lördag 28 februari 2009

fullie

Jag funderar. En massa.

Som vanligt. Vad är rätt för mig i vardagen?
I dag kom chefen. Trum, trum, trum trumtrumtrumtrum. Med fingrarna.
"Vi måste prata om framtiden"
"ja" sa jag. som är mest inne i jobb som vanligt.
"jag vill ju att du ska fortsätta, om du vill alltså"

Vilket jag ju vill...
Andra saker jag vill...


  • slippa känna mig rädd för att fråga saker
  • slippa, när jag frågat, få en utskällning.
  • gå ner i vikt.
  • gifta mig med trygg.
  • en hemlig sak.
Jag vet, jag hörde det på radion i dag. Att det enda möjligheten att gå ner i vikt, är att äta mindre.
Vilket jag kommer att göra nu. Det är det enda som har funkat tidigare. Det är det enda som kommer fungera fortsättningsvis, även om det säkert går bättre när jag tränar.

Citroner var en bra grej. C. A. Fd C.W. kan du kolla historiken? Hur mådde fröken Nilsson 2003, 2004?
Nu kör herr Arne samma taktik som fröken Nilsson gjorde vid den tiden. Från Måndag.
Asalf.

Jag har glömt att öppna upp mitt inre.
Träffade en J, som var min bästa vän från 5 till 12, kanske.
Hon bekräftade allt. Om asalf. Det var konstigt. Alla mina obs beror på honom egentligen.

Asalf.

Alla obs från farsan kom sen. De obsen har jag kommit över.

torsdag 26 februari 2009

vardagsl

Nu har J och jag ätit räkor och druckit ett par glas vin.
Ester har ätit tre räkor och nu dricker hon ur blomvattnet.
Trygg kom hem från pubkväll på jobbet. Alldeles lagom.

Det finns andra saker som inte är alldeles lagom, men det tänker jag inte berätta om här.

Kina börjar bli en verklig plan, vi ska åka dit med jobbet. Om jag får fortsatt förtroende förstås. Det vet man ju aldrig.

Nu ska jag dricka ett litet glas till och lyssna på J. Ernstson.

onsdag 25 februari 2009

moi, moooi, MOJ!

Jag är trött.
Men jag sitter och funderar på mig. På min personlighet och hur jag kan förbättra mig själv.
Jag kommer delvis underfund med att jag ger för mycket, att jag är för öppen och ohemlig. Därför tar inte folk mig på allvar. Man anställer inte mig som chef till exempel, för att man tycker att jag är för oseriös.

Fast egentligen är jag tokseriös och duktig på att ta människor och se var problemen finns. Jag är duktig på att föra dialoger och se människors behov. Jag tar tag i jobbiga saker fast de är just det.

Så jag har ett nytt mål. Att utåt, vara lite hemligare.
Sen skiter jag i hur jag är med er, eller hur ni runt omkring mig hör och ser mig. Jag är den jag är, käften glappar efter ett par glas vin. Men det kan väl vara vår hemlis?

tisdag 24 februari 2009

papiljottmiddag

Hemma hos Madeleine hittade jag en vit laptop. Den får bära mina ord ett litet tag. Här har vi fått förälskade räkor och väntar på semla.
På vägen frågade jag elak:
-tror du vi får semlor. Det trodde hon inte, inte jag heller.

-tror du vi får vin? frågade jag sen. Det trodde hon inte, inte jag heller.

Vi hade fel på semlan och rätt om vinet, det var väl bra. I dag behöver vi bara semlor, inget vin. En Fettisbulle har jag redan hunnit trycka på jobbet. Jag läser att alla möjliga ska gifta sig. Nån vickan och daniel... nån hanky. Nån svåger och svägerska. Och när fan får jag ställa till med bröllop då?

Min nya låssasbrorsa har tydligen pröjsat över 40 000 lappar på sin blivande frus förlovningsring. Jag skulle bli glad om jag fick en i plast.

Men men.. den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. Nu är det semla! Å se, jag har inte väntat för länge!

måndag 23 februari 2009

som en liten resa...

Å förresten! Jag har små stick i vänstra sidan av mitt bröst. Hugg i hjärtat.
Trevligt, med den där fysiska känslan igen. Det är ingen hjärtattack har jag lärt mig vid det här laget. Kul att få lära sig saker faktiskt. Kul att lära sig om livet och hur det funkar med kropp och knopp. Spännande säger jag.

Varje dag är ett äventyr liksom.

blaaablabla

Måndag. En väldigt måndaglig sådan.
Jag gnuggar mitt ansikte, får igång blodcirkulationen. Jag har inte ont i halsen längre, så i morgon blir det träning.

