Där går en kille med mörk rufsig frisyr, grön t-shirt och stora pilotbrillor. Jag har för mig att han drack öl, men det gjorde nog inte jag.

Plötsligt står han framför mig, jag sitter ner på marken. Han tar min hand och kysser den (!?), sedan går han. Kvar i all förvirring sitter jag och papiljotttjejerna och undrar vad fan som hände. Men jag tror att det är det som är charmen med det där ögonblicket. Förväntningarna, sommaren i luften och det snabba mötet.

Bruce gjorde det förresten så jävla bra den där midsommaraftonen.

fredag 10 december 2010

Day 20 – This month

Det skulle ju kunna bli väldigt tjatigt om min 30-årsfest... Så istället skulle jag kunna berätta om hur jag hoppas att julen blir.

Jag har tagit semester dagen innan julafton och hoppas att jag då hinner förbereda sillen, skinkan, sojakorven... eh ja ni förstår, julmaten. På själva julafton kommer jag att sova ut. Jag kommer att vakna med Ester intill, Trygg har åkt till jobbet.

Jag går upp och äter en frukost med tända ljus, lillebror sparkar i magen. Granen doftar och paketen glittrar.
Mamma kommer och vi pysslar lite med rim och äter lite julgodis, ingen stress.

Så tas julmaten fram och Tryggs mamma och farfar J kommer. Och Tryggs mormor. Det dukas och julens dofter sprids i huset lagom till att Trygg kommer hem. Och alla är glada, en del är faktiskt jätteglada.

Vi smälter maten och klappar på Ester som låter kulorna vara i granen. Efter det öppnar vi några julklappar och serverar rom eller whiskey till dem som vill ha. Jag får julmust och orkar vara uppe åtminstone till midnatt. Klapparna är förstås perfekta.

Så. En ny tradition är skapad och nästa år kommer lillebror att ha flest paket under granen.

torsdag 9 december 2010

Day 19 – Something you regret

Det finns så mycket saker som jag ångrar att jag gjort. Jag ångrar min första kyss, men hur skulle jag kunnat veta det...? Jag ångrar att jag fortsatte att kyssa den där personen, jag ångrar att jag var full en gång i Åre och sa till Magnus ragg att Magnus var en player, trots att han var kär på riktigt.

Jag ångrar att jag ramlade ner från balkongen och att jag stannade för länge i mitt första riktiga förhållande. Vidare ångrar jag att jag inte trott mer på mig själv och satsat på rätt utbildningar.

Jag ångrar förstås att jag inte krävde ett ultraljud när Vilhelmina inte mådde bra.

onsdag 8 december 2010

Day 18 – Your favorite birthday

Jag älskar att fylla år. Jag har väntat på att det ska gå över, men det gör det inte. Jag njuter av att stå i centrum och att mötas av ballonger på mitt skrivbord, för att jag har en bästa vän som vet vad jag behöver. Jag tycker om att öppna presenter. Alla mina vänner och bekanta är väldigt duktiga på att ge presenter som jag uppskattar.

Jag måste säga att 30 årsfesten blev en av de bästa födelsedagsfesterna.
Men favorit födelsedagen måste ändå bli dagen då jag fyllde 29.

Jag var då liksom nu gravid. Trygg hade köpt ett rött alkoholfritt vin, för att han helt enkelt inte visste bättre. Han serverade hummer och hade tänt ljus i hela lägenheten. När vi hade ätit fick jag blunda och när jag öppnade ögonen igen stod Trygg på knä.

På frågan om jag ville gifta mig med honom som svarade jag dumt nog:
-Ameh skämtar du!?

Sedan rättade jag mig och sa, att det är klart jag vill, jag älskar dig, det finns inget hellre jag vill. Det var väl tur att man kan rätta sig? Trygg friade dessutom med en av de snyggaste diamantringarna jag har sett. Lagom bling bling.

Eventuellt kan det vara en mindre fin sida hos mig, att jag gillar bling bling.

Hur som helst, favoritfödelsedagsfesten, 30.
favoritfödelsedagen 29.

chips VS ekologisk frukost

Jag jobbar som sagt med försäkringar, inom livsidan. Det är ju så himla känsligt vad man skriver om sitt arbete. Så jag ska försöka att uttrycka mig försiktigt nu då.

Ett försäkringsbolag skickade i förra veckan chips, godis och några sällskapsspel i en kartong, i syfte att vi ska tävla i fredagsmys eller något.

I dag delar ett annat försäkringsbolag ut ekologisk frukost till oss.

Min bedömning blir.
chipsförsäkringsbolag - ekologiskt försäkringsbolag
0-1

tisdag 7 december 2010

Day 17 – Your favorite memory

Jag hade varit på bröllop i Ljungby, jag liftade med några av brudgummens kompisar hem. Jag hade mensvärk hela vägen och var säker på att den var på väg. Sen, men på väg. När jag kom hem la jag mig på soffan med en värmedyna på magen.

Måndagen, dagen därpå hade mensen fortfarande inte dykt upp och jag gjorde ett graviditetstest innan jag skulle åka till jobbet. Trygg sov fortfarande. Testet visade positivt. Hela jag skakade när jag väckte djupt sovande Trygg, benen bar mig knappt. Vi var gravida med Vilhelmina.

Jag skulle cykla till jobbet, men jag kunde inte förmå benen att röra sig, Trygg körde mig och jag var i ett drömliknande tillstånd. Det var semestertider, nästan ingen på jobbet. Vi hade lyckats på första försöket, ett enda försök dessutom. Nu skulle vi bli föräldrar.

måndag 6 december 2010

ingentink

Jag tog ledigt i dag.

