söndag 30 augusti 2009

barn på gården

Gnellie. Har jag hört att Arnes alterego heter. Sitter i sängen och tittar ut på gården där skitungarna spelar fotboll som vanligt, det är dett ljud som tränger in i vårt hem, dunka dunk, dunka dunk. Två snorungar står på belysningen till statyerna av fablernas värld och hoppar. Var är snorungarnas föräldrar? De släpper ut barnen på gården där de släpper all kontroll.

Är jag säreget känslig eller kan man kanske begära att föräldrarna håller koll på sina barn och att man kan tänka ett steg längre och kanske förstå att bollspelandet stör och förstör när bollen åker upp på vår uteplats.

Va?

fredag 28 augusti 2009

veckoslut

Fredag. Hade det inte varit det så vet i tusan om jag hade pallat sitta här.
Jag mår sådär. Hormonerna hoppar och far som en vårflod. Får min lunch att ligga pyrt till i magen.

I veckan har jag:

  • Nästan somnat på papiljottmiddagen. Fantastisk mat, kräftor och kantarell-lasagne hos världens bästa Michaela. Och snaps och vin så klart.
  • Haft en vän på middag vilket var alldeles för länge sedan.
  • Fått skjuts till jobbet tre mornar, aka världens mest bortskämda flickvän.
  • I dag har jag fått en sminkning på Lancome, NK. Nu känner jag mig så fin! :)

Som sagt.

Det är Fredag. Det är överkomligt.

måndag 24 augusti 2009

hälsosam biatch

Jag lade mig för att vila tidigare i kväll, väcktes av dunka dunk, dunka dunk. En fotboll mot väggen utanför.
Gick upp, stängde till balkongdörren och svor mot barnet. Jävla bollar på innergården! Skitungen hörde inte och det var väl inte meningen heller.

Nu är det en annan satans unge utanför som ropar på mamma. Mammasubba svarar inte och jag gapar för mig själv i soffan "Men håll käft!" och är bara så älskvärd som jag kan vara.

Men jag har bra blodvärden och blodtrycket är fantastiskt. Hurra?

söndag 23 augusti 2009

en sista dag

Några sista rader innan gänget åker till Stockholm igen.
I går var det stugsista. Stugsista är något fantastiskt. Eldar och marchaller längst alla strandlinjer. Det är så vackert att jag blir varm i själen, det värmer som kärlek. Vi tog båten ut, jag fick den bästa platsen. Det brann inte så mycket som det brukar för det regnade. Men det var vackert ändå och det var lite spännande att åka båt på svart vatten.

Jag har fått den bästa platsen hela helgen. Ingen har begärt något av mig. Jag har bara glidit omkring. Jädra härligt faktiskt.

Nu serveras frukost och sedan ska vi dra oss söderut.

Kärlek mina vänner och er jag inte känner!

fredag 21 augusti 2009

minisemester

Jag hängde med norrutöver, till Örnsköldsvik trots att stugan är uthyrd. Jag får sova i ett gästrum på Nötbolandet. Guldkusten.

Det slår mig hur tur jag har som hade en morfar som köpte en sommarstuga här. Och att jag har en mamma som behåller den. Det luktar lugn och jag andas djupt.

Jag har sovit hela dagen, nu ska jag sätta mig med utsikt över havet och läsa "vänner och älskare" av Theodor Kallifatides. Åh, i dag är livet fint.

onsdag 19 augusti 2009

meddelande från sleeping hemliga Arne

Tycker ni att jag är tyst?


Det beror på flera saker.


1. Jag kan inte blogga om saker jag vill.

2. Jag har folk som har åsikter om mitt surfande omkring mig igen.

3. Jag har liksom inte haft lust.


Jag kan dela med mig av att min högra skinka är bortdomnad titt som tätt. Låter som om en nerv är i kläm eller hur? Ja.


Andra saker jag kan skriva om... jag cyklar motvilligt till jobbet. En mastodontbacke till jobbet, en avslutningsvis på vägen hem. Jag svettas. Men jag står inte ut med tanken på tunnelbanan då man bygger om under blå linjen.


Jag vill inte vara fördomsfull, men alla på gröna linjen nyser, hostar och beter sig allmänt snuskigt. För att inte tala om lukten som alla de här människorna genererar. Jag tror det är farligare att åka tunnelbana än att cykla till jobbet. Det är bara en tidsfråga innan alla på gröna linjen har fått svininfluensan.


Jag tror jag har köpt en present till mig själv!


Bilden lånad från noro.se

Fin va? Å jag ser fram emot att lägga mig där.

Nej, nu hade jag inte mer. Har ni?

lördag 15 augusti 2009

Åh nä!

I går. Familjemiddag i södern. Med allt vad det innebär. Det går hett till vill jag lova. Så jag tröttnade och tog min Trygg i armen och åkte hem. Men det var trevligt en stund. Överraskning till alla och det var blandade reaktioner på den.

I kväll kräftskiva hos Popa. Jag älskar kräftor så jag ser fram emot det och att träffa några av mina favoriter från högskoleplugget. Yes.

