torsdag 10 augusti 2017

Seperationsnoja

Det känns inte som jag hade föreställt mig, det här att lämna barnen och åka några dagar till Prag jag och T.

Det känns som att det var alldeles för nyss som vi hade tid utan dem. Jag har separationsångest. Barnen sover och jag har smugit upp lite tidigare än vad jag behöver - har resfeber.

Målet med resan är ett bröllop. 

Jag har längtat efter att bara få vara vuxen och slippa ansvara för mina barns liv. Och inte behöva avbryta konflikter stup i kvarten. Men nu molar det i magen.

Trots att vi har fantastiska barnvakter som till och med sover hos oss. Det är inte det. Jag har blivit flygrädd på sistone också. Och är rädd för att dö. Jag vill inte missa livet. 

Nu står jag och velar om hur många böcker jag ska ha med mig. Tänker ta risken och klappa på mina barn men är rädd att jag ska väcka dem med min oro.

fredag 21 juli 2017

nedräkning till carpe semester


  • Lönerapporterat.
  • Skrivit frånvaromeddelande på mejlen.
  • Pratat in ny hälsningsfras på mobilen.
  • Skrivit snabb artikel om familj som drabbats av jordbävningen på Kos.
Den här veckan har jag tagit till vara på genom att träffa folk ca varje dag.
Om 2,5 timmar tar jag hunden och drar till barnen, mamma och landet. Då har jag bara ett litet personporträtt kvar att leverera, sedan ska jag carpa semester under fyra veckor ass...

måndag 17 juli 2017

Utan barnen en vecka

I går satt jag i bilen från 11:45 till 18:45 med ett stopp på McDonalds i Söderhamn. Jag har så ont i ryggen i dag. Jag lämnade barnen med mamma som åkt från Örnsköldsvik för att möta oss. Mamma hade köpt mutpresent till båda barnen, för att förebygga separationsångest, främst hos den lilla. Jag hade förberett båda barnen väl, men är mest orolig för den lilla som inte tycker om separationer. Men det gick verkligen hur bra som helst och han var inte det minsta ledsen.

Nu följer en arbetsvecka, utan barn hemma. Och det är så tomt... och lite skönt att vara själv och jag hoppas att jag hinner återhämta mig lite, sova och gå promenader med hundis. Saknar förstås ihjäl mig men tänker att barnen har det väldigt bra i sommarstugan med sin mormor.

På fredag åker jag norröver, T jobbar en vecka till.

torsdag 13 juli 2017

Normal

Nej men hallå – jag har ju varit hos gynekologen och det var ju flera timmar sedan – utan att jag har skrivit om det. Däremot har jag uppdaterat hela redaktionen om det här:

  • Att jag inte har högt blodtryck (känner mig pånyttfödd)! 110/70
  • Att mina äggstockar har många ägg och jag är inte nära klimakteriet.
  • Att jag fått medicin mot menssmärta. 
Ja, eftersom att min cykel plötsligt låg på 21 dagar i stället för 28, så kan det vara ett tecken på att en närmar sig ett för tidigt klimakterium, men inte än alltså. Skönt ändå.

Gynekologen konstaterade att jag är väldigt känslig mot hormoner och att det är svårt att sätta mig på något preventinmedel.

Min man är inte superhappy men...  

onsdag 12 juli 2017

Det är så dags nu – att gråta när jag åker

I dag lät jag GPS:en ta mig till ett behandlingshem i Västmanland. Landskapet susade förbi och när jag närmade mig Enköping mötte en stor blå åker mig och jag kände mig tacksam för att jag får uppleva allt jag gör i livet. Jag vet inte vad som växte där, men kanske var det honungsört.

För första gången åkte jag nya Västeråsvägen – nåja, vägen är inte så ny längre, men den var ny för mig. Jag passerade min bästa barndomskompis tidigare hem – som jag har lekt där. Jag åkte under en viadukt som bär vägen till mitt barndomshem. I många hagar betade hästar och många ston gick med sina föl.

Sedan träffade jag John, som just nu tar metadon och bor på behandlingshem. Han är rädd. Rädd för att han ska knarka ihjäl sig.

Jag lät John berätta – kanske hade jag kunnat låta honom berätta mycket mer...men. Sedan stannade jag vid en mack, tankade och kissade, åkte vidare mot Enköping. Stannade till vid min dementa far. Kramade honom och tog en kort promenad. Han blev glad när jag kom och ledsen när jag gick – han undrade varför jag var tvungen att åka redan.

– Jag är bara på lunch, sa jag och undrade varför han var tvungen att vara så frånvarande under mitt liv. Det är så dags nu, att gråta när jag åker.

På fredag ska jag träffa utrikeskorren på mitt favoritkafé.




tisdag 11 juli 2017

Det där med återhämtning

Flera nätter har jag den senaste tiden drömt att jag föder barn. Det är otroligt verklighetstroget med tillhörande värkar. När jag vaknar har jag ont i korsryggen och i äggstockarna.
När jag googlar på vad det betyder så skriver flera sajter att det handlar om något projekt som ska slutföras. Oklart.

Apropå sömn, så har jag hostat mig igenom den här natten och ett barn vaknade av att han hade kissat på sig lite och skrek sedan rakt ut när jag sa att han fick gå upp och lägga sig. Då blev jag ca asarg och barnet sa att mamma var ett monster.

Mitt besök på ett behandlingshem sköts upp till i morgon och utrikeskorren har inte återkommit med exakt tid.

Min man lämnade bilen med tom tank och ja. Jag kämpar på lite till.

måndag 10 juli 2017

Om en semestervecka

Min man ville inte flänga på den där semesterveckan som jag har bakom mig.
Så jag flängde själv med barnen till Malmö och såg Sommarlovsinspelningen.
Det tyckte barnen var ganska tråkigt – roligare att se Sommarlov på tv.

Redan på fredagen innan fick jag ont i halsen och det har inte gått över utan eskalerat och nu sitter jag här på jobbet och tänker att jag nog inte ska göra några framför kameran -livesändningar, pga rethosta.

Pratade just med den där utrikeskorren, som för tillfället var ute och cyklade. Det gjorde mig glad – vi ska ses i veckan.
Och i morgon ska jag på tur och träffa den där kompisen till Peter som tog en överdos – som också har missbruksproblematik och är rädd.

I torsdags åkte jag på en dygnskryssning med barnen och en kompis och hennes döttrar. Det var fint, men jag kunde aldrig sluta säga att jag var trött. Vi gick och la oss med barnen och använde inte walkie talkisarna som jag hade med – i fall min kompis och jag ville sätta oss någonstans nära hytten och prata.

Ja men det var väl det, veckan gick blixtsnabbt och pengarna bara fladdrade bort i vindens fart.