Jag har ont och är sliten efter helgen. Efter festen där ett 50-tal gäster deltog. Jag är nöjd, tror jag. Om gästerna är nöjda är jag nöjd. Det är svårt att få en uppfattning som någon slags värdinna, som far runt som en yr höna.

Trygg tog också ledigt. Jag har sovit till 11:30. Nu hänger Trygg upp ett fågelmatsholk som jag fick i förrgår, i en Rönn. Den är fin. Jag tycker om att se på fåglar.

Jag ska ta ett fotbad. Min högra fot är en katastroffot. Den har alltid varit i lite sämre skick än min vänstra, jag har alltid undrat varför. En gång var det en stor häst, en stor skimmel som klev med en brodd på den. Efter det har huden ändrat ton på några fläckar, det verkar följa med hela livet. Men det är klart att skimmeln skulle lägga hela sin kroppstyngd på just den högra foten. Jag klev på en gigantisk sjöborre i Indien en gång också med höger fot. Det gjorde ont i flera år efteråt. Man kan fortfarande se ärren.

I kväll ska vi åka till Vilhelminas grav och tända ljus. Sedan ska vi träffa de andra föräldrarna som vi gått och träffat i en samtalsgrupp. För första gången träffas vi utanför samtalsgruppen, för middag hos ett par. Jag hoppas det blir trevligt och att vi har saker att prata om förutom våra barn.

Lillebror är vaken, det är så mysigt att tänka på hur det kommer att bli när han kommer. Bara allt går bra.

Vi bakar pizza. Jag skulle ju ha bjudit på det, men jag gjorde degen och sen blev den stående i kylen. Eh. Gästerna fick smörgåstårta och morotskaka som Michaela och hennes bonusdotter M gjort. Den är så himla god, jag tror jag måste försöka mig på det där sedan, till jul kanske.

Oh, nu fick ni ett ganska långt inlägg om ingenting. Hoppsan.

Day 16 – Your first kiss

Hej.

Jag önskar jag kunde säga som en del andra, att jag inte kommer ihåg. Men visst, tyvärr gör jag det. Jag hade nojat i flera år över hur man egentligen gjorde. Så gjorde jag det helt plötsligt utanför motorgården i Enköping. Jag minns inte om jag hade druckit, men jag minns kyssen och jag minns hur jag hela tiden tänkte "jag gör det nu". Jag vet inte heller om den var bra eller dålig.

Det är mest personen jag kysste som jag vill glömma. Usch. Vi glömmer det här nu va?

söndag 5 december 2010

Day 15 – Your dreams

Min dröm har alltid varit Svenssons dröm. Jag vill ha en fin man, och fina barn. Jag vill ha ett arbete som jag kan gå till och känna att jag gör skillnad. Ett ställe där jag trivs och känner mig engagerad.

Jag har inte skyhöga krav på hur min drömtillvaro ser ut. Jag är faktiskt på god väg att uppfylla de flesta kraven.
Visst har jag ett och annat kvar att genomföra, men jag borde ha rätt förutsättningar för att lyckas.


Day 14 – What you wore today

I går då. Ett svart linne, med en mönstrad tunika från Indiska. 30 år och en dag. Gravidvecka 26+6. Pärlörhängen från nordiska kompaniet, gravidbjällra och ett hjärtformat ur i silver runt halsen.

fredag 3 december 2010

Day 13 – This week

Den här veckan, har gått väldigt snabbt, precis som de andra fyra veckorna före det.
Jag jobbar hårt, jag åker pendeltåg och jag fixar i mitt nya hem.

I dag fyller jag visst 30 år också och i morgon ska jag ha en stor fest.

Eh, jag fyller på här sen. Kanske.

________________________________________________________

Den här veckan började med som vanligt med att jag vaknar innan klockan och funderar på möjliga sätt, eller mest omöjliga sätt att slippa gå upp på. Jag misslyckas alltid med att hitta en lösning. På måndagen hade jag en tid hos Kerstin, min barnmorska i Sumpan. Trygg var med för första gången hos henne. Kerstin tryckte in mitt bäcken, det kändes som flera centimeter. Då förstod jag varför det gör ont.

På onsdagen lämnade vi äntligen över lägenheten till de nya ägarna som också var gravida, lite före oss.

På fredagen, den tredje, min 30-åriga födelsedag, möttes jag som ni sett av ett välkomnande som fick mig på gott humör. Att uppmärksamhet gör en så lycklig? Sedan bjöd mamma mig och Michaela på operabaren, där de ickegravida fick dricka champagne, jag fick bubbelvatten.

Mitt team på jobbet firade mig mer än vad jag hade förväntat mig, jag fick chokladwienerbröd och presentkort på designtorget vilket gjorde mig innerligt glad.

Sen tror jag att jag hade lite för höga förväntningar, för på kvällen tjafsades det mest och jag gick och la mig ledsen och förbannad. Så jag har inte sovit så bra i natt, vilket suger. För snart börjar ju festen. I dag är jag dock gladare och mer förlåtande. Jag ser fram emot att få träffa mina kära vänner och släkt som kommer från Västervik och Helsingborg. Och the inlaws från skogen och Göteborg förstås.

Jag ska göra en jävla pizzadeg snart, sedan ska jag sminka mig och locka håret och byta till något snyggare att ha på mig. Ett tält kanske, ett paljettklätt tält?

Hör ni. Jag vet att och är ett "fult" ord, men jag älskar det ordet. Förlåt. Och förlåt.

