måndag 26 september 2016

Fullt ös - medvetslös

Helgen som gick var intensiv. I fredags jobbade min man, i lördags fick jag som något slags byte mot helgen innan då jag åkte in till stan och gick på Skansen med barnen och deras mormor, träffa ett gäng tjejer från gatan där vi bodde tidigare. Jag var trött. Jag var så trött att jag - när de andra med större budget än jag - shoppade loss på Svenskt Tenn, segnade ner i en fåtölj, där jag hade kunnat bli sittande resten av kvällen. Hann också träffa både min morbror som var på besök i stan och min mamma.

Vi drack bubbel på loungen på Eken (Hilton) och tog oss sedan till Nosh and Chow, där de andra inte var så nöjda med maten, men jag var supernöjd med ostronen som jag åt och vinet vi drack. Sedan åkte vi tillbaka till hotellet och jag tog en Über hem.

Jag som alltid älskat Über, älskar dem inte så mycket längre, det blir nog en vanlig taxi nästa gång. Jag trodde jag accepterade en prishöjning på 2,1 procent. Men i verkligheten accepterade jag en prishöjning på dubbla priset drygt. Jag fick alltså betala mer än 1500 kronor för att ta mig hem. Jag hade kunnat åka till Paris för de pengarna. Jag har så mycket ångest över den här händelsen, som jag nu försöker lägga bakom mig. Men ingen mer Über för mig alltså. Jag mejlade dem, men jag hade accepterat priset så jag fick skylla mig själv. Nästa gång blir det en gammal vanlig taxi Stockholm eller Kurir.

I söndags morse drog T till jobbet och lämnade mig med härjande barn. Den lilla vaknade 05:30, ungefär tre timmar efter att jag lyckats somna. Sedan följde karate, besök på brandstationen, handling, lek med kompis, pannkakor, äppelkaka och allmänt härj. När barnen gick och la sig alldeles för sent, borstade jag också tänderna och släckte ner huset och somnade ovaggad med de båda två små vilda intill mig.

Slog väl något slags sömnrekord, fick den lilla att somna om i morse och klev inte upp förrän typ 06:45.

Jag fortsätter mitt intensiva liv och tar ledig på fredag, då åker jag och en kompis till Götelaborg för att se Kent med världens bästa svägerska och svåger. Kul ju!

torsdag 22 september 2016

mens

Medan jag väntar på några filer som ska överföras...
Varför blir jag helt knäckt när mensen kommer nuförtiden, helt väck i pallet från första droppen.
Kanske järnbrist?

Vet ni något?

Sak jag är dålig på:

  • Stänga fönster som jag har öppnat.
Jag glömmer verkligen att stänga fönster tio gånger av tio. Jag funderar också på vad jag bör göra i mitt pappafall. Ni får gärna komma med goda råd eller erfarenheter. Så här är läget:
Pappa är dement, han kan inte längre skriva sitt namn. Jag vet inte vad det beror på, om det är de strokes han har haft eller om det är annan demens. Hans sambo har skött hans ekonomi, hans hygien och hans liv. Nu börjar hon också bli sliten och har ont överallt och orkar kanske inte riktigt. Men vill heller inte ta emot hemtjänst och hjälp, för pappa vill ändå följa med henne ut om hon går ut.
När jag frågar om pappa kan förstå att hon vill gå ut själv en stund, om hon förklarar det, så är svaret att hon inte vet. 

Ni vet redan om konflikten med min bror. Vi har sakta börjat prata igen, men om ni frågar mig så är det lång väg kvar innan det är som det var förut.

Jag står mitt i mellan det han säger och det min pappas sambo säger. Brorsan nås av skvaller om att den ekonomiska fördelningen i min pappas förhållande inte direkt ligger till vår pappas fördel. Men jag vet inte vad jag ska tänka om det där. 