Jag vet inte vad jag känner... jag tror jag är orolig. Men det hjälper ju inte att oroa sig, så jag tror jag låter bli och kör mitt race. Så får jag se om det håller helt enkelt.

Menlöst inlägg... jag förstår att ni inte saknar mig särskilt mycket om jag uttrycker mig som en påse skridskor.

I morgon är det inte måndag, det var väl en bra nyhet? Ähh.. det blir inte bättre än så här. Vi hörs Mc Mearch.

fredag 20 februari 2009

amen åh.

Fyfan vad jag tycker att allt är värdelöst just nu.

Förutom att mamma fick med vaggan hem från Västervik som jag sov i när jag var liten. Och min kusin Sally när hon var liten. I den ska mitt barn sova, när jag får ett.

helvedte

Jag är på ett säreget dåligt jävla humör.
Men vad är inte en egoblogg till för, om inte att gnällas på?

så här:

  • Jag är värdelös på jobbet
Å jag vet inte ens hur jag ska fortsätta. Jag tappar det. I dag har jag haft så högt blodtryck att jag var övertygad om att kärl skulle brista i skallen. Ett tag kändes det som om någon tog tag i min hjärna och lyfte upp den en aning. Det gjorde inte ont alltså.

Så tänkte jag muntra upp mig med lite vänner och vin. Men hemma väntade en sur sambo på öl och ägg. Så jag kunde inte följa med. Hit verkade man inte heller vilja komma. Nu känner jag mig ensam igen. Tryggve gör kroppkakor, som han svär över blev så jävla dyra för att jag var tvungen att ha lax i.

  • Vissa ringer jag och ringer och ringer... utan att få svar, men skit i det då.
Jag försöker läsa ikapp mig på bloggar jag följer eftersom att jag inte vågar gå ut på nätet på jobbet längre. Men jag orkar fan inte läsa. Fy fan vad värdelöst. Sitter jag i telefonkö nuförtiden brukar jag rita en teckning. Mycket teckningar i pappersåtervinningen blir det.

Jag öppnar inte ens en flaska vin, men Tryggve dricker ölen jag släpade hem. Sedan käkade han upp mina chips. 40 minuter skulle det ta att göra kroppkakor på Tryggves vis. Han är inte klar vad jag kan se och det har gått minst 60 minuter.

På bloggen gnäller man inte på sin sambo läser jag. Men jag är en helt jävla värdelös människa så jag begår alla misstag jag kan innan jag dör. Nu funderar jag på att åka tillbaka till plattan och köpa lite rökheroin att baka en kaka på. Fyfan vad smarrigt.

onsdag 18 februari 2009

mina kompisar hade syskon, jag hade hästar

Här är jag i min ensamhet.

Jag kände mig ofta ensam som barn. Ingen som hajade liksom. Ingen som hade samma funderingar eller problem. Alla mina klasskompisars föräldrar bodde ihop, i villor. I Hummelsta. Bara det, jag bodde på landet, på en liten ö mitt i leråkern. Jag hade hästar, mina klasskompisar hade syskon (jag träffade min halvbror när jag var 14).

Jag är ju inte ensam. Jag har hundra vänner. Men ändå är det som om jag står ensam mitt i ett hav med vatten till knäna. Jag måste bestämma mig innan jag har vatten över näsan. Jag behöver veta saker.

Det är ganska bra det här med ensamhet också. Jag har mig själv att lita på, jag känner ju att jag gör det också. Jag vet att jag är en person att lita på. Alltså kan jag lita på och luta mig mot mig själv.

I morgon ska jag ringa ett peppande samtal.
Till Gunilla. Gunilla är en länk i livet.

Jag har en massa folk, jag har Gunilla och här är jag mitt i min ensamhet.


tisdag 17 februari 2009

löjlig sak att bli glad över.

När min bror var här i helgen blev jag i smyg glad över att se att vi har lika dana tandborstar.
Jag är glad att jag har en bror, jag är glad att han är han och att han har så bra tandborstsmak.

:(

Jag är så himla ledsen över det där månadskortet. Jag var inte direkt på topp innan, även om jag hade börjat återhämta mig från gårdagen.

Jag vet egentligen bara två saker om kan trösta mig nu. En fet vinst på lotto eller lakrits. Det blir antagligen inget av dem.

ingenstans...