Välkomnande


Varmt


torsdag 2 december 2010

Day 12 – What’s in your bag

  • Oordning.
  • Liten necessär med smink mestadels från make up store.
  • Kalender från ordning och reda.
  • plånbok, den första jag verkligen använder från HM.
  • Visitskortsetui.
  • hemnycklar.
  • två parfymer.
  • läppcerat
  • läppglans
  • pennor
  • reflexer
  • hårsnoddar
  • presentsnöre
  • kvitton
  • rökelse från Egypten
  • plastpåse från frukostmackan
  • solglasögon
  • nozoil. Mitt bästa under graviditeten, ska nog ta mig lite.

Räddhare

Ibland blir jag så himla nervös över självmordsbombare på tunnelbanan eller pendeln. Det är knappast normalt? I alla fall inte i Sverige? Är det åldern? Jag har blivit ängslig.

Just nu ser jag ett par misstänkta herrar, helt normalt för årstiden har de tjocka jackor(att gömma sprängmedel i) och de viskar (!) till varandra när de pratar.

Helt klart misstänkt. Ett tag blev jag så rädd att jag tänkte kliva av, men det här är något jag måste jobba med, det är hos mig problemet ligger. Jag hade lika gärna kunnat gå runt och varit rädd för giftormsbett i tunnelbanan. Det inser jag ju.

Vi hörs aldig mer

Jag har hela dagen på mig att säga farväl till 20-årsåldern. Jag vinkar hejdå till 20-någonting, och ser fram emot att möta 30-årsåldern i morgon. Det är inget jag känner att jag missat, jag är beredd helt enkelt. Jag är säker på att det är bra för mig att vara i 30-årsåldern. Jag känner på mig att det kommer göra mig mer företagsam och framgångsrik.

onsdag 1 december 2010

Day 11 – Your siblings

Det bästa jag har fått av min pappa. Min storebror, Jonas.

Jag hade ingen kontakt med Jonas förrän jag blev 14 år och tröttnade på att ha ett syskon som jag inte kände. Ensambarn som jag annars var. Jag bad pappa ta med mig till honom, vi gick på hans innebandymatcher och sedan ringde jag honom för att bara prata. Jonas är åtta år äldre än jag. Klart att det var spännande att ha en storebror helt plötsligt.

Med tiden har det visat sig att vi är ganska lika, både till sättet och utseendet. Han är så viktig för mig, min kloka och coola storebror. Han får mig alltid att skratta och är rolig att festa med.

Han drog för kärlekens skull till Helsingborg, det är lite för långt för att jag ska vara nöjd. På lördag kommer han hit, jag längtar efter honom! Jag ska försöka bjuda på en bild på honom och mig efter lördag, så får ni se.

tisdag 30 november 2010

Day 10 – What you wore today

Ehm, jag har slarvat med tvätten och ligger lite efter. Därför bär jag i stället för ett svart mammalinne, ett vitt linne från gina tricot. Över har jag en långrandig skjorta, vars nedre knapp jag inte får igen. Till det har jag favoritmammajeansen, i leggingsmodell som jag fått ärva av min svägerska. De sitter lagom löst och hängigt och skaver ingenstans. Vilket är bra för en barbamamma som jag, jag har gått upp 8 kilo sedan jag blev gravid.

Alltid svarta underkläder och strumpor.
Numera också ett fogbälte i grå ton.

Bär ett kors i syntet som jag fick när jag tog den där flygturen som 16-åring och en gravidbjällra som jag fått av fina Fia. Och så min förlovningsring som jag nätt och jämnt får på mig nu.

Till det har jag ett rufsigt lockigt hår.
Annars?

måndag 29 november 2010

Day 09 – Your beliefs

Å det här är så svårt för mig, eftersom att jag sedan ganska nyligen definierar mig som agnostiker. Jag vet inte.
Jag har sett änglar, men nu verkar jag inte tro på dem.
Jag har trott på ett högre medvetande, men nu lutar det åt att det enda jag tror på är ett stort kretslopp. Ett kretslopp som vi dessutom håller på att förstöra genom att vara människor.

Jag får sådan ångest över både tvivlet och sättet som vi möljer på utan större eftertanke. Det får mig att fundera på varför jag sätter små människor som jag älskar till jorden. Men av egoistiska skäl kan jag inte låta bli.

Kära ni, jag vet inte. Gör ni?

söndag 28 november 2010

lillebror och jag

Lillebror sparkar nu. Men i går efter att jag haft väldigt vaga uppfattningar av rörelser i ett par dagar bestämde vi oss för att skjuta på fönsterputsning och åkte till KS förlossning i stället. Jag ringde först och frågade om vi fick komma. När vi kom dit fick vi komma in snabbt. In i salen där man upptäckte att något var fel på Vilhelmina. "Här har jag varit förut..." och på det sättet fick jag snabbt byta sal. Underbara barnmorska.

Svårt att hitta hjärtljuden med tratt, men äntligen en rörelse. Läkare kommer in med ultraljudsapparat och där slår lillebrors hjärta precis så fint som det ska. Och han rör sig, mycket. CTG kurva i 20 minuter och då känner jag lillebror böka och sparka hela tiden. Det knackar på dörren och in kommer världens bästa barnmorska Malin. Hon är beredd på förlossning i slutet på februari. Hurra! Efter en stund måste Malin förstås jobba vidare, hon kramar hej då och när hon har gått säger Trygg:
"Hon är rar hon". Det säger ganska mycket om Trygg yttrar sig så.

CTG-kurvan var hur bra som helst, så lillebror mår bra, men han han har vänt sig med ryggen mot min mage och moderkakan, så han sparkar inåt kroppen, därför har jag inte känt så mycket som jag tidigare gjort. Skönt att allt inte behöver vara så dramatiskt.

