tisdag 23 augusti 2016

Som en hund

I natt lät jag barnen sova i vår säng, som jag brukar ganska lättvindigt när T jobbar natt. Men i natt var det inte mysigt och härligt, lugnande och tryggt att höra de lugna andetagen, eller någons skratt i sömnen.

I natt slog den lilla mig, knuffade mig och sparkade mig, skrek av ilska för att han skulle ligga på min plats. Jag blev förpassad till mitten, där min rygg höll på att gå av, när jag bad om att få tillbaka min plats skällde han på mig och jag var så dum. Jag blev förpassad till fotändan som en hund och där sov jag väl den största delen av natten. 05:58 vaknade den lilla och ville ha frukost.

Det var den natten det.

I kväll ska jag sända live från Scanias nylansering om någon är nyfiken. Jag är lite nyfiken själv för hur det ska gå:
Scania lanserar ny lastbil.

måndag 22 augusti 2016

Glädjesamtal och fel på bilen

Jag fick ett samtal i fredags från en chef på LT, så i morgon skriver jag kontrakt till sista november,. PHEW kan en säga. Gör alltså i dag, min sista dag på ett tag på SR. Har köpt godis till kollegerna. Hoppas de gillar godis. Ba skoja, klart de gör.

I lördags gick vår Toyota sönder. T blev stående på Ica-Maxiparkeringen (det finns ju också andra matvarubutiker som har parkeringar  - hej yrkesskada), utan att kunna starta bilen, så jag fick åka dit och bogsera honom därifrån. Trygg viftade galet ut med armen genom rutan. Å jag fattade ingenting så klart. Det visade sig när vi stannade för att bogserlinan gick av, att han ville att jag skulle sätta på varningsblinkers (pga det ska en ha när en bogserar). Oklart tecken för det, och hans mobilbatteri var slut.

Barnen har firat helgen genom att vara alldeles jävla genomgalna och odrägliga. Nu varvas slag med gnäll och skrik - och jag har liksom ca 0 energi att bemöta det med. Det bara dränerar mig ännu mer och till slut satt jag bara glosögd och skev i sinnet.

Så kan det gå, i dag hade jag tänkt få lite praktiska saker gjorda när barnen var på förskolan, men i stället fick jag alltså ett sms från min chef på SR som undrade om jag kunde komma in. En vågar ju inte säga nej riktigt, så här är jag nu.

fredag 19 augusti 2016

Men det kanske en inte får säga....

Okej, det här blir kanske min sista dag på SR på ett tag, från tisdag nästa vecka har jag bokat jobb ett par veckor framöver på LT. Det lugnar mig lite, gläder mig. Jag sa det till min man i morse. Två veckor, sa han och fnös. Jag förstår honom, det gör jag. Jag tillför bara osäkerhet till familjeekonomin. Jag tillför inte trygghet, stabilitet. Jag är lugn precis nu, men jag är också ett darrande asplöv. Jag sover dåligt, jag är trött.

Jag är så ledsen över att det jag älskar att göra också innebär att jag blir rädd, ledsen och trött. När jag tänker på det, är det som att min bransch är ett knark. Jag måste bara göra det, för jag står inte ut på tanken att vara ägd igen. Le och sitta med på tråkiga möten där volymer diskuteras. Där en är anställd, för att en är prestigelös och passar in i företagskulturen med högt i tak, fast taket är i verkligheten så lågt att luften i rummen tar slut.

Det är liksom värre att vara fastbojad, än fri med osäker framtid. Herregud, jag känner mig som ett vilt djur, om än ett trött vilt djur som kämpar för sin frihet.

Lite trött är jag på, att branschen som jobbar för att granska och informera, är så dålig på att granska sig själv och informera om förhållandena här. Jag läste en bra ledare i Journalisten, men det är också allt. Ganska ofta tänker jag på vad som skulle hända om varenda journalist med osäker anställning gick ut i strejk.


torsdag 18 augusti 2016

Bajsa med småbarn i huset

Kan vi prata om det här att bajsa med småbarn under samma tak? När en har på känn att något av barnen kan komma att bli kissnödigt när en sitter där och äntligen äntligen får bajsa - efter att en har fått hålla sig lite för länge, för att det ska vara bekvämt. Det handlar ofta om att jag (i det här fallet) har fått passa upp på de små kungligheterna och varit tvungen att springa ärenden till dem, när de varit upptagna med att Netflixa, och därför fått hålla mig.

- Är det någon som behöver kissa, för annars går jag på toaletten, brukar jag fråga.

Det behöver ingen. Så jag sätter mig med min telefon i godan ro och andas ut, över att äntligen få tid till att bajsa och uppdatera mig på sociala medier, men halvvägs färdig, ropar valfritt barn:

- Maaaaaaaaammma!!! Jag måste kissa! Nu! Nu, nu, nu, nuuuuuuuuuu! Skynda dig!

- Ehm, men jag är inte klar, det går inte, kan du inte gå upp på toaletten och kissa?

- NEEEEeeeej jag kan inte gååååååå, jag måste kissa nuuuuuuuu!

Där och då får jag alltså stressbajsa ut det sista, snabbtsomfantorka mig och skynda mig att spola eftersom att barnen vägrar att kissa om det är det minsta papper i toaletten.