Som i mitt månadskort. Mitt veckogamla månadskort, finns ingenstans. Vilken tur att jag har 72 kronor kvar på kontot då. Det blir att tigga av mamma. Det går bra nu, det går bra nu...
Det är som om jag dragit till mig försvinnandet med hjälp av mina dåliga energier. Jag orkar inte ens gråta.
För snart 12 timmar sedan kom jag till jobbet. Nu har jag precis kommit hem.

Jag ska äta nudlar och planera hur jag ska ta mig till jobbet (igen!). Tigga pengar av mamma eller cykla? Gå kan jag också göra, då får jag ännu mer tid över till annat.

Jag är inte bitter...

måndag 16 februari 2009

tomte ett, tomte två

Här sitter Arne och tröstäter lite gammal äppelkaka.
Tomte ett och tomte två har haft lite åsikter om mitt surfande på jobbet inför min chef. Det spelar tydligen ingen roll att jag sliter häcken av mig och jobbar över. Det som spelar roll är att folk har åsikter om att jag surfar på arbetstid. Sedan att det sker när jag sitter i telefonkö och att jag inte tar några som helst raster. Det verkar vara en annan femma.

Alltid ska folk ha åsikter om Arne. Jag som tycker att Arne är så lätt att ha med att göra, att Arne sliter hårt och är en bra pajsare som lär sig fort. Antingen har Arne jävligt dålig självkännedom eller så är det bara så att folk ska ha jävligt mycket åsikter.

Särskilt Tomte ett. Tomtett gillar att gå omkring och släpa benen efter sig och röka i tid och otid. Det händer tydligen alltid något i köket för där befinner sig Tomtett så fort jag gör det och jag har minsann hört att tomtett syns där av andra förjämnan också. Men jag springer inte och skvallrar. Jag är inte som tomtett.

Men "annars är chefen jättenöjd". Räcker det? Jag skuttar inte direkt av glädje, arbetslusten har varit högre.

fredag 13 februari 2009

pernillaminne

... och appropå det. Jag kommer ihåg att vi tjuvrökte bakom gäststugan. Eller likboden, som senare blev mammas skrivarlya. Vad var jag? Tre eller?

Machacny

Här kommer en repris för somliga. Jag ville ha den här.

När jag var liten, alltså riktigt liten, yngre än fem år.
Jag tror jag var fem när familjen Machacny flyttade från Rönnängen.
Då hette min bästa vän Pernilla. Hon var lite äldre än jag, tre år eller så, men vi var nära vänner.

Jag minns att jag inte visste vad jag skulle känna när hon sa att de skulle flytta, jag blev liksom tom, men kände inte igen känslan. Hon kom tillbaka några år senare för att hälsa på, då var jag fortfarande ett barn, men inte hon.

Hon var den första som klev ur mitt liv för att inte komma åter. Efter det har många klivit in och ur, jag tycker det smärtar lika mycket varje gång.

Det var förresten familjemedlemmarna i Machacnyklanen som gjorde att jag pratade Västeråsdialekt under mina första år, av den finns inte mycket kvar idag.

dubbelkänslor

Jag sitter ensam kvar.
Blev ledsen men samtidigt inte. Jag har inte gett av hela mig den här gången. Alltså sitter jag ensam kvar. Jag ville ändå inte följa med, en av deltagarna ger mig kalla kårar. Det är bara därför jag inte ger dem mig. Jag har så många som jag ger mig till, så många som jag får av.

En av deltagarna står inte med båda fötterna på jorden, det är farligt när det blåser och ingen jag vill hålla i under stormiga väderlekar.

Alltså sitter jag ensam kvar, men runt hörnet väntar ni som står stadigt på jorden.

torsdag 12 februari 2009

han kommer snart...

Jag har bestämt mig för att skriva något här. Men jag vet inte vad.
Så går det förbi någon på jobbet som talar i mobiltelefon och säger jättehögt:

-Jo jag kommer... snart!

och det tycker jag är jättekul och ser framför mig hur han drar i väg ett jättesprut mitt i steget.

Så det fick bli det som jag skrev. Det räcker va?

onsdag 11 februari 2009

:*(

Å. Jag är så blödig.
Jag fäller några tårar när jag läser det här:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4381616.ab

Heja Abbe!

Jag hittade tillbaka till "Heja Abbe" tack vare Mike.

Så jag har suttit och läst lite nu, på ledig överbliven tid under lunchen. Och så grinar jag. Över lite allt möjligt.
Å Abbes pappa verkar vara världens bästa pappa. Över det grinar jag också.

Läs lite om Abbe vet jag?

måndag 9 februari 2009

nu är det inte roligt längre...