Day 08 – A moment

Ögonblicket då vi visste att Vilhelmina inte levde längre.

Det sorgligaste ögonblicket i mitt liv. Jag kan se mig själv, hur jag bryter ihop i sjukhussängen, läkarna som är stressade men förkrossade. Barnmorskorna som håller hand och delar vår smärta. Tryggs snyftande intill mitt smärtsamma kvidande. "Det finns inte längre några hjärtljud, inga rörelser, vi har sett det båda två". Vår bebis hade lämnat oss, trots alla tankar, alla böner och vårt hopp. Hon som äntligen fått normala hjärtslag och var på väg mot återhämtning. Ljudet av susande navelsträng som jobbade ensam. Långt bort en insikt om att jag fortfarande hade förlossningen framför mig. Vårt barn lever inte längre.

Day 07 – Your best friend

Gårdagens rubrik i dag, jag tycker jag får dispans. Ni skulle ha sett mig i går, eller så var det skönt för er att låta bli.

Jag vill nämna för er etern, att mina vänner är en klass i sig. När vi förlorade Vilhelmina klev alla fram och gjorde vad de kunde för att stötta oss. Jag förväntar mig det av min bästa vän, Michaelak. Men mina andra bästa vänner, visade verkligen också att de hade ryggrad och att de bryr sig om mig. Till exempel Madeleine, som handlade mat och hängde på vår dörr när hon inte vågade störa. Papiljottbrudarna (Michaelak, Madeleine, Lisa, Camilla) kom och gjorde middag. Och Sofia, Fialia som är en av mina nyare väninnor stöttade och tröstade.

Jag har helt enkelt de bästa väninnor man kan ha. Förlåt mig om jag har glömt någon hjälteinsats, det var som ni vet en turbulent tid.

I alla fall. Min bästa vän. Min Michaelak. Hon som stod kvar när andra gick. Hon som till stor del visat mig världen, som stått intill mig genom alla lögner på krogen. Hon som gick ett par mil med mig i sommarsandaler efter att vi hittat mitt ex i full färd med samlag i en lada en midsommarnatt. När vi väl nådde Vimmerbys bussstation var det fyra timmar kvar innan den första bussen gick till Västervik. Jag minns fortfarande hur jag frös.

Ni förstår, vi har gjort hela ungdomen tillsammans och nu verkar det som att vi också lämnar den tillsammans.

lördag 27 november 2010

stressad och rörig jag

Lillebror är inte så smart i dag.
Jag är superstressad över att han inte är igång som vanligt, så snart ska vi till KS och köra ett CTG. Jag hatar den där jävla apparaten, men om jag ska kunna slappna av alls, måste det nog göras.
Vi skulle hinna putsa fönster i lägenheten i dag, eftersom att en städerska kommer i morgon för att städa den. Jag vet inte hur det blir med de där fönstren... men shit happens right? Nya ägarna får lägenheten på onsdag. Vi hinner en annan dag.

Vi har varit och köpt en bäddsoffa genom blocket. En vit i manchester, så nu har de gäster som ska sova kvar på min 30-årsskiva någonstans att nanna. I kväll har finaste Elak vin och ostprovning. Must och ostprovning för min del, och jag har inte ens hunnit slå in presenten. I en jävla röra har ni mig. Har jag mig.

Nurå, slå in present och sedan KS, sedan till erikat för ombyte och smink. Det blir säkert bra, säg att det bli bra?

fredag 26 november 2010

BTW

Förresten.
Jag var hos kuratorn i går och berättade för henne att vår lillebror "är så himla smart". Eh ja, jag förstår varför hon tyckte det var kul och jag kunde skratta åt mig själv också. Sammanhanget var att han brukar sparka när jag är orolig, så jag slipper oroa mig 24 timmar om dygnet (så himla smart).

Förresten.
Take that i Skavlan, så jäkla bra! Men vad hade Mark och en till på sig för byxor? Trygg kallade dem för kostym-kriss kross. Och varför såg Mark ut som en liten hobbit? Och Robbie... fem toasts!

Day 06 – Your day

05:18 vaknar jag och inser att ögonblicken då jag måste gå upp är alldeles för nära. Jag börjar fantisera om att sluta andas, eller känner efter om jag inte är väldigt sjuk. Min klocka ringer 06:00, jag stänger av den. Tryggs klocka ringer 06:02. Han stänger också av sin. Nu fantiserar jag om att Trygg ska säga att vi struntar i att jobba i dag, vi ligger kvar i sängen och myser...? Det gör han inte, 06:12 slänger han över täcket och säger att nu är det bråttom.

Jag ramlar upp, tar mina piller, järn och trombyl. Jag äter trombyl för att minimera risken för proppar i livmodern. En om dagen får blodet att strömma lite snabbare. Jag hinner inte sminka mig den här morgonen, tåget går 06.47, i morse var det några minuter försenat. Jag lägger en slarvig make up på pendeln. Lite trashigt, men där fanns tiden.

Jag är först på jobbet, mjukstartar. Vill fortfarande sova. Får sms om att en är sjuk och en annan kommer in senare på grund av försovning. Jag är avundsjuk. Jobbar som fan.

12:05, möter jag upp en gammal vän från högskolan för lunch. Jag tar en halvdan Tom yam soppa. Det är kallt som satan ute, mina jeans sitter för tight i ljumskarna, jag har panik hela dagen för att jag tror att lillebror ska få syrebrist.