Så ligger det till på Armégatan.

Pupilipu!

fredag 14 augusti 2009

inte som alla andra...

Jag beskriver hur jag är vid ett visst tillfälle för Lia i dag. Jag är förvånad, jag har aldrig hört att någon är som jag vid det tillfället tidigare.

-Men du är inte heller som de andra barnen. Säger Lia.

Så blir jag glad, för det är jag ju faktiskt inte. Jag tar för givet att hon menar det på ett positivt sätt, det är klart hon gör, min fantastiska vän.

torsdag 13 augusti 2009

grannfejd

Abbes pappa skriver om en grannfejd i dag. Jag blir besviken på våra medmänniskor när jag hör om sådant där. Varför ska vi vara så missunnsamma och snikiga? Börjar otvunget tänka på den enda grannfejd jag har varit med om.

Jag är uppvuxen på en plätt ute på en åker. Omgiven av höga granar för att skydda mot nordanvinden. Mina hästar betade i en hage som vi arrenderade av en bonde. En dag stod det pinnar mitt i vår hage. Pinnar som markerade en tomtgräns. Suputen till bonde hade sålt en tomt, mitt i vår hage utan att berätta det för oss.

Mamma blev inte så glad förstås. Jag började fantisera om lekkamrater, men även där fick jag bli besviken. Jag minns att vi hittade fel. Huset byggdes med ena långsidan mot norr. Hallå? Alla vet att baksidan av ett hus ska stå mot norr. På landet är det så, annars blåser nordan in i huset vintertid.

Ingen häck planterades som skydd och huset målades. Vitt. Ett vitt hus med grå knutar mitt ute på landet?
Vår hästhage byggdes runt grannarnas tomt. Grannarna anlade en grön vacker gräsmatta som var oemotståndlig för våra hästar. Så klart.

Min Orvar flög över staketet, som den hingst han trodde att han var. Egentligen var han en vallack, men det skedde så sent, så det var Orvar lyckligt ovetande om. Han flög och flög och sprang upp djupa hål i gräsmattan. Mindre populärt.

Idyllen var förstörd för våra grannar, gräsmattan hade djupa hål och det luktade hästskit. Hästarna bajsade på grusvägen och Kenneth, mannen i huset fick skiten i däcken. Mamma fick köpa ett dyrt staket, som var två och tio meter högt. För det skulle Orvar inte kunna hoppa över.

Men det gjorde han, och min lilla vita Daisy klättrade mellan eltråden och så sprang de vart de ville. Och bajsade.

Kenneth köpte en kross som sprutade bensinångor flera kilometer omkring sig. Med den körde han så nära vårt hus som han bara kunde.

Så levde vi i fejd i flera år. Fast jag var på något sätt undantagen med min oskyldiga uppsyn. De fick barn så klart och det var min favoritsak eftersom att jag inte hade syskon. Så jag fick komma och hålla. Och så fick jag godis.

Hästarna blev gamla sen, de fick flytta upp till norrland när jag flyttade till Stockholm. Mina fina ponnyer som jag får ont i magen av att tänka på att jag försummade. Men det gjorde vi ju aldrig, de hade ett jättefint långt liv. Så fejden lades väl på is, till det att grannarna ställde upp stora containrar utanför sin tomt.

Vi hade en galen tant i grannskapet, hon hade haft sin häst hos oss och tillbringat alla jular hos oss, genom att älta älta älta skit. Och jag fick hålla käft. När mamma gjorde slut med Alf. Blev den galna tanten sur på mamma, för den skiten förtjänade minsann inte Alf. Han som hade ställt upp så mycket, han som hade snickrat och hamrat... och även ställt till med en hel del skit. Vem bryr sig om kärlek? Alf förtjänade inte att bli lämnad enligt galna tanten. Hon skaffade en lika galen hundjävel. Och anmälde grannarna till bygglovsnämnden.

Sen kom hon på att det kunde vara bra att vara kompis med våra grannar eftersom att de inte heller gillade min mamma. Och för att de hade en hund.

Men då fick lilla mamma nog så hon berättade för Tarja, damen i huset som det var. Att det var galna tanten som hade skvallrat på deras containrar. Sen blev mamma och grannarna kompisar efter 15 år i strid.

Så kan det gå.

onsdag 12 augusti 2009

Är jag för gammal för Darin?

Jag har skrivit om den här insatsen tidigare. Jag ska inte idolkäraner mig i Darin. Även om det känns väldigt lockande när jag hör den här låten. Det märkliga är att jag aldrig sett (hört) det här i Darin förut.

Om man bortser från hans stönande mellan sången, så kommer jag inte ifrån att jag tycker att det är så vackert, så vackert. Jag hör inte ens stönen.

