tisdag 30 juni 2009

en morgon

Jag ser mig i spegeln där hemma innan jag går till jobbet. Jag letar efter rynkor, hittar knappt någon förutom en svag på min vänstra sida av pannan. Inga rynkor som tecken på att jag närmar mig 30 eller på att jag sover dåligt. Däremot vittnar de mörka ringarna under mina ögon om konstant sömnbrist.

Jag undrar vad det är som gör att jag ser ut att vara i min ålder.

Tvingar upp mig ur sängen, allt talar emot för att jag ska lyckas stiga upp. Jag upplever för det mesta att jag precis har somnat, jag saknar motivation och vilja. Men efter några dagar är det snart helg igen.


Under dagen drar jag djupa suckar, kan väl vara så att det är rättvist, mina mungipor är inte heller fasthäftade vid öronen. Längre.

lördag 27 juni 2009

nedräkning till minisemester

Any way.
Jag börjar ångra att jag inte skickade in min dödsförklaring och bangade på minisemestern på Sandhamn i morgon.

Jag behöver sömn, vilket är en bristvara. Det blir det inte många timmar av nu, efter flera timmars brödbakande och ett och annat glas vin, nostalgiska minnen-prat med C-Lack.

Bäst jag tar vara på varje minut, ta med kudde i morgon kanske. Ja, kanske.
Men minisemester behöver jag allt.
Det blir nog fint.

fredag 26 juni 2009

RIP Michael Jacksson

Det kanske känns hårt, men jag är lite lättad över Michael Jackssons bortgång. Jag vill inte på något vis förminska hans musik, antagligen var han The King of Pop, antagligen var han det. Särskilt med Jackssons five, till dem vill jag gärna snurra mina lurviga.

Men jag känner ändå att jag på något vis kan andas ut.Var inte ni lite rädda? För att näsan skulle ramla av offentligt, eller att fler barn skulle anklaga honom för sexuella övergrepp?

Vad är det med hans barn förövrigt, hur kan de vara vita, när han uppenbarligen varit svart?

Det där andetaget jag höll inne, medan han skedade små barn och kuttade sönder sin näsa och vem vet hur, fick vita barn. Kan jag andas ut. Kalla mig gärna kall, det gör inte så mycket.

onsdag 24 juni 2009

semestertanke

Så här.

När jag ser alla lupiner, hundkex och smörblommor i vägkanten blir jag alldeles skön i själen. Små ilar av välbehag ramlar fram och tillbaka i min kropp. Och jag tänker att jag måste komma ihåg det här när det surrar i magen av griniga tanter och sura kärringar. Jag måste komma ihåg hur det luktade och hur det såg ut.

Men det känns som om jag redan har glömt det. Hur kan det bli så? Nu har jag lust att skriva att jag skulle vilja spridas i ett vägdike bland blommande lupiner när jag dör. Men det vill jag nog faktiskt inte.

Det var bara en tanke jag hade, innan semestern tog slut.

home again

Jag är hemma igen. På gott och ont. Och jag är

"Entusiastiska, kreativa och idealistiska. Kan göra nästan allt som intresserar dem. Socialt begåvade. Måste leva sitt liv i enlighet med sina värderingar. Entusiastiska inför nya idéer, men blir uttråkade av detaljer. Flexibla och öppna för argument. Många och varierade talanger och fritidsintressen.
"

Enligt de här. Vilket jag tycker stämmer väldigt bra.

I brevlådan väntade ett brev till mig och två presenter!!! wawawa!
Få saker gör mig så glad som genomtänka överraskningspresenter. Tyvärr slet Tryggve upp paketet före mig, vilket tog bort en del av nöjet, klämma, känna och luska-nöjet.

Det var det där Ipodprogrammet som man kan stoppa i sin sko och som hjälper till med att hålla reda på förbränningen. Min Chamomilla hade skickat det tillsammans med en sotig ögonskugga.
Hurra, då blir jag faktiskt fortsatt peppad trots att jag har fuskat på semestern.

Stugan var, som vanligt... en plats för lugn. Vädret har varit fantastiskt, men min hjärna har befunnit sig på upptäcksfärd. Jag har inte riktigt varit närvarande, men det blir ofta så där uppe, antagligen för att jag har tid.

Tryggve och jag ska käka lite rester snart, han är på sitt allra bästa humör min sambo. Surar för allt och tycker att alla uppgifter är mina. Men jag biter ihop, det brukar ju han göra när jag är en surfi**a.