14:30 inser jag att det är dags för mig att packa ihop. Jag är sjukskriven 1/4 sedan i går. Jag missar ett tåg. Det är smockfullt på tåget, jag står med min stoora mage och min foglossning, inte en jävla ansats till att resa sig från någon. Jag hatar hela söderorts befolkning i det ögonblicket. Får till sist sitta, intill en förortsmorsa och hennes sjuttonåriga dotter som hittat en pappa med son från dagistiden. Och jävlar vad det tjötas förortssnack. Jag får panik och stoppar i de trasiga hörlurarna i iphonen. De skaver, men inte värre än förortstugget. Kent håller mig lugn till Rönninge där bilen väntar. Förstår inte hur man verkligen kan ogilla kent.

Kommer hem senare än jag hade hoppats. Öppnar posten och tar in jullådan från garaget. Går och lägger mig (doktorns ordination). Somnar skönt och vaknar för tidigt när Trygg kommer hem runt 17:30. Han börjar stöka med saker, kommer in i sovrummet och ska sätta upp lilla plattTV'n på väggen, behöver min hjälp.

Så var jag visst uppe igen. Tar fram adventsljusstakar och en slinga som jag placerar ut i huset. Tänker att lillebror varit väldigt stillsam i dag och att det kanske är jeansens fel. Han ger ifrån sig livstecken, fast inte lika många som han brukar. Den där oron, min ständiga följeslagare.

Trygg undrar vad vi ska äta, jag vet inte och det gör inte han heller. Vi beställer pizza och kör sax påse sten om vem som ska hämta dem. Jag vinner med sten mot sax, på andra heatet.

Där är vi nu. De där 30 minuterna jag fick sova, fick egentligen ganska bra effekt upptäcker jag. Smsar Trygg:
"dricka?", det plingar till i hallen. Ingen fredagsdricka för mig alltså. Men vatten går bra, tror jag har candelia.

Jag ska få en pizza som heter Cozze, med tomat, mozzarella, scampi, blåmusslor, ruccola och vitlök på. Slurp.
Nu ska jag duka. Min dag, så fantastiskt Svensson väl?

torsdag 25 november 2010

Day 05 – Your definition of love

Det här är ingen bra dag att beskriva hur jag ser på kärlek, eftersom att jag är på så uselt humör. Men jag gör ett försök.

Kärlek är något fantastiskt och vackert. Det är verkligen skitlätt att skriva det här just nu eftersom att Trygg inte hittar sin telefon och när jag säger att han kanske haft den när han bajsade, höjer han rösten och säger att "du, kanske har haft den när DU bajsade". Nivån, nivån är skyhög och det är som sagt lätt att sätta ord på hur man tycker att den fantastiska kärleken är.

Det handlar om att ge och att ta emot. Att ha överseende med varandras dåliga sidor. Att älska de som är bra. Att ge varandra utrymme att vara sig själva, ibland för sig själva, men också att ge varandra och gemenskapen utrymme. Att ställa upp för bara den andras skull ibland, att ta disken fast det är tråkigt.

Respekt förstås. Att se sin partner, de små vackra sakerna de gör i vardagen. Som att skotta uppfarten.
Är ni med? Ge och ta.

Allt det där finns i min och Tryggs relation, inför det är jag oerhört ödmjuk och tacksam.

4 skit

  • skitapplikation till iphonen som inte sparar inlägg man skriver om någon ringer. I dag ringde någon fel och tog bort en uppsats som skulle ha publicerats här.
  • skitinternetbank Swedbank som inte funkar när man ska betala sina räkningar och få ordning på sin obefintliga ekonomi.
  • skiteftermiddag med 3 timmars restid hem.
  • skithumör

onsdag 24 november 2010

Day 04 – What you ate today

Frukost åt jag ganska sent, för det tog lång tid på sjukhuset i morse, och det fanns ingen tid i mellan att äta på. Jag åt en macka med smör och ost. Brödet hade Trygg bakat. Till lunch åt jag ris med två quronfiléer. Till middag åt jag en grön ärtsoppa med Tryggs hembakade bröd igen.

Jag har också ätit, en mandarin, en apelsin och ett äpple.

Just det, en av männen på jobbet kom in med en godispåse, så jag har ätit några hallonbåtar och lakrits också.

Lillebror v25 +3


tisdag 23 november 2010

Day 03 – Your parents

Min mamma träffade min pappa när hon var reporter på UNT i Enköping och min pappa var polis. Jag har förstått att min pappa var oemotståndlig, lång och ståtlig. Tokig och sprallig. Polishundar hade han ju också. Hur mamma var vet jag inte riktigt, eftersom att jag aldrig fått det beskrivet från min pappa.

Efter ungefär 7 år tillsammans blev jag till. Det finns olika historier om det där, min pappa har livlig fantasi. Enligt honom, var det när grannen avslöjade att de väntade Henrik som det gick hem och nuppades, att det var då jag blev till och sedan blev jag döpt efter en kvinna, som de träffat på en resa i Texas. Det får jag inte riktigt att stämma eftersom att Henrik är född tre år tidigare än jag.

Man ska inte ta allt min pappa säger på så stort allvar. Mamma har inte avslöjat när jag blev till, men har en annan historia om hur jag fick mitt namn.

Så var det dags för mig att komma till världen, tre veckor för tidigt gick vattnet medan mamma strök. Hon trodde att hon kissade på sig. Inte så konstigt tycker jag, det trodde jag när jag började läcka vatten också.

I alla fall, jag har berättat om det tidigare. Min pappa gick det inte att få tag på, han var ute och seglade med en älskarinna. Och ungefär där fattar jag det som att det uppdagades att min pappa hade haft hundratals med andra kvinnor bakom ryggen på min mamma.