Varför? Jag bara undrar... varför?

onsdag 17 augusti 2016

Skuldbelagd hos tandläkaren

Jag var hos tandläkaren i morse. Tandsköterskan var till en början en tjuris, men sedan trevlig. Men jag antar att det är det där med skuldbeläggning som stör ihjäl mig.

Okej det var så här:

Förra veckan mådde jag inte så bra, när det gick upp för mig att framtiden är oviss och att jag inte alls kommer att jobba heltid på P4 till det att jag blir utlasad. Jag ringde förstås till LT och bara, jag saknar er - jag vill jobba. Båda påståendena är sanna, om någon erbjöd mig livstid på LT skulle jag inte tveka en sekund.

Hur som helst, fick veta att jag kunde jobba 11:30 i dag, till sent. Hade tandläkartid 08.00. Funderade på om det fanns någon senare tid, så att jag kunde åka direkt från tandläkaren till jobbet. Det gjorde det inte, men tanten sa att jag kunde komma in 8.15 om jag behövde lämna barnen.

Så funderade jag lite och kom fram till att jag skulle ta med mig barnen till tandläkaren och lämna dem senare, 10:30, så att jag fick lite tid med dem. Annars skulle jag knappt få träffa dem alls - och ja ni vet, livspusslet.

Så körde jag fel vid brofanhelvetet i Södertälje, ni som vet, ni vet. Och fick köra till Södertälje syd och vända och kom väl in till tandläkaren 08:10. No worries tänkte jag, som liksom hade i minnet att 08:15 var okej. Men blev ifrågasatt av tandsköterskan:

- Jaha, jag trodde du skulle bli sen för att du skulle lämna barnen på förskolan.

*jag dumt stirrande* Sedan:

- Men visst var det okej med 8.15?

- Ja, för att du skulle lämna på förskolan.

- Euhm, jag körde fel vid bron....

Sedan satte jag barnen med sina paddor i väntrummet, och HALLEHFreakingLULEHJA, där satt de som små ljus medan tandläkaren bedövade (vidrigheten i att få bedövning i munnen - det knastrar ju???), borrade bort gammal lagning som delvis lossnat och lagade om. Medan jag svettades om händerna och försökte att tänka positiva tankar.

Det gick faktiskt ganska bra, jag blev lite hög på rädsla och bedövning, men det gick över innan jag kom därifrån. Sedan fick jag betala 1200 för besväret, men det var det värt.

Tandsköterskan menade väl inget med att skuldbelägga mig med att inte lyckas ha barnvakt (eller lämnat på förskolan) och samtidigt komma 10 minuter sent (fast ändå inte sent). Hon var väl bara tvungen helt enkelt?

Min irritation har nästan gått över och jag kommer att återvända, för annars trevlig tandläkare och bra läge och sånt.

tisdag 16 augusti 2016

Så gick en måndag och kom aldrig mer igen

Alltså Gröna Lund. Jag vet inte varför resten av Sverige var där samma kalla måndag som vi, men det var de i alla fall. Det började med att jag kände mig fullkomligt apatisk. Men det gick faktiskt över när jag fick en lunchöl.

En kul överraskning var också när det kom en liten mård springandes inne på området för de små attraktionerna. Först trodde jag att det var en råtta, men det var alltså en fluffig liten mård. Så mycket bättre.

Jag åkte Twister med våra vänners dotter. I kön ringde min chef och frågade om jag ville ta ett pass som redaktör på P5 i dag, så jag var väl mest inne i livspusselplanering när jag satte mig i vagnen och inte så inne på vad som väntade mig. En kan säga att den första backen bjöd på en överraskning, kul ändå. Men den resulterade också i nackspärr.

Det var kul att få hänga lite med familjen och ha med sin guddotter och de andra vännernas tjej. Bränna lite pengar och sådär. Men som alla redan konstaterat måste jag ju säga att Liseberg slår Grönan alla dagar i veckan, på allt. Priser, attraktioner, mat och utklädda vuxna i kostymer.

Nu ska jag försöka få ett hum om vad jag ska prestera i dag. Gillar nämligen att prestera.

söndag 14 augusti 2016

Ljuva söndagsmorgon


Den senaste veckan har jag känt mig extra kär i min man. Därför såg jag fram emot att han skulle sluta jobbet den här morgonen.

Men vad är det med olika energier som driver mig till vansinne?
Jag hade kokat en kopp te. Satt vid köksbordet när han kom hem.
Han virvlar in. Öppnar kylskåpet:
- Vi måste göra kycklingen i dag, den går ut, säger han.
- Jag vet, säger jag irriterat.
Snart har någon av barnen kommit på något som det bara måste gnällas om.

- På vägen hem ska vi hämta upp min guddotter, säger jag.

- Det kommer att bli trångt, säger han.

Energikrock igen.

- När ska vi gå på grönan? frågar han.

- I morgon.

- Det är väl inte öppet på måndagar?

- Det är väl klart att det är öppet, det är augusti.

Energikrock. Jag går från bordet för att lägga undan en dyr bandspelare som något av barnen pillar på. Kliver på en jävla leksaksring. Svär högt och går sedan och lägger mig igen.

Vilken skitmorgon ändå.