I morgon, jobb igen! Hurra!

onsdag 17 juni 2009

dags för lugn

Det har varit lite dåligt med sömn i Lunda.
Här om natten kom Ester in med en mus som gömde sig under vår säng. Klockan var 03:10, jag stod och såg på medan Tryggve bar ut den stackarn i svansen. Han var söt när han sprang i väg mot friheten. Men det var enda gången.

Natten efter det kom den bara inte, John stannade hemma med sitt stjärnstoft och jag förblev vaken.

I morgon åker vi till sommarstugan i Örnsköldsvik, jag behöver det... Jag behöver andas lugn.
Jag behöver sova... och jag behöver antagligen lägga papp på verandataket.

måndag 15 juni 2009

1kg

lättare på en vecka.
Det är ändå ett kilo. Ett kilo i veckan.

Kom igen nu Britt-Marie, kör för fa-an.

söndag 14 juni 2009

Fullie?

I går hade grannen fest och jag var rund under fötterna. En liten stund bara innan jag gick och kramade kudden. Har mått prima i dag, med alla andra i Barkarby. Helt stört att alla kan samlas på den platsen samtidigt.

I kväll blir det indiskt. Thaien från i går var så sjukt stark att jag nästan dog. Ska ta något snäppet mildare i kväll.

Mina grannar är fantastiskt trevliga, det känns tryggt.

a... det var bara det. Det kommer inget mer ur min hjärna.

Elak

Om jag vaknar en dag utan att kunna andas. Vill jag tacka min älskade vän, för att du lärde mig det.
För att jag jag kan andas upp och ner, in och ut i alla lägen. Tack för att du lärde mig det. Bara du är där, kan jag andas i alla rör.

fredag 12 juni 2009

hormontant

Eftersom att jag har blödande migrän i magen har jag åkt hem. Jag tror att det är ungefär som migrän, min mensvärk. Jag mår illa, jag spyr. Jag är känslig för lukter, för ljus och för ljud. Sedan vet jag inte men, jag grinar för allt. Det kanske man inte gör när man har migrän, men det är som en liten bonus.

I dag började jag grina för att jag känner mig utanför. För att jag inte funkar, inte passar in. Det har nästan aldrig hänt förut, åtminstone inte i vuxen ålder. Jag pendlar mellan att bli ledsen och arg.

Sedan började jag grina för att jag inte fick jobba hemifrån. Inte så mycket att grina för, men tankarna sträcker sig längre. Börjar analysera, förstår att det saknas tillit. Blir ledsen av det.

Sedan är det kört, har jag grinat en gång, grinar jag åt allt. Åt att folk bryr sig om mig till exempel.
Nu har jag hämtat ut nya tabletter som jag nästan somnar av, jag har cyklat hem i regnet. Hamnat i soffan, arbetar alltså inte. Weeds underhåller mig, Ester tröstar mig, ihoprullad vid mina ben.

Ja. Jag är en liten hormon som ska låta tabletterna söva mig.
Hoppas jag vaknar med annan sinnesstämning.

torsdag 11 juni 2009

bantarinlägg med Esterinslag

Jahaja.
Det går ju bra det här. Inga panikhungerkänslor, förutom i går när det gick runt i huvudet och allt jag gjorde var fel. Hällde ut saker, tappade saker, glömde saker och det enda jag ville var att äta.

Firade att Elak köpt en del av en herrgård med en ramlösa. Ja ni hör ju, jag är verkligen igång.
Men i helgen får jag unna mig, i alla fall något.

Det blir en vecka i Örnsköldsvik över midsommar. Ester får följa med. Ester som ska till veterinären på måndag för vaccination och bortrakning av tuvor i pälsen. Ester får knarka för att gå igenom det här, annars blir hon så arg.

Appropå knarka så vet jag inte hur det blir med Amsterdam i sommar, då jag inte får något svar från mitt resesällskap. Funderar på att sätta en deadline, för åka tänker jag göra med eller utan Lia, resesällskapet.

Jag har tränat varje dag den här veckan, så det artar sig ju bra... än så länge.
Nej.. nej, nu är det strax dags för lunch. Hejpa.

tisdag 9 juni 2009

peppad

Det har bara gått två dagar, så det kanske inte är så konstigt att jag är peppad än så länge... Men skit i att det inte är konstigt då... för jag tvättar träningskläder, de går åt nu när jag svettas redigt varje dag.

Jag längtar till måndag, för då ska jag chockas på vågen igen, men förhoppningsvis visar den lägre än föregående måndag.

Mens har jag fått igen, hade jag inte det nyss? Är det därför det snurrar när jag försöker skriva? Jag har starka tabletter mot smärtan som bekant... förresten är det konstigt att jag ens har mens, så tjock som jag är.

Ester och jag är ensamma hemma. Blir en tidig kväll, tror jag ska gå och lägga mig tidigt... behöver sova. Som alltid.


måndag 8 juni 2009

tjockis har fattat pennan

Å fan.
Jag har vägt mig. Det var ingen rolig historia kan jag berätta.

Jag ville börja grina, jag ville ringa en vän, jag ville ringa mamma och grina.

Tjockare än så här har jag aldrig varit. Vad är det med mig och förhållanden? Så fort jag blir sambo lägger jag på mig. Nu ska det bantas, och jag lär inte vara klar i augusti som jag först trodde.

Hur som helst har jag inte börjat grina, jag bet ihop och gick och köpte en a-fil. Sen bestämde jag mig att det är slutsnaskat, även på helgerna. Åtminstone tills vidare, till de första kilona bajsats ut.

Jag hade aldrig kunnat tro att vågen skulle visa det den gjorde, jag har en resa framför mig. Nu jävlar.

lördag 6 juni 2009

vardagsutstyrsel

Det mesta är bra, men det finns alltid saker att förbättra. Som relationen till varjedag-personer, som uppenbarligen inte fungerar.

Å fan, vad Tryggve stör mig nu.

Måste gå. Tryggve går i sin Sverigetröja. Fint.
Men så är jag ju ihop med ett grottmongo också, så det passar ganska bra.

fredag 5 juni 2009

mammaprat på småtimmarna

När alla vännerna gått hem.
Winnerbäck får mina tårar att rinna när inget annat gör det "jag är ingen soldat".

Lite mer mammaprat:
"Jag ska gå på aek-Danmark på lördag"
jag: Ehhhh...
mamma: Vilka är det då?
jag: Sverige-Danmark.
mamma: jaha. jaja...
jag: mamma! Det blir kul, lyllos dig!

Nu ska jag gå upp och klara av sista arbetsdagen som känns mer avlägsen än något annat.

Le Boss? Läser du skiten jag skriver, jag ser märkliga IPadresser i loggen... Nu förtiden är alla storebror om alla inte visste det.

torsdag 4 juni 2009

om min mamma, del 1

Min mamma är nu läsare av Arnes öppna bok. Jag tycker vi hälsar mamma välkommen!?

Eftersom att jag ändå inte har något ämne för dagen tänkte jag att jag kunde ägna lilla mamma den uppmärksamheten. För mamma är den finaste lilla mamman man kan ha. Jag är vuxen i dag och vår relation har vuxit med mig.

När jag var liten var det mamma och jag. Mamma, jag och en gård med hästar, hundar, grisar och katter. Grisarna kom i par och försvann visserligen mystiskt nog strax innan jul så jag vet inte om de räknas. Mamma körde förutom hästar i sin trailer, hö och halm som kastades in på logen. När jag blev lite äldre fick jag röda prickar på huden efter att ha kastat halm.

Sen kom vintern och vattnet frös. Hästar är törstiga precis som alla andra, därför fick vi i bästa fall släpa vatten från huset och i värsta fall köra dunkar från stan.

På mornarna fick jag springa från trappen till köket eftersom att det var minusgrader i hallen.

Men mamma fixade det där. Hon fixade det och en skidresa på vintern trots att pappa inte ville spronsra till skidor eftersom att det är en "lyxsport" och han hade bättre saker att lägga pengar på.

Jag kan fortfarande inte fatta hur. Allt det där tunga arbetet, en lön, en dotter och ett helt jävla stall.

Allt som hände sedan är en annan historia. Det får räcka för den här gången. En lagom hyllning till mamma?

måndag 1 juni 2009

hebblebleble

Jag har tagit semester i dag. Det är ungefär 711 grader ute, Mr Trygg och jag ska ta oss till Hagaparken för lite picknick. Jag kanske föreslår att vi tar oss till svärfars pool i stället. Det är dödligt varmt.

I lördags träffade jag min nya storebror och hans blivande fru. Vem vill inte få nya syskon på äldre dar? Nu är jag bjuden på deras bröllop om några veckor, ett tredagars kinesiskt bröllop, vem tackar nej till det?

Jag är alldeles trasig i kroppen. Å hej vilket menlöst blogginlägg.

Men skit i det va?