Det var det. Pappa träffade jag således inte så ofta under uppväxten, han gjorde märkliga försök till umgänge någon gång om året. Det var sällan särskilt lyckat. Dessutom hade han en fru som hatade mig. Men han är gammal nu, inte bara till åren utan mest till sättet. Han har ju haft en lättare stroke, han är stel och långsam. Jag har förlåtit honom, om det ens fanns något att förlåta. Kanske att han inte ville hjälpa mamma att köpa ett par begagnade skidor till mig när jag var liten för att det var en "lyxsport", kanske är det, det jag har förlåtit.

Mamma är en fantastisk kvinna. Hon har uppfostrat mig till en person med vettiga värderingar. Hon har slitit ensam på gården, och inte gett sig. Två hästar, en heltidstjänst på UNT, senare på VLT och icaförlaget. Och så jag.

Vinden ven genom golvplanken på Rönnängen och vattnet frös. Det släpades vatten till hästarna och till barnet. Det mockades och skottades snö.

Hon är frilans nu min mamma, och hon gör det så jäkla bra. Jag beundrar henne för hennes målmedvetenhet och hennes styrka i sitt yrke. Hon är dålig på att välja karlar dock, det blir sällan bra när hon gör det. Därför tror jag att hon skulle behöva ha hjälp med det. Kanske min.

Snygg är hon också. Och förbannat jobbig ibland, en typisk mamma-mamma.
Vår relation har inte varit en solskenspromenad rakt igenom, fortfarande inte, men min mamma har alltid, alltid funnits där för mig. Det är det viktigaste och bästa hon kunnat göra för mig. Hurra för min mamma!


måndag 22 november 2010

Day 02 – Your first love

Jag vet inte vad som räknas här riktigt.
Var det när jag sneglade på Henrik vid vägkanten, när jag väntade på bussen till lekis? Eller var det när jag tittade efter Johan i klassen ovanför vår när jag gick i trean. Eller var det i mellanstadiet när nästan varenda tjej förälskade sig i Simon?

Kanske var det när en annan Henrik och jag hånglade i ettan på gymnasiet, eller var det Patrik som blev min första långvariga relation? eller en tredje Henrik som varje sommar tog mitt hjärta med storm?

Jag har ofta varit kär, på avstånd. För feg för rädd för fel. Mest för rädd, för att bli sårad och känslan av att inte duga.
Min första kärlek...? Vem kan det ha varit...? Kan det ha varit Peter W? En lång gänglig kille som skickade chattmeddelanden från skolans datorer i gymnasiet från avsändaren pewi, till mig neni. Det där pirret i magen när vi möttes i korridorerna, den där känslan när det äntligen blev helg och jag kanske skulle få träffa honom. När vi träffades och hånglade sa jag alltid nej till mer.

Ja, antagligen var min första riktiga kärlek Peter. Jag bestämmer det nu. Jag var förlorad, visst var jag det. Men jag sa aldrig något... vi bara strulade och chattade.

söndag 21 november 2010

Day 01 – Introduce yourself

Ja. Jag skriver ju här under pseudonymet Arne. De flesta vet ändå att jag egentligen heter Nellie. Ibland, eller ofta går jag under smeknamnet snellie, men det kan lika ofta bli gnellie. Jag skapade Arne för att jag tyckte att det blev obehagligt när jag märkte att bloggen blev granskad på jobbet.

Nu skiter jag i det, jag försöker låta bli att skriva om mitt arbete, även om det påverkar mig i min vardag. Jag kan avslöja att jag jobbar med försäkringar, inom liv.

Jag är 30 år den 3e december i år. Det är en stor sak, att ha lyckats komma så här långt. Jag har ibland trott att livet skulle ta slut tidigare. Tillexempel när jag som 16-åring trillade ner ett 10-tal meter för att ta emot mig med vänster hand och sedan ta smällen mot huvudet. På marmorplattor. Det är historia nu, men länge trodde jag att det skulle bli den mest traumatiska händelsen i mitt liv. Det blev det inte.

Den mest traumatiska händelsen blev i stället när jag förlorade min dotter. Den 4 februari 2010, slutade Vilhelminas hjärta att slå där hon låg i min mage. Den 6 februari födde jag henne till världen utan livet.

Man prövas.

Jag bor i ett parhus i Rönninge, till utsikt har jag skogen. Så här mycket på landet har jag inte bott sedan jag flyttade från Rönnängen 99. Jag skulle följa min T, Mr Trygg runt hela jorden. Så dök det här fantastiska huset upp och vi vann budgivningen, då kändes det inte så svårt att flytta till skogen och till södra sidan om stan.

Mr Trygg är en riktig karlakarl som är brandman ända in i själen. Han är allt jag kunnat önska mig, till sommaren är det tänkt att jag ska bli hans fru. Hans fru!!! Det är fantastiskt stort för mig. I Trygg är det mer fart i än mig, det ger mig mindrevärdeskomplex. Men jag har lillebror i magen, så det får vara så för tillfället.

Så. Med Trygg på landet och lillebror på väg. Där har ni mig. Arne, snellie, gnellie.

30-dagars utmaningen

Jag vill också!