För att inte tala om töntJan, jag vill bara glömma bort att han sjöng den här sången först.

tisdag 11 augusti 2009

reablommor till mig

När jag kom hem i går hade Mr Trygg köpt blommor. Men varför då undrade jag. "De kanske inte är så fina, de var på rea" svarade Trygg. Men jag blev glad ändå, en blomma är en blomma, är en blomma.

lördag 8 augusti 2009

tråklrda

Hur tråkigt har jag?

tråkigt som fan.

fredag 7 augusti 2009

fjärilar

I dag är jag lite sjuk, därför ligger jag i soffan när det är 30 grader varmt ute. Det får man inte egentligen.
Antingen jobbar du, eller så tar du dig ut i det vackra vädret.

När jag var i Göteborg och åt frukost i en gräsbeklädd backe med kanalen nedanför kom en citronfjäril förbi. Det var vackert. I dag när jag tog cykeln till affären krockade jag med en som satt klistrad mot min cykelkorg. Jag dog lite av dåligt samvete eftersom att jag tycker att fjärilarna kommer lite som goda omen.

Men jag saktade ner och fjärilen som nyss var tryckt mot nätet i korgen tog sig loss och fladdrade mot friheten.
Vilken lättnad!

torsdag 6 augusti 2009

vardagskväll

I natt tog Ester in en liten mus igen, trots att jag inte hade fönstret öppet. Det hindrade inte henne från att trycka sin nätta kropp mot fönstret till det gick upp. Mister Trygg var hemma och fick lyfta ut den lilla, som såg död ut.

Vi såg sommaren med Göran i går. Den var okej, men jag skulle lika gärna kunnat sett den i jul, i soffan. Typ.
Men visst är det en rar liten film.

Annars.
Annars.

Inget?

onsdag 5 augusti 2009

Råttinferno

I natt tog Ester in en råtta igen.
Jag var ensam hemma och kände att jag nog skulle dö.

Först visste jag inte ens om det var en fågel eller en liten råtta, eller en kanin, eller en fladdermus... eller.. alternativen är ju många.

Råttan tog flykt upp i klänningen jag bar på Fru Anderssons bröllop för hundra år sedan. Aldrig att jag skulle gå in i garderoben och fejsa djuret på nära håll. Till slut löste jag det genom att skruva av vattenskrapan i duschen, använda skaftet att lyfta av klänningen med. Men när råttan rörde sig skrek jag högt av dödsångest. Slängde ner klädhögen på golvet, och skjöt högen framför mig med en kartong som skydd mellan klädhögen, pinnen och mig.

Ut med skiten på terrassen, stängde dörren och den lilla råttan sprang glatt mot friheten. Ester hade för länge sedan tröttnat och sprungit i förväg. "Akta dig för Ester!" skrek jag efter råttan som var sötast på håll.

Under tiden har jag smsat farvälsms till Trygg. Jag skriver att jag antagligen dör.
Jag får ett svar.

"Jobbit de är bara att kavla upp ärmarna. Du klarar det". So far so good, right? Men sen kommer fortsättningen.
"Glöm inte att tvätta händerna noga. Puss"

Ehhh? som om jag skulle glömma det?

Mitt lilla råttinferno, hur går det för er?

tisdag 4 augusti 2009

mörka ringar

Stjärnfotografen Peter Lindbergh citeras i nya Elle (nr8). Det handlar om oretuscherade bilder. Han menar att "ringar under ögonen får man när man har älskat, det är vackert i alla åldrar, för det öppnar ansiktet".

Jag som trodde att mina mörka ringar under ögonen berodde på oro och för lite sömn.

Allt har en början

Veckan till exempel.

Jag får frågor jag inte kan svara på, av olika skäl. Jag svarar med lögner och jag tror jag gör det dåligt.
Men vad ska jag göra?

Efter lunch ska jag ta ett snack. Jag är lite nervös.
Men jag tror jag måste ta det här snacket, annars kommer ingen förstå när jag rinner över. För det lär jag ju göra förr eller senare.

Allt har en början, veckan, mina lögner, nervositeten och snacket.

söndag 2 augusti 2009

allt har ett slut

Sista kvällen i fina Göteborg, hos fina familjen. Möjligen har jag varit tråkigast ever, jag har sovit, jag har legat i soffan och jag har inte hjälpt till med maten.
Men jag har haft semester, jag har haft det lugnt och skönt. I dag har jag klappat kossor. Långhåriga mysiga kossor med långa vassa horn.

Förutom det har jag sett två okända snoppar. Här verkar det inte vara några problem att hala fram snoppen för att urinera offentligt, mitt på ljusa dagen. Göteborspenisar. Men jag ska inte gnälla på Göteborg, det är vackert och gemytligt. Och skojigt lixom.

Min högra skinka spökar genom att somna titt som tätt, ett fenomen från allt soffliggande här hos familjen Glenn?

hallå

hej hej.. hej.

Jag ska snart bege mig på egna ävenytr här i götelaborg. Tar en frukost med en vän.

Jag kom just på att jag måste ha kommit över min period med dålig sömn, eftersom att jag helst inte gör något annat än sover just nu.

U2 var så klart fantastiska. och fredliga.

Ah, äh.
hejhej hej.