Däremot tänker jag att det kanske är dags att vår pappa flyttar till ett vårdboende där han kan få hjälp. Med eller utan sin sambo. Det bästa vore kanske om de flyttade till ett sådant hem tillsammans tänker jag. Då kan hans sambo få så mycket avlastning som hon behöver, men ändå vara tillsammans med honom, vilket hon ju verkar vilja. De är som sagt inte gifta, så jag antar att beslutet egentligen hänger på mig och min bror, så länge hon inte tar något beslut. Också tänker jag att pappa då skulle behöva ha en god man. Men jag vill ju så klart heller inte helt köra över hans sambo, men därifrån kommer det inga som helst beslut.

Jag tänker att det bästa kanske skulle vara om det där stället i Mälaren som det tjafsas om ändå till slut blir arvegods. Då står vi inför två val och inte fler. Då blir det också som pappa en gång ville, innan han var allt för dement. Att jag och min bror skulle ärva stället. När vi väl står där, får väl jag och min bror komma överens om vi kan komma överens eller inte. Jag vet inte.

Är det någon som vet något om hur jag bör göra med det här?

tisdag 20 september 2016

Toppen och botten

Hemliga Arne kommer att vara hemlig en stund till, vill inte ta ut något i förskott.

Annat. Min pappa är fortsatt dålig. Det har han varit i tio år nu ungefär, efter att han fick sin första stroke. Men nu har det visat sig att han förutom demens och dåligt hjärta också har fått prostatacancer. Omfattningen är än så länge oklar. Det är förstås både ledsamt och tråkigt. Jag har nog skrivit tidigare om vilken krokig balansgång det är att lägga rätt energi på att finnas där för honom. Det kan låta hårt, men jag kan inte släppa allt för en pappa som aldrig fanns där för mig när jag var liten. Men visst känns det i hjärtat när jag får veta att han har frågat efter mig.

Återkommer i slutet av veckan, kan inte skriva en öppen bok utan att vara öppen.

torsdag 15 september 2016

nämen jag vet inte...

Hej. Nej jag har inget mer att säga än att jag var på en uppföljningsintervju i går och så var det med det. Nu kan jag inte göra mer liksom. Intervjun var uppdelad i två delar och den första kändes okej, den andra sådär.

Jag var ju snygg i alla fall. Alltså, fick så mycket beröm och kärlek för min instabild inför intervjun att jag känner mig gråtfärdig av all godhet som finns omkring mig.

På vägen hem så käkade jag en banan på pendeltåget. Skalet var lite kladdigt så jag la det vid sidan om mina fötter på golvet och tänkte ta upp det och slänga när jag klev av tåget. Men orka sitta och hålla i det hela vägen. Men strax innan jag skulle gå av kom en mager, leende man gående i gången och böjde sig ner och plockade upp bananskalet och fortsatte sedan sin dansande gång vidare i tåget. Jag hann inte ens reagera. Vad handlade det om? Var han sugen på att städa? Var han hungrig och hoppades att det fanns något kvar? Varför log han? Så många frågor men inga svar.

tisdag 13 september 2016

Krummel krummel draken

Jag började tidigt i morse för att kunna hämta den stora och den lilla på förskolan. På vägen hit lyssnade jag på barnmorgon på P4, en liten kille var med och berättade hur han lyssnade på pianoklipp på webben för att lära sig nya saker.

Jag spelade också piano när jag var liten. "Shit vilka verktyg det finns i dag" tänkte jag. "Jag hade antagligen varit grym på att spela piano om jag hade vuxit upp i dag" tänkte jag vidare och mindes med fasa hur jag valde att spela upp stycket "Krummel krummel draken" på en uppvisning, medan min klasskompis Peter, körde något klassiskt med Beethoven eller så.

Farzad på barnmorgonprogrammet bad den här lilla killen att spela upp något, så att vi skulle få höra. Lilla killen ba "visst" och jag tänkte att här kommer något avancerat, han är säkert ett musikaliskt geni. Men vad hör jag om inte:
Krummel krummel draken - kliver runt på taken.
Lång är krummelns näsa - han kan inte läsa!


fredag 9 september 2016

👀

Ligger i soffan - fredagsutslagen. Fantiserar om en frozen Margarita, men dricker något smaksatt vatten.

Det händer grejer i livet som får mig att vilja studsa omkring - så mycket känslor.

Jag ska inte ta ut något i förskott men kan säga att jag drömmer om en normal vardag.