Rubrikerna för 30 dagar framåt:

Day 01 – Introduce yourself
Day 02 – Your first love
Day 03 – Your parents
Day 04 – What you ate today
Day 05 – Your definition of love
Day 06 – Your day
Day 07 – Your best friend
Day 08 – A moment
Day 09 – Your beliefs
Day 10 – What you wore today
Day 11 – Your siblings
Day 12 – What’s in your bag
Day 13 – This week
Day 14 – What you wore today
Day 15 – Your dreams
Day 16 – Your first kiss
Day 17 – Your favorite memory
Day 18 – Your favorite birthday
Day 19 – Something you regret
Day 20 – This month
Day 21 – Another moment
Day 22 – Something that upsets you
Day 23 – Something that makes you feel better
Day 24 – Something that makes you cry
Day 25 – A first
Day 26 – Your fears
Day 27 – Your favorite place
Day 28 – Something that you miss
Day 29 – Your aspirations
Day 30 – One last moment

lördag 20 november 2010

tårar till film

Jag var 10 år när jag fick lov att titta på king kong en fredagskväll i soffan med min mamma och hennes Alf. Skavfötters somnade de med mig i mitten. Ganska sent vaknade de av att jag satt och grät. I filmen hade de hade dödat king kong.

Jag är snart 30 år en lördagsförmiddag när Trygg och jag bestämmer oss för att titta på "How to train your dragon" som Olivia, 3 år lämnade här i går. Trygg somnar efter en stund och vaknar av att jag sitter och gråter.

Jag gråter på samma sätt nu som då. Det är smärta inifrån som måste gråtas ut och jag undrar hur många tårar jag egentligen har. Jag tänker att det finns verkliga ting att gråta över men ändå gråter jag av påhittade dräpta gorillor och tecknade drakar som har ont.

Tar till vara på skönhetssömnen

Så här länge kan jag ligga kvar under duntäcket en ostörd lördagsmorgon. Det skiljer bara fem timmar från när jag går upp under veckorna.

onsdag 17 november 2010

Morgonen smartaste

Jag: T, vad betyder delfinsanering (om NK-Expressen)
T:...
Jag: Aaah, delfinansiering.

måndag 15 november 2010

går av

I dag kom näsblodet. Jag gick av på mitten av oro. Jag blöder aldrig näsblod -förutom när jag är gravid. Och förutom när jag hade högt blodtryck och Vilhelmina mådde dåligt. Jag fick komma till barnmorskan och ta lite prover. Jag hade lite röda blodkroppar i urinen, som skickades på odling. Förutom det och lite lågt järnvärde verkar det inte vara några konstigheter. De röda blodkropparna kan förklara mina sammandragningar också.

Underbara Kerstin lyssnade på hjärtljuden, först med tratt och sedan med maskinen... och där inne slog lillebrors hjärta alldeles ohysteriskt. Bara lagom galopperande. Mammas hjärta (mitt alltså) slog kärleksvolter. Däremot höll jag inte på att komma upp från britsen, eftersom att foglossningen tar av mig på mitten om inte oron gör det. Det tyckte Kerstin var sådär. Hon föreslog tens-apparat, sjukgymnastik och akupunktur. Men jag är inte så sugen på något av det där. Mest för att det antagligen inte fungerar och då har jag lagt energi på allt det där för inget.

Kompromissen fick bli massage från Trygg och vetekudde.

söndag 14 november 2010

lördag 13 november 2010

mitt liv som matte

Ester är ute. För fjärde gången i dag. Hon verkar hitta hem i alla fall, det känns bra.
Det känns mindre bra att gå och lägga sig utan att hon kommit hem. Till 22 står jag ut, sedan måste jag få somna.

om katten

Ester var ute när vi bodde i Solna, intill en av Sveriges mest trafikerade vägar. Jag var ständigt nervös.
I dag följde Ester med mig ut en stund. Det var alldeles tyst och stilla. Ester jamade lite oroligt en gång eller två.
Anledningen till att hon får gå ut nu efter två veckor är att hon väcker mig av missnöje på nätterna. Annars hade hon gärna fått vänta till våren.

Hon kissade i en tom kartong på andra sidan tvättmaskinen också, lådan står på den ena sidan. Jag ser det som ett tecken på missnöje.

Efter en stund försvann Ester runt häcken till grannens tomt. Jag vill helst att hon undviker grannarnas tomter, men Ester kan man inte styra över. Jag tyckte det började bli kallt, och gick mot altandörren. Ropade på Ester som också tyckte att morgonens promenad fick vara över. Trygg berättade att Ester hade ställt sig på bakbenen och tittat in hos grannen. Så gjorde hon även i Solna där hon blev upptäckt av damen intill, som blev mycket förvånad över den lilla fönstertittaren.

Mitt nästa problem är hur jag ska få in rutiner i lilla kattfrökens hjärna. Hon älskar nämligen att vara ute, på somrarna ser man henne knappt. I Solna kunde jag se henne från sovrummet och gick då upp och öppnade för henne. Det kan jag inte nu... Så det blir in och utsläpp morgnar och kvällar. Bara Ester Nilsson hajar.

torsdag 11 november 2010

Vad jag sysselsätter mig med

Som den bonntös jag blivit, har jag hittat en tillfällig sysselsättning på pendeltåget. Jag stickar. (HAHAHA) Nej det gör jag inte, jag lyssnar på P3 dokumentär. Jag inledde med Hagamannen och fortsatte med Mattias Flink. Båda två högst vidriga personer, så overkligt för mig att förstå hur man kan bli så där fuckad i huvudet. Nu lyssnar jag på om hormoslyret. Det är också en upprörande historia, barn föddes utan armar och ben, andra dör på grund av att myndigheterna i Sveriges är slöa och bekväma under 70-talet.

Jag har blivit så pass beroende av dokumentärerna att jag suckar lite inombords när jag träffar någon jag är bekant med.

