måndag 15 januari 2018

Bluesday

Lite blå.

Först träffade jag en kille med svår reumatism, kände mig så lyckligt lottad som bara har lite ont i mina leder, som inte blir krokiga eller förtvinar.
Sedan fick jag i uppdrag att skriva om en bebis som dog i samband med förlossningen.
Det är snart årsdagen av Vilhelminas död och det kanske påverkar mig. Men jag blev så ledsen liksom.

Egentligen borde jag bara jobbajobbajobba, pga mycket att göra, men vill helst bara gråta. Har väl pms antagligen.

Aja. Hej dårå.

torsdag 11 januari 2018

Bäst att vara mig själv

Något som jag kommit till insikt om är att det inte blir bra om jag inte är mig själv.
Jag är en person som bryr mig om andra och att sätta upp en känslovägg mot till exempel intervjupersoner, funkar inte för mig.

Sedan är inte jag någons psykolog bara för att jag råkar vara reporter, där måste jag dra en skillnad. För mig måste det få vara så att jag kan bli personlig mot några av dem jag träffar.

Jag har flera exempel, men ett exempel är en kvinna som drabbats av ALS.
Det var fint, för när jag träffade henne i går, sa hon just att hon berättat för sin assistent att hon tycker mycket om mig, för att jag är lugn och närvarande (kan inte riktigt känna lugnet men).

Jag passade på att berätta att jag ofta tänker på henne och att jag genast fattade tycke för henne.

Det får vara så för mig, för det är det bästa sättet för mig. Bara säger.

måndag 8 januari 2018

Som vanligt igen

Första dagen på jobbet, på 17 dagar.
17!

Jag har ungefär haft det som jag ville, jag har såsat runt i mjukisbyxor, gått långa promenader med hundis, gjort saker med barnen, träffat kompisar och druckit vin ibland.

I dag kan jag inte sitta på kontorsstolen, mina muskler i ryggen är liksom för korta, så det ilar och spänner i dem om jag sitter ner. Är det för att jag inte fick min skönhetssömn? Skulle väl behöva yoga förstås.

Det är ca 47 dagar kvar till mer semester. Så jag överlever. Ska bara planera hundvakt och sånt, sen är jag redo för två veckor i Thailand.


måndag 18 december 2017

Han vet kanske inte att han är min pappa längre

I fredags hade jag tagit ledigt för att hjälpa till hemma hos pappa, vi skruvade möbler och fikade.
Han reagerar inte på pappa-tilltal. Vet kanske inte om att han är min pappa längre. Mina ord sinar till slut, det går inte att föra en dialog, han svarar ja på allt. Förutom om han har ätit mat, det svarar han nej på fast han har det.

Jag kan inte se i hans ögon om han känner igen mig. Eller om jag bara är en av alla tjejer som jobbar där på demensboendet. Jag hade tagit tåget till Enköping och sedan tog jag och min bror bilen hem.

Vi pratade pratade pratade till klockan blev tidig söndagsmorgon och det kändes så fint att lägga den konflikt vi haft, på riktigt bakom oss. Nu är jag din syster igen tänkte jag innan ögonlocken slog igen på morgonkvisten. Inte riktigt så klartänkt var jag på söndagsmorgonen när barnen vaknade och min man åkte till jobbet 06:30.

Barnens farmor kom och jag tog tåget in till stan och åt lunch med min mamma. En vän till mig hade ett juluppträdande med Stockholms gaykör som vi såg, det var roligt och härligt. Sedan tog jag tåget hem, senare än jag trodde och hängde lite med barnen, läste saga och la dem. Åt knäckebröd till middag och somnade ovaggad.

onsdag 13 december 2017

bra personer

Jag och min lilla familj tog bilen till Kungsbacka över helgen som var. T:s brorsa bor ju där med sin fru och dotter. Jag tycker det är så fint att våra killar tycker så mycket om att hänga med dem och att de grät när vi skulle åka på grund av att de inte ville skiljas från sin kusin, farbror och faster.

De var också barnvakt när vi var på bröllop i somras, innan farmor och mormor bytte av med någon dag var. Så fint att höra om hur bra det hade fungerat.

Ja, jag känner själv en massa sakn och längtar till att de kommer upp över nyår.

tisdag 12 december 2017

vem känner "inte skyldig nån något"

.. och kan lägga in ett gott ord för mig? Jag saknar att läsa om äventyren, pga har inga äventyr själv.

kära tomten

Jag önskar mig nya penslar till mitt smink, mina börjar rasa samman.
Jag önskar mig också nya trosor, jag har så många sunkiga och trasiga. Misstänker att det är hundis fel. Han har fiskat upp dem ur tvättkorgen och haft fest. :(

Jag har mest varit snäll, men har väl haft lite dåligt tålamod och kort stubin i år.
Förlåt för det och jag siktar mot att skärpa mig.