Nu får den där Klasdiplomaten gå en kurs i hur det är att vara människa. Ödmjukhet, logiskt tänkande och en kurs i att hålla i pengarna vore inte helt fel. Hur, hur fan tänker de?

Jag säger det igen:
-Jag hade gjort det bättre. Ge mig chansen så ska jag visa hur jag kan spara pengar och hur jag kan ta människor. Människor i alla lägen, de som är rädda, de som är rika, de som är kravfyllda och de som flyr. Och de som är glada. Gladast av alla skulle UD vara.

Jag vill sjunka genom jorden när jag ser på diplomaterna. Men nu ska jag nog i stället sjunka ner i soffan brevid Trygg som undrar vad jag gör.

-Skriver. Säger jag.
- På toa? undrar Trygg.

Ja visst, på toa med fötterna på kattlådan.

Livstecken


Jag hamnade i kolibriholken. Med ett glas, nej det kunde jag faktiskt inte tacka nej till. Jag har inte så mycket att redogöra för, förutom det. Jag ska hänga lite i stället, ville ge ett livstecken bara.

söndag 8 februari 2009

tvåskap

Arne is in da house.
Sverige vann med 4-0!

Mr Trygg sover i soffan, med det "speciella" sofftäcket vi blivit tvungna att ämna till TV tittandet, eftersom att Trygg inte gillar när jag tar ett täcke från sängen. Ja, vi är två om allt nuförtiden, så jag ger väl med mig om en sådan enkel sak.

Helgen är redan slut. Jag känner mig alldeles tom. Min puls har precis gått ner till viloläge. I veckan väntar nya magsår. Jag ska försöka fokusera på träning.

Mr Trygg har varit en riktigt pmskärring i helgen. Han går upp i högt tonläge när han pratar och hävdar att jag "bestämmer allt hela tiden". Tänk om han fattade hur mycket jag kompromissar. Jag får inte sova på dagtid fast det är söndag. Och jag somnar inte ens under min powernap, för att jag blir stressad över att Tryggve ska komma och slänga sig över mig i sängen och fråga varför jag ligger där och kräva att jag går upp.

I morgon ska en tjomme komma och byta kretskort på diskmaskinen. Ett problem mindre i familjen pilschetsmeck/arnesson.

Jag ska gå och lägga mig, läsa en bok... somna in i väntan på måndagsmorgon.
Mmm äntligen måndag.


blähä.

Å, jag är alldeles orkeslös.
Alldeles motivationstrasig. Vädret gör ju inte det hela bättre. Jag vill sova.

Jag tror jag ska gå och ta mig en powernap, vi ska på hockey sen. Då kan man ju inte vara sovig.

lördag 7 februari 2009

besviken

Yå!

Jag är dragen igen, aldrig är man nykter verkar det som.
Det skulle ju handla om min idol, om min besvikelse.

Så har jag kommit fram till att jag inte vill nämna namn. Tråkfitta Arne.

Men. Min blogg heter ju till och med "öppna bok". Jag är dålig på att vara hemlig. Sjukt dålig. I dag när vi såg på den där norrmannen i svt och hans expertforskargäst, när han sa att det är naturligt förr oss att ha ett umgänge på ca 40 pers, kände jag mig lite extrem. Med mina ungefär 110. Å andra sidan förstår jag då varför jag har ett behov av att alltid ha människor omkring mig, med hans hjälp.

Så till skillnad från min idol har jag varit väldigt öppen med vem jag är och vad jag känner. Han har alltid varit tvärt om. Och när jag har förstått att vi har gemensamma bekanta. Så har det bara känts ännu mer spännande. Jag har sugit åt mig allt. Jag känner igen mig i nästan varenda mening. Det är bara ren och skär beundran. Inget annat. Jag är för gammal för att känna något annat än beundran.
Men visst har jag varit stolt när jag fått personliga mejl. Och "sur" när jag inte fått svar.

Vid det här laget vet jag att förväntingar inte är något att bygga upp, vad ska jag säga... Jag har aldrig trott att min idol skulle vara en man för mig.

Sedan länkar han till sin flickvän. Och jag älskar henne. I alla fall hennes blogg. Mitt problem är att min från börjanidol avidoliseras något å det grövsta. Helt plötsligt är han inte hemlig, nu är han bara en vanlig jävla pojkvän som antagligen dricker för många öl en onsdag med jobbet.

Helt utan förväntingar och på det sättet han faktiskt marknadsför sig så fanns det en anledning till att jag såg upp till den här personen.

Helt plötsligt är han... ingen.