Jag har sammandragningar, det börjar gå upp för mig att jag ska föda barn snart igen. Ehm, hur var det, det gick till nu igen? Är inte ekvationen fel från början? Lite för stor lillebror för att entrén ska bli en promenad i parken?

Men helt klart värt det. Vi längtar efter lillebror!

Å jag är så tråkig, jag vet... men jag får visst vara det, var det några som sa.
Så vi hörs igen i vår då?

onsdag 10 november 2010

:(

Jag är dålig på det mesta just nu.
Jag kliver upp och tar mig till jobbet.
Så långt, allt gott.

Det är när jag kommer hem som det dåliga börjar. Jag är en dålig flickvän, jag är trött och ganska sur. Jag orkar inte laga mat. Jag kan inte ens somna i soffan för foglossningen har av mig på mitten.
Så jag måste gå och lägga mig tidigt som fan. Jag tittar på klockan till den närmar sig 22 någonting och då får jag med gott samvete somna, även om jag indirekt gjort det redan en halvtimme, eller timma innan.

I dag blev jag för övrigt utskälld av en kund. Inte ett skit hade jag gjort för att förtjäna det. Det känns jävligt oförtjänt. När är det någon som gör vågen för att jag är så jävla bra? Det är det aldrig någon som gör, fast jag är så jävla bra mest hela tiden. Ödmjuk också.

Aja, skit och död, jag är så trött att jag knappt vet vad jag heter. Eller skriver. Just det, jag är dålig som fan på att blogga också. För att jag är så trött. Varken kvantiteten eller kvalitén är bra, jag vet. Förlåt.

tisdag 9 november 2010

ett adjö

I dag hade jag min sista tid hos psykologen på Sophiahemmet, jag hade inte köpt någon blomma. Vi tar i hand varje gång jag kommer. Jag drar gränsen där, inga blommor till någon jag skakar hand med efter 12 möten. När samtalet var slut tyckte hon att det var sorgligt att skiljas åt. Jag håller med, hon verkar trevlig.

Jag lovade att skicka ett uppföljningsmejl. Vi diskuterade vad jag skulle göra om det värsta hände. För mig var det:
1. Lillebror dör.
2. Jag får en förlossningspsykos och fattar ingenting.
3. Existentiell kris.

Vi kom överens om att 2 och 3 ändå är hanterbart men att jag ska söka omedelbar hjälp om 1 skulle hända. Söka hjälp innan jag tar livet av mig helst. Vilket jag höll med om. Jag orkar inte ens tänka den tanken.

Hon är också gravid. Med beräknat datum tre dagar innan mig. Det är nära. Inte vet jag om det var gravidhormonerna som gjorde henne så känslig när jag gick. Eller så är det för att hon tycker att jag är grym trots att jag inte hade med mig någon blomma. ;)

Nu bränner Tobias raggmunken, det luktar till och med mindre gott än det flottiga baconet.

måndag 8 november 2010

Vad jag gör...


Lök

Undrar just nu hur mycket lökodör en människa kan utsöndra?

söndag 7 november 2010

söndagstankar II

Jag tror att jag ska ge mig på ett försök att bena upp min förvirring om att vara eller inte vara.
Inte just nu bara.

För tillfället har jag väldigt nära till tårar, mest hela tiden. Jag inledde till exempel min kväll på festen i går med att bryta ut i tårar. Inte helt lyckat, men sedan höll jag ihop resten av kvällen och hade så trevligt.

Vi ska snart åka till graven igen och tända ett till ljus, och sedan ska vi på en gudstjänst i Solna kyrka. Det är inte varje dag som vi går på gudstjänst, men jag gillar lukten av stearin och stämningen i kyrkan. I dag kommer alla barn som omkommit vid födseln i Danderyd-KS området att nämnas vid namn. Vi vill vara på plats när Vilhelmina nämns.

Det var så vackert på kyrkogården i går, det vet ni alla som tände ljus någonstans. Det var väldigt vackert vid Vilhelminas sten.

lördag 6 november 2010

Vilhelmina


Alla helgons dag

Vi ska på fest. En fin vän fyller 30. Jag hade tänkt att lägga ut en bild på mig och magen. Jag är enorm, magen abnorm. Men jag hann inte för Trygg var lite sen i planeringen. Jag fick stryka hans skjorta.

Lillebror verkar halvnöjd över trycket från mamma-jeanskjolen. Han bökar.

Vi ska till Vilhelminas grav först och tända ljus. Hon saknas mig så. Jag är...så ledsen över att hon inte fick leva. Det är så konstigt med livet att jag känner mig vilsen och förvirrad. Och så ledsen.

Jag är lite avskärmad... Jag bara lever just nu. Men i kväll ska jag vara en glad barbaval, en som orkar vara med nästan hela kvällen.

Om mig som är gammal

Alltså. Lilla svägerskan, Tryggs lillasyster är fantastisk. Hon är 21 år, hon har utseendet för sig. Om jag uttrycker det milt, hon är smasching. I går skulle hon titta på en film med en kompis när kompisen slutade jobbet runt 22, men kompisen ringer och vill gå på Sture. Och lilla svägerskan låter sig övertalas, och jag går dumt nog med på att sminka henne och fixa hennes hår, fast jag gjort det två gånger tidigare och båda gångerna har jag fått ångest för livet. Jag känner mig helt fel. Jag är helt ute och cyklar och mest av allt är jag gammal.

Men lilla svägerskan är smasching och jag har varit där. Okej, jag kanske inte var lika smasching som hon, men det var bra nog, och jag var där... jag hade klackarna i taket och det var kul som fan.

Tur att jag var där, då. För det är helt okej för mig att det är historia, jag längtar efter episod tre nu.