Han kanske är trevlig. Men ärligt talat, det har aldrig blivit tydligare att jag inte har en jävla aning om han är varken eller. Och spänningen har försvunnit, så det spelar faktiskt ingen roll.


fredag 6 februari 2009

okej

och hej!
trygg säger "AaAh!" och lägger sig i mitten av sängen.
Jag har uppdaterat mig klart. Ville bara säga att i morgon kommer det ett avslöjande.
Om en grej som har med en av mina idoler att göra. Och låt mig säga så här:

jag är besviken.

Vilket... jag hade kunnat förstå från början. Det är aldrig bra att ha idoler.

torsdag 5 februari 2009

drahgen

Okej. Jag är rätt dragen.. kanske. jag vet inte.
I alla fall. Barry min väns pojkvän umgicks med min kille medan några papiljottbrudar käkade middag. Vi hade gränser, vilka överstegs och jag var inte hemma förrän nyss. Barry var inte här när jag kom hem, alltså måste vi ha gått om varandra.

Men min Mr Trygg ligger och sover och han vaknar inte för något. Jag lägger kallt ben mot. Ingen reaktion. Jag lägger kall rumpa mot, ingen reaktion. Jag bufflar över honom till hans sida av sängen. *mmmÖh*

jag: -VAD sa DU?
tystnad

Jag knuffar lite mer men får bara höra mjöh mjuh, och liknande ljud. När jag lessnar och släcker lampan, märker jag att datorn blinkar. Blinkar betyder på, och antagligen uppkoppling, vilket vi saknat ett par dagar. Jag orkar inte kolla hur, senast i dag sa trygg att man var tvungen att sitta med datorn i hallen för att ha uppkoppling. Nu sitter jag i sängen.. och jag orkar faktiskt inte bry mig... just nu, om hur han har fixat det här. Antagligen har vi haft det hela tiden.

Nu hoppas jag att vinet tar mig med till drömmarnas värld och att jag vaknar icke-bakfull. I morgon ska jag klippa mig. Nu har jag abstinens och måste uppdatera mig.

I morgon kommer ett vettigare inlägg. vettjag.

onsdag 4 februari 2009

stalkerArne

Jag har sålt en jävla bok.
En bok om databashantering.

Jag har sålt en jävla bok till en pajsare som via mejl var väldigt trevlig.
Inget mer med det.

Förutom att jag blev så nyfiken att jag var tvungen att googla namnet.

Så nu vet jag vad han pluggar, hur gammal han är, hur han ser ut och att han har en blogg.

konstigt.

tisdag 3 februari 2009

Vackert väder

I det lilla lilla köket här-där-vi-jobbar AB kommer en av Stoffarna.
-Tjena! säger Stoffe.
-Hej! säger jag.

Medan Stoffe redan är på väg därifrån säger jag:

-Vad du skrämde mig.

Stoffe svarar:

-Det är bra! Hur är det själv?

Jag står kvar som ett fån och glor.

tewsta

Ester är lite lugnare nu. Hon väcker mig bara ett par gånger om natten, där i mellan sover jag.



Det betyder knappast att det är lättare att komma upp på morgonen. På riktigt, i bland överväger jag att låta mig köras över, på vägen till jobbet, för att få sova lite längre. Det är i alla fall en första tanke när jag vaknar, som visserligen är övergående, men det känns ändå inte riktigt sunt. Varken att tänka tanken eller att bli överkörd.





Någon som sett "diplomaterna"?

Jag och Mr Trygg sitter och våndas på måndagskvällarna (hittills två), var hittar UD sina tomtar? och hur?


Tomte= bra kille eller tjej att skicka som diplomat? Dessutom har diplomaterna en oändlig offert, de slänger ut miljoner på ogenomtänkta projekt. De skäms inte ens för att visa hur jävla ogenomtänkta de är. Släng dit mig, jag skulle göra det bättre. I tell you.





måndag 2 februari 2009

redrum


Jag ligger i mitt favoritrum och återhämtar mig lite. Provar samtidigt ett par jeans, jag får inte igen dem. Kuken. Kommer på att jag bör boka ett träningspass, gör så och hamnar på köplats 13. Det gör inget, jag går på cykelpasset om jag inte kommer med på pumpen. Det är måndag, det är nya tag, de där jeansen ska fan gå att knäppa om en månad eller två.
Ester gör sitt bästa för att knäcka mig. Hon är orolig och vill inte riktigt acceptera nya lyan. Nya lyan som är grym. I vår ska det planteras lite på uteplatsen. Jag tänker rhododendron för att skydda mot insyn även på vintern. Men också vildkaprifol som doftar i skymningen.
Då ska jag återhämta mig på